Erfarenheter från stipendieresa i Indien

Rebecca Nilsson och Jannice Meyer åkte till Indien via ett MSF stipendium för att studera hur arbetsterapeuter jobbar.
Under åtta veckor besökte de tre privata sjukhus i Delhi och gjorde totalt 30 intervjuer, som ska resultera i en uppsats under våren.
Resan gav en möjlighet att leva som indiska studenter och uppleva en helt annan arbetskultur och arbetssätt som arbetsterapeut.

Både Rebecca och Jannice hade ställt in sig på en omvälvande resa.
- Vi bestämde innan vi åkte att köra med öppna sinnen. Då går det inte att bli besviken, säger Jannice.

De beskriver Indien som ett land med mycket folk, trafik, ljud och dofter.
Så fort de gick ut på gatan blev de matade med olika sinnesintryck.

Inga lagar eller skyldigheter

De fick en snabb introduktion över staden och hur tunnelbanesystemet fungerade, sedan var det bara att börja jobba.
- Staden är otroligt stor och vi hade en pendlingstid på två timmar en väg, så det blev rätt långa dagar. Vi hann göra två intervjuer per dag, säger Rebecca.

Intervjuerna var upplagda kring sju stora frågor, men tanken var att personerna skulle beskriva och berätta om sitt arbete. Skillnaden som de upptäckte ganska snabbt var att i Indien la de stort fokus på att förbättra själva funktionen efter en skada eller olycka.
- Vi har istället fokus på aktiviteten som träning, vilka aktiviteter behöver personen kunna utföra dagligen och hur kan den utföras, säger Jannice.

En annan stor skillnad var att de inte har någon skyldighet att dokumentera eller tillämpa sekretess.
- Ibland var det som vi inte riktigt förstod vi inte varandra. Våra arbetssätt är väldigt olika. De har inga lagar eller skyldigheter och de pratar helt öppet om patienterna, säger Rebecca.

Fortsätta vara kritisk

Trots att arbetssättet skiljer sig väldigt mycket från hur arbetsterapeuter jobbar i Sverige anser Jannice och Rebecca att de har fått en stor förståelse för hur man jobbar i andra länder och i Sverige på 80-talet.
- Det känns som två olika yrken. I Sverige har det skett ett skifte i fokus från funktion till aktivitet för arbetsterapeuter. Det är viktigt att hela tiden fortsätta vara kritisk och ifrågasätta varför vi gör saker på ett visst sätt, säger Rebecca.

Levde kontrollerat studentliv

De bodde på ett internat tillsammans med cirka 500 indiska studenter. Det var mycket regler att förhålla sig till, de var till exempel tvungna att vara inne på campusområdet före klocka sju på vardagar och före klockan sex på helgerna.
- Man var väldigt kontrollerad och styrd och man blev väldigt begränsad av tiderna, säger Jannice.

Skulle de göra något på kvällstid fick de ansöka om tillstånd och visa upp ett intyg vid campusportarna.

Stärkta av upplevelsen

Både Rebecca och Jannice tycker att de har fått erfarenheter som är bra att ha med sig genom hela livet. Erfarenheten har fått dem att uppskatta tryggheten i Sverige och möjligheten att kunna gå till sin chef vid problem.
- Upplevelsen har stärkt oss att ta sig an nya utmaningar. Man tror mer på sig själv och man får distans till sina egna problem. Självklart ska man åka om chansen finns, säger Rebecca.

Läs mer från deras blogg

[http://www.ltu.se/edu/program/FVATG/Nyheter-och-aktuellt/Blogg-Studerar-arbetsterapeuter-i-Indien-1.87770]

Publicerad: 10 april 2012

Luleå tekniska universitet