Rektors tal

Herr landshövding, herr ordförande, kollegor, studenter, universitetets vänner i regionen, tillresta gäster.

Som nybliven rektor vill även jag hälsa er välkomna. Roligt att se så många gäster. Jag hoppas att ni är lika glada som jag för att ni är här.

I would also like to direct a warm welcome to our foreign guests. I am glad that you could come and I am proud to have you here.

This is a day of joy and celebration. A day when our attention is focused on the achievements of our new doctors and our new professors. I sincerely hope that you will enjoy the ceremony, despite the fact that it will be held in Swedish.

Det är något speciellt med högtidsdagar.

Med att, under festliga former, genom promoveringar och installationer uppmärksamma några av dem på universitetet som nått ett delmål i livet under året.

Med att dela ut erkännanden i form av hedersdoktorat och priser till personer som har betytt mycket för vår utveckling

Med att träffas för att diskutera, reflektera och ha trevligt tillsammans. 

Det är också något alldeles speciellt med att bli installerad som rektor, det mest hedrande uppdrag man kan få i universitetsvärlden. Att känna kraften flöda från den kedja som tidigare burits av Torbjörn Hedberg, Ingegerd Palmér och av Pia. Att axla rollen, eller snarare rollerna, som rektor för Luleå tekniska universitet. För det är ett mångfacetterat jobb att vara rektor.  

För det första rollen som chef för en myndighet med det yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs på universitet. I detta ligger t.ex att verka för att arbetsförhållandena är sådana att allas potential kommer till nytta, att trivseln är god och att vi följer lagar och regler.

För det andra rollen som akademisk ledare för universitetet. Med ansvar för att kvaliteten i såväl grundutbildning som forskning är god och utvecklas vidare. Inte minst det senare, vi behöver arbeta strategiskt med vår vidare utveckling. Rollen som akademisk ledare ser jag som den viktigaste.  

För det tredje rollen som ambassadör, universitetets ansikte ut mot omvärlden. Som skall representera och sälja universitetet i olika sammanhang. Det kan handla om allting från medverkan i olika styrelser och fundraising till att klippa ett band eller sätta en spade i marken. Vi måste märkas och synas. 

För det fjärde skall jag, tillsammans med rektorskollegor och andra bidra till att högskolesektorn utvecklas och dessutom försöka bidra till utveckling inom andra sektorer. Vi måste vara med och påverka. 

Det kan låta tufft och krävande och det kan det vara ibland. Men oftast är det ett väldigt varierat, stimulerande och givande jobb. Ett jobb i huvudsak som facilitator. För utvecklingen av universitetet bygger på att alla bidrar. Framgång kräver en drivande och stödjande styrelse, en kompetent och kreativ ledningsgrupp och, framför allt, massor med duktiga och kloka medarbetare och studenter. 

Och allt detta har vi vid Ltu. Så det känns både skönt och ganska enkelt för mig att komma tillbaka. Det är ju alltid lite nervöst att börja på ett nytt jobb. Men jag måste säga att jag under mina första två månader känt mig mycket välkommen och jag känner ett starkt stöd från verksamheten.  ”Tillbaka till framtiden” som SR uttryckte det när jag började. En bra rubrik tycker jag. För tillbaka är det. Jag har varit borta i sex år som rektor vid Växjö universitet. Men dessförinnan var jag under nästan 10 år professor och under en period även prorektor här vid Ltu. Så jag känner både verksamheten och en hel del människor sedan gammalt. En klar fördel.  

Och även ”till framtiden” tycker jag stämmer väl. För jag tycker att det finns all anledning att tro att framtiden finns här.

Utbildning och forskning har blivit allt viktigare och allt tydligare identifierade som framgångskriterier för samhället i stort. I en värld där det tidigare gällde att ha tillgång till råvaror, kapital och arbetskraft är det nu avgörande att ha tillgång till kunskap och kompetens. Man kan inte klara sig utan kunskap. Det satsas mycket och stort på utbildning och forskning på alla håll i världen. Ta t.ex. Kina som med bibehållen utvecklingstakt passerar EU och kanske till och med USA inom något decennium. Vi måste priotitera forskning och utbildning. Vad gäller forskning så har vår nuvarande regering gjort en mycket stor satsning. Ett resurstillskott som är välkommet och som säkert kommer att göra nytta.

