
Seminariet går av stapeln i början av Maj varje år, detta är det tredje året i rad som studenter från olika nationer än en gång samlas i Oulanka Research Station.
Stationen är belägen vid kanten av floden Oulankajoki i Oulanka naturreservat. 20 studenter från Ryssland, Finland, Nigeria, Polen, Pakistan, Italien och Frankrike träffades där under en veckas tid för att diskutera miljöfrågor rörande Barentsregionen. På programmet stod föreläsningar, gruppövningar, exkursioner samt rollspel som innefattade praktiska övningar i argumentation. Vid deltagande i seminariet gavs även möjlighet att utföra en avslutande uppgift motsvarande 5 högskolepoäng vid Uleåborgs Universitet.
Ida Johansson: - Eftersom vi var med som lärare i år föll det på oss att hålla i en föreläsning om miljöfrågor i norra Sverige. Då vår miljö i norra Sverige liknar den i övriga Barentsländer ser jag detta som en god möjlighet till kunskapsutbyte där vi kan lära av varandra, till exempel, hur problem med förorenat dricksvatten skulle kunna lösas i Ryssland med hjälp av metoder som används i Sverige eller Finland. Det som står ut med seminariet är den gemenskap som uppstår mellan deltagarna. Detta beror dels på alla gruppövningar där man tillsammans jobbar för att lösa problem. Men en stor del av att det blir sån god gemenskap tror jag beror på den tid man tillbringar tillsammans. Det blir trots allt nästan en vecka då man umgås och studerar med de andra. Då stationen ligger så pass isolerat (mitt ute i vildmarken) så blir det naturligt att man umgås mer och hinner lära känna varandra bättre.
Johan Berglund: - Vi deltog som studenter under förra årets upplaga av seminariet och det var en upplevelse utöver det vanliga! Upplägget hade ändrats en aning i år, men denna gång åkte vi i egenskap av ”lärare” istället så vi fick möjlighet att uppleva det hela från ett helt nytt perspektiv. Seminariet är ett utmärkt tillfälle att nätverka och skaffa sig kontakter från världens alla hörn. Vi har fortfarande kontakt med många av de deltagare vi lärde känna förra året och några har även besökt oss i Luleå. Till sommaren planerar vi att resa till Uleåborg för att hälsa på våra vänner, gamla som nya!
Johan Berglund: - Det sker en hel del industriell utveckling i den arktiska regionen. Allt ifrån nya gruvor till kärnkraftverk och oljeplattformar. Mitt i allt detta har vi vår unika natur och frågan hur vi ur ett hållbart perspektiv ska kunna utnyttja våra rika naturtillgångar utan att utarma den. Vi är ett antal länder som tillsammans har Barentsområdet som hem och jag tror att det är viktigt hur vi sammarbetar i framtiden när det gäller områdets utveckling.
Ida Johansson: - Personligen hoppas jag att jag kommer få möjlighet att arbeta med intressanta projekt i norden då jag är klar med min utbildning. Jag tror det är en bra erfarenhet att ha diskuterat till exempel miljö- eller energifrågor med personer från övriga länder i området. I framtiden finns det en chans att man hamnar i situationer där man förväntas fatta beslut med representanter från dessa länder. Då kan det vara bra att i förväg ha samarbetat med dem så att man lättare förstår deras sätt att se på saker och ting.