Krafter mot vindkraft
Enligt ett regeringsbeslut är målet att Sverige ska ha ökat andelen vindkraft från nuvarande 0,7 till 10 terrawatt-timmar (TWh) år 2015. Och trots att åtta av landets mest el-intensiva företag, däribland Boliden och LKAB, nyligen beslutat sig för att satsa på ”egen” vindkraft och trots att flera vindkraftsparker är under byggnation runt om i landet går utbyggnaden mycket långsamt. Faktum är att Danmark har långt mer vindkraft än Sverige – varför då? Är förutsättningarna för vindkraft bättre i Danmark än i Sverige, är intresset för grön energi större där än här eller har de danska politikerna större kunskap om vindkraft än de svenska?
Efter 1970-talets oljekris har statens energipolitik haft som mål att öka användningen av förnyelsebar energi. Med hjälp av nya skatter och subventioner är svensk vindkraft numera ett konkurrenskraftigt alternativ jämfört med andra energikällor. Med subventioner och skattelättnader kostar el från vindkraft 20-23 öre/kWh att producera, en kostnad som kan jämföras med el från vattenkraft som kostar 23–36 öre/kWh. Trots goda ekonomiska förutsättningar och regeringens höga målsättning kan Sverige se sig ordentligt akterseglade av många andra EU-länder, exempelvis har Danmark och Tyskland en långt mer utbyggd vindkraft än Sverige.
Varför är det så?
- I Sverige betraktas vindkraftetablering som vilken annan verksamhet som helst medan det i länder som Tyskland och Danmark finns specialskrivna lagar som är till för att underlätta vindkraftsutbyggnad eller förnyelsebar energi i allmänhet, säger Maria Pettersson, forskare i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.
- Sveriges miljölag är dessutom allmänt skriven, vilket gör att olika gröna intressen krockar med varandra. Exempelvis kan byggandet av ett vindkraftverk, som i sig anses miljövänligt, motarbetas med argument för bevarandet av naturområden.
Bevarandet av landskapsbilden är kanske den största stötestenen i samband med vindkraftsetableringar, i varje fall för de som bor i närområdet. Hur många gånger har vi inte kunnat följa debatten via TV och olika lokaltidningar där uppretade invånare motarbetat etableringen med argument om förstörd utsikt och ökat buller?
- Den enskilde medborgaren har starkt stöd i lagen för den typen av argument. Till skillnad från exempelvis mineralfyndigheter och vägbyggen kan staten inte expropriera, det vill säga tvångsinlösa mark för vindkraftsetablering, vilket ytterligare gynnar enskilda vindkraftsmotståndare.
Samtidigt ska människor självfallet ha rätt att tycka till om vindkraftverk i sin närhet och inställningen till vindkraft har också visat sig bli mer positiv ju mer inflytande lokalbefolkningen får. Dock har det visat sig att ett stort medborgarinflytande kan leda till att vindkraftverk placeras på mindre lämpliga ställen, och då har man plötsligt fått ett vindkraftverk som är både ineffektivt och skrymmande.
- Inte heller på kommunal nivå ges vindkraften några speciella fördelar. En byggnation av ett vindkraftverk jämställs med uppförandet av vilken industribyggnad som helst. Anledningen är plan- och bygglagen som ger kommunledningen stora möjligheter att sätta stopp för etableringar inom kommunen, säger Maria Pettersson.
- En lösning vore att riksdag och regering klassade områden som så kallade riksintressen för vindkraft. Det innebär att ett område anses vara särskilt lämpligt för vindkraft, vilket gör det lättare rent juridiskt för exploatören/investeraren att driva igenom bygget.
Ett exempel på detta är etableringen av 48 vindkraftverk vid Alavattnet norr om Strömsund i Jämtland. Anläggningen blir en av Sveriges största vindkraftsparker och kommer att producera cirka 0,3 TWh el vilket motsvarar hushållsel för 60.000 villor per år.
Vad kan man då göra för att komma tillrätta med den långsamma utvecklingen på vindkraftsfronten?
Enligt Maria Pettersson skulle man kunna tänka sig att staten får ökat inflytande över nyetableringar av vindkraftsparker, exempelvis genom arbetet med att utse riksintresseområden. Kanske skulle varje kommuninvånares inställning till vindkraft avgöras utan att de på förhand vet om de kommer att beröras av etableringar eller inte.
- Ett sätt att komma bort från argument om förstörda landskapsbilder och markanvändningstvister kan vara att bygga vindkraftsparker till havs. Det är visserligen dyrare än att bygga på land men man undviker tvister med lokalbefolkning och kommuner i större utsträckning.
Kristina Ek, som forskar i nationalekonomi vid LTU, har studerat hur vi svenskar tänker kring detta med vindkraft i allmänhet och dess påverkan på vår miljö i synnerhet.
- Generellt sett är allmänheten positiv, det som avgör inställningen är till stor del om och hur landskapsbilden påverkas. I den enkät som ingår i min forskningsrapport visar svaren att de flesta föredrar tanken på vindkraftverk till havs framför på land, undantaget är kust- och fjällområdena som de flesta anser viktiga att bevara orörda. Också storleken på parkerna har betydelse, man föredrar små parker framför stora samtidigt som man helst vill undvika enstaka vindsnurror, säger Kristina Ek.
En av de avgörande faktorerna för allmänhetens inställning till vindkraftverk handlar om buller. Ljudnivån från ett vindkraftverk, alltså en enskild snurra, ligger på ungefär 40 decibel, lika mycket ljud som ett nytt kylskåp ger ifrån sig. Elpriset ligger i dag på ungefär 45 öre/kWh och bland dem som svarade på enkäten fanns en hel del som kunde tänka till att betala upp till 15 öre mer om elen kom från vindkraft.
- Motsatsen fanns också, vissa ville att elpriset sänktes med tio öre för att de skulle kunna tänka sig vindkraft. Villaägare vill i högre utsträckning än människor med andra boendeformer att det politiska etablissemanget ska avgöra och besluta om vilket energislag som elen ska produceras från – inte den enskilde konsumenten.
TEXT: Lena Edenbrink
RESEARCH: Patrik Wilhelmson, Olov Ström, Anders Pettersson och Fredrik Nordblad.
FOTO: Nicke Johansson
Artikeln publicerades ursprungligen i Good Technology, nr 2, 2006.
