
Lillemor Johansson har påbörjat termin två på hälsovägledarprogrammet. Här berättar hon om sina upplevelser av studierna, utmaningarna och hon ger även lite tips till blivande studenter.
Fördelarna med distansutbildning är möjligheten man får att studera intressanta ämnen samtidigt som det finns stor frihet till andra intressen som t ex. träning. Flera i klassen jobbar parallellt med studierna. Jag får helt enkelt planera mitt eget upplägg under ansvar. Då majoriteten av alla föreläsningar och seminarium är nätbundna, så kräver det endast dator och uppkoppling. Många böcker i litteraturlistan har jag kunnat låna på biblioteket.
För mig tog det några år innan jag hittade en sådan här utbildning som känts rätt så här länge och mest troligen gör det i fortsättningen också. Hittills har vi lärt oss om människans komplexa uppbyggnad och funktion, personlig träning, kost, hur ämnet hälsopromotion fungerar i praktiken och just nu håller vi på med stresshantering och avslappning. Något som alltid är lika aktuellt och intressant är att få lära sig om hur vi människor fungerar som helhet och tillsammans med andra. Därtill har vi haft möjligheten att lära oss om etik i arbete med människor.
Vi har haft många uppgifter såsom reflektionsrapporter kopplade till litteraturen, men inte fullpackat med schemalagda tider eller obligatoriska lektioner. Från början kan man alltså fundera över hur kontakten kommer att blir med klasskompisarna. Dock kan jag tycka att informationsflödet och samarbetet har flutit på bättre och bättre med tiden. Den största utmaningen har för mig varit att skriva dokument tillsammans i grupp via datorn. Alltså gäller det att se nya vägar för samarbete och att hitta lösningar framför problem, som ordet hälsopromotion kan stå för.
Råd till kommande studenter är att bara ta det lugnt om den tekniska biten inte faller på plats till en början eller vid nya moment. Att använda mejl, videokonversationer och telefon för att prata med klasskompisar är något som jag rekommenderar att utnyttja så mycket som det går. Det är jättebra att träffas i verkligheten också såklart, om möjligt. Annars kan de få, men intensiva inneveckorna då hela klassen samlas på universitet vara bra för sammanhållningen. Studiekamraterna är till stor nytta och det gäller att hjälpa och dela varandras kunskaper och erfarenheter.
//Lillemor Johansson