Forskningen har varit i fokus under några år men på utbildningssidan har det inte hänt så mycket, trots ganska trängande behov. Nu tycker jag mig märka ett skifte, debatten handlar allt mer om utbildning. Till och med om bildning ibland. Det är bra och jag hoppas att det kommer att leda till att vi får en välbehövlig förstärkning även av utbildningen. För vårt viktigaste bidrag till Sveriges framtid är nog ändå alla de studenter som vi utbildar. De är framtiden. Och inte bara framtidens arbetskraft utan också framtidens medborgare och framtidens föräldrar. Och allt detta i ett framtida samhälle som kommer att skilja sig mycket från dagens.

Men utbildning och forskning är inte bara av nationellt intresse. Det regionala är minst lika stort. Ett universitet är och skall vara en motor i den region det befinner sig. Och det tycker jag Ltu lever upp till. Vad vore Norrbotten utan ett universitet? Inte mycket blir nog svaret. Å andra sidan vore universitetet inte mycket att ha om det inte vore för all samverkan med och allt stöd som vi har från våra vänner i regionen. En lyckosam symbios.  En motor behöver bränsle och mycket av det bränsle som driver vårt universitet framåt är resultatet av vår regionala växelverkan med företag, kommuner, landsting och länsstyrelse. 

En motor för regionen. Vad för sorts motor kan man kanske fråga sig? En tändkulemotor som långsamt stånkar framåt, en diesel eller en högvarvig, turboladdad, formel 1 motor. Tja, om detta är alternativen skulle jag nog välja att svara – en dieselmotor. En modern driftsäker och ren dieselmotor med extremt hög verkningsgrad. Varför inte en fartygsdiesel? 

Universitet har jämförts med supertankers. Stora stabila fartyg som klarar sig i alla väder men som är väldigt tröga att styra. Framförhållningen när det är dags att gira måste vara stor. Men när svängen påbörjats går den inte att stoppa. Jämförelsen låter kanske inte så rolig men universiteten med sina tröga processer har trots allt visat sig vara ett framgångskoncept. Medan företag kommit och gått har universiteten runt om i världen överlevt genom åren. Väldigt få har försvunnit. Kanske beror det på att de beslut som fattas och de förändringar som genomförs både är väl analyserade och väl förankrade innan så sker. Jag tror det.

Jag är dock inte säker på att supertankern kommer att fortsätta att hålla som jämförelse. Jag lutar nog mot att jämförelsen i framtiden snarare blir en kombination av välbestyckade hangarfartyg och små specialiserade lättrörliga enheter. Varför inte jagaren Norrland. 

För det händer mycket på de akademiska oceanerna just nu, både på svenskt och internationellt vatten. Det inte alltid helt lätt att bestämma position, att ta ut kursen och navigera mot framgång i universitets- och högskolevärlden. Kartan är knappast tillförlitlig och det finns gott om både rev och lömska strömmar att undvika. Sjön är ofta grov och det kan blåsa upp kvickt. I nordliga vatten kan det dessutom dyka upp ett och annat isberg. Och just is gäller det nog att ha i magen samtidigt som man utnyttjar alla tänkbara instrument om man skall lyckas. Navigare necesse est.

Kartan håller på att ritas om, internationellt så väl som i Sverige. Resurser omfördelas. Det genomförs fusioner, skapas allianser och andra konstellationer för att stärka sig i konkurrensen. Och konkurrens med syftet att skapa kvalitet är vad som gäller just nu. Kvalitet är målet och konkurrens är ett medel. Vi är starkt konkurrensutsatta och vi krigar om kompetens, studenter, forskningsprojekt och resurser. 

Konkurrens är bra och kvalitet är både viktigt och riktigt. Men kvalitet liksom skönhet sitter åtminstone delvis i betraktarens öga. Ltu är ett lärosäte med mycket stor andel behovsmotiverad, tillämpad forskning. Vi är det lärosäte i landet som har störst andel direkt näringslivsfinansiering av forskningen. Om syftet är att genom forskning skapa tillväxt borde man nog fundera på att premiera behovsmotiverad forskning i lite större utsträckning och fokusera lite mindre på grundforskning. För att travestera vår utbildningsminister skulle man kunna säga att ”alla kan inte bli nobelpristagare – alla vill inte bli nobelpristagare”. En tydligare premiering av behovsmotiverad forskning skulle dessutom bidra till en mindre koncentration av forskningssatsningen till storstadsregionerna och i större utsträckning kunna bidra till tillväxt i hela landet. 

Samverkan, profilering och koncentration har under de senaste åren förts fram som medel för att uppnå kvalitet genom ökad konkurrenskraft. Och mycket har hänt.

Inte minst här. Även om man kan tycka att vi är mångsysslare vid Ltu så vill jag påstå att vi är ett av de mest profilerade universiteten i landet. Vi är ett tekniskt universitet med ett antal tydliga profilområden. Några av våra områden ligger helt inom teknikområdet men de flesta innefattar även delar från vår filosofiska fakultet. Inom våra profilområden finns områden där vi är klart starkast i landet och där det bedrivs forskning i världsklass.

Nästan all vår forskning bedrivs i samverkan. Både med näringsliv, offentlig sektor och med andra universitet, i Sverige och internationellt. Ett gott exempel på samarbete med näringslivet som väckt beundran i övriga Sverige är det med LKAB. Tidigare i höstas stod det klart att en mycket stor och långsiktig strategisk satsning inom gruv-, mineralteknik området kommer att genomföras vid Ltu och även till dels vid Mefos. Denna hade knappast kommit till stånd utan ett kraftfullt stöd ifrån branschen.

Samarbete med offentlig sektor skulle kunna exemplifieras med den stora satsning inom e-hälsa som just håller på att etableras med landstinget som huvudfinansiär.

Internationellt har vi ett antal alliansuniversitet som vi arbetar med. Här tycker jag att samarbetet behöver intensifieras och odlas, kanske speciellt med Uleåborg som ju faktiskt är vår närmaste universitetsgranne.

Men allra viktigast är nog det faktum att vi håller på att etablera allt närmare relationer med Umeå universitet. Här finns redan ett antal goda exempel på större samarbetsprojekt men de kommer att bli fler. Inte minst genom den stora strategiska satsning som görs inom bioenergiområdet där Ltu och Umeå universitet spelar huvudrollerna men där även SLU medverkar. 

Vi behöver vänner och vi har vänner. Gott om vänner. Jag kan inte nämna alla men skulle vilja lyfta fram Kempestiftelserna som betytt och betyder mycket för Ltu genom finansiering av projekt i tidiga skeden och genom finansiering av infrastruktur. En stor tillgång och en klar konkurrensfördel eftersom detta är sådant som i allmänhet är svårt att finansiera. 

Det går bra för Ltu. Vi har klarat oss bra i konkurrensen om forskningsmedel och studenterna söker sig hit. Runt omkring oss är det kris men inom högskolesektorn råder högkonjunktur. När arbetsmarknaden sviktar söker sig allt fler till universitet och högskolor. Och det är naturligtvis bra att människor utbildar sig. Vi har sett en kraftig ökning i söktryck i år. På grund av krisen men också som en effekt av baby-boomen i början av 90-talet.  

Under ett antal år har vi arbetat i motvind med sviktande söktryck och ekonomiska problem. Jag är imponerad av det framgångsrika arbete som Pia och andra lagt ned för att hantera detta. Ett arbete som tillsammans med stora forskningssatsningar och ett ökat söktryck lagt en mycket god grund för en positiv utveckling. 

Ett riktigt roligt läge att börja som rektor. Kanske blir det som det står i 1:a Mosebok: 

”Se, sju år skola komma med stor ymnighet.” 

Nu blir det troligen inte sju goda år men det blir nog några stycken och de skall vi utnyttja.  

Men vi får inte glömma fortsättningen 

”Men efter dem skola sju hungerår inträffa.” 

Vi vet att antalet potentiella studenter kommer att minska om några år och även konjunkturcyklerna är ganska säkra. Om vi ser studenter som vi ser dem idag så kommer söktrycket att minska.

Det gäller att satsa för framtiden och just nu är vi alltså i ett slagläge. Nu kan vi satsa på utveckling av universitetet, en utveckling som utnyttjar det positiva läget men som också stärker oss inför framtiden, som gör att vi bättre kan hantera de förändringar som kommer att komma.

Vi kan inte luta oss tