Denna avhandling handlar om ridskolan som arena för identitetsskapande processer hos flickor. Avsikten har varit att studera vad meningsskapande praktik i stallmiljön betyder för dem; på vilket sätt de påverkar och påverkas av miljön. Särskild tonvikt har lagts på hur genus konstrueras genom aktivitet och handlingar samt vilka diskurser som får sitt uttryck genom språk, regler och symboler.

Syftet med studien är att tolka och analysera meningsskapande inom den sociala och kulturella kontext som en ridskola utgör. Mina forskningsfrågor är: Hur ser praktiken ut i stallet? Vilka deltar och på vilket sätt? Vilka dimensioner i verksamheten är betydelsefulla för flickornas identitetsskapande? Hur positionerar sig flickorna genom handling, språk och symboler? Hur skapas genuspositioner inom ramen för den praktik som ridskolan erbjuder? Vilka ideal, normer och krav har flickorna att förhålla sig till? Vilka positioner är önskvärda och inte önskvärda i stallkulturen? På vilket sätt skiljer sig deras position i stallet med deras upplevda position i skolan?

Min teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivistiskt och med intresset för vilka ideal, normer och värderingar flickorna har att förhålla sig till i stallmiljön. För analysen har jag använt mig av teoretiskt resonemang hos Foucault, Butler och Skeggs, där makt, mening och materialitet varit viktiga begrepp. Stallstrukturen utövar makt på flickorna i kraft av sina diskurser. De har i sin tur utrymma att utöva makt i kraft av sitt tolkningsföreträde gentemot hästen och mot andra ungdomar i stallet. Meningsskapande sker i det handlingssutrymme som uppstår och utvecklas i den sociala gemenskapen. Materialitet visar sig i att deras praktiska ansvar och ledarskap över hästen blir till en personligt upplevd kompetens.

Det empiriska materialet består dels av personliga berättelser från 50- talet till nutid av kvinnor som varit aktiva i stallet under sin ungdomstid, dels av observationer under 2 månader av en grupp flickor på en ridskola samt uppföljande intervju efter ett år. Samtliga flickor och kvinnor hade tillbringat mycket av sin fritid i stallet Min ambition har varit att studera vad flickorna själva har uppfattat som betydelsefull i sin vistelse på ridskolan.

Det empiriska materialet analyseras under tre teman: möte med hästen, möte med kulturen och möte med människorna. I dessa beskrivs de dimensioner som var betydelsefulla för att förstå hur flickorna positionerade sig i stallet. Resultatet visar att det är flickornas förmåga att interagera med hästen som gör att ridning skiljer sig från andra fritidsintressen. Hästens inte helt ofarliga karaktär gör att flickorna tvingas bli tydliga och bestämda, vilket gör att en självbild av handling, mod och tydlighet utvecklats. Legitimitet i kulturen skapas av olika diskurser, som jag kallar Ansvar och arbetets diskurs, Omsorgsdiskurs och Den militära diskursen. Via dessa lär sig flickorna förstå att miljön med hästar innebär hårt arbete och utmaningar som de förväntas klara av, vilket de också gör. I gengäld bli de uppfattade och uppfattar sig själva som driftiga och ansvarsfulla. Möte med människorna lyfter fram den sociala gemenskap som ridskolan erbjuder. Umgänget med andra var betydelsefullt. Det finns utrymme för kvinnlig identifikation. Homosocial gemenskap är viktigare än heterosexuellt spel. Flickorna skiljde sig gentemot andra flickor utanför stallet. De betraktade sig som "obrydda". Med det menade de att de stod emot traditionella förväntningar på hur flickor ska uppträda och vara. De hade investerat i subjektpositioner där de uppfattade sig själva som ledare; handlingskraftiga och kompetenta. Slutsatsen är att flickorna i stallet har utrymme att skapa subjektpositioner som ger vidgat genusutrymme. Detta får betydelse för deras upplevda känsla av handlingskraft och ledarförmåga, de är hjältar i en kompromisslös värld.