Ski the campus

Fredrik Eriksson, Jesper Westman och Pontus Brorson Pierre är i ett stadium där skidåkning betyder mera än bara en härlig dag i backen. För dem handlar det om utmaningar, blåmärken, någon bruten handled och så en stor tillfredsställelse när man lyckats med att åka på sådant som vanligt folk associerar med helt andra saker än skidåkning.

Offpist, hopp och railing är roligare än backar som bara har vanliga pister. Och som sagt – campus och stan fungerar också.

-  Man letar hela tiden justa ställen att åka på, säger Jesper. Det går nästan att åka på allt, det svåra brukar vara att få upp tillräckligt med fart på vissa ställen.

- Det är kul med svårare miljöer som inne i stan men ibland känns det nästan som att man byggt för att det inte ska gå att få upp fart, menar Fredrik.

Oftast finns en eller flera skidfotografer, som Anders Bergström och Björn Nygren, på plats för att plåta de våghalsiga experimenten.

En riktigt bra bild, som troligen krävde en hel del av fotografen, blev det när man bestämt sig för att ta sig upp på en fem meter hög pelare på en av universitetets bakgårdar. För att lyckas med det krävs att man har bra fart. Skidåkarna tog fart bakom en bil som i 50 km fart körde mot en kick som byggts upp mot pelaren.

På gränsen till sjukligt beteende, tycker nog många, men experimentet lyckades och finns dokumenterat på bild för den som är intresserad.

Extremskidåkning kan bli dyrt. Det sliter på skidor och brädor att trixa runt på räcken, tak och trappor på nätterna inne i stan eller på campus. Man får spara gamla grejor eller köpa begagnat. Vad det är som gör att man väljer att ägna större delen av sin fritid åt att skaffa sig en massa blåmärken är svårt att förstå för den oinvigde.

-   Det är så himla skönt när man väl sätter det och att vinna över sig själv, det är värt en del, säger Pontus som brutit både handled och ett ben i handen.

Pontus, Jesper och Björn läser på civilingenjörsutbildningen teknisk design. Även Fredrik och Anders ska bli civilingenjörer, Fredrik i industriell ekonomi och Anders i arkitektur. Anders är den ende av dem som pluggat samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Resten läste teknik,natur och natur/skidgymnasium.

-   Jag är jättenöjd med mitt val. Den här utbildningen är bredare än en traditionell arkitektutbildning. Det är bra att vi får en teknisk grund också, säger han.

En förvånansvärt stor del av parkåkarna vid LTU läser teknisk design. Varför det är så är det väl ingen som riktigt vet men killarna har sina teorier.

- Det kan ha med kreativitet att  göra. Många kreativa människor pluggar teknisk design och kanske är skidåkning ett sätt att uttrycka sin kreativitet på.

-   Det är skönt att få skapa något efter all matte, säger Pontus om sin utbildning och  får medhåll av Björn som hade planer på att läsa maskinteknik innan han bestämde sig för teknisk design.

Båda tycker att de hamnade rätt när de valde teknisk design.

-  Utbildningen är bra men det mest positiva med att läsa på LTU är alla andra som studerar här. Det är sjukt bra folk, säger Pontus.

Så gott som varje helg packar skidfolket in sig i en eller två bilar och drar iväg till Storklinten som ligger en timmes bilresa från campus och där det finns både  hopp och rails av varierande svårighetsgrader. Valborg och påsk åker många till Vassijaur. Här har LTU en egen fjällanläggning för studenter och anställda.

Livet på skidor är en viktig del och en ventil när studierna känns tunga. Om något år väntar arbetslivet och frågan är förstås om det brinnande intresset, som idag är ett sätt att leva mera än ett fritidsintresse, går att kombinera med en yrkeskarriär.

Att skidintresset kommer att följa med resten av livet verkar killarna vara överens om. Och att man får acceptera att det inte finns så mycket snö i Malmö – om man skulle få jobb där efter examen.

-  Men i och för sig – skulle det bli så har man närmare till Alperna.