Upptäckten att de som en gång dopat sig fortfarande har en fördel så många år efter att användningen upphört har överraskat idrottsvärlden och Eriksson har fått skicka sin avhandling både till olympiska idrottskommittén (IOK) och antidopningsbyrån Wada. Där har forskningsresultaten väckt frågor om avstängningstiden för dopning borde förlängas från dagens två år till fyra år.
Huruvida avstängningstiden egentligen borde vara längre vill Anders Eriksson inte ta ställning till.
- Jag vill inte ge mig in i debatten om avstängningstider. Det finns ett dilemma där. Samtidigt som jag förstår de som ropar efter livstids avstängning så tycker jag kanske inte att en 18- åring som tagit steroider i oförstånd ska vara tvungen att lida av det i resten av sitt liv, säger han.
En titel som europamästare har Anders Eriksson i alla fall med sig i bagaget trots att han aldrig dopat sig men han har ändå, som säkert många andra idrottare, funderat på hur långt han annars kunnat gå.
- Ett VM-guld var den enda stora titel som saknades. Eftersom jag förstod att jag aldrig skulle kunna uppnå det utan att dopa mig tog jag beslutet att bli motionär och istället satsa på studierna, säger Anders Eriksson.
Det var 1995, sedan dess har han jobbat som lärare parallellt med sin forskning. På Luleå tekniska universitet har han undervisat sedan 2001.
Avhandlingen om anabola steroiders effekter på musklerna lades fram i oktober 2006 vid Umeå universitet.
/Lotta Wallström
Fotnot: Tisdagen den 13:e februari föreläser Anders Eriksson om styrketräning och anabola steroider i samband med Vinterfestivalen. Mer information och program finns på LTU:s hemsida, i kalendariet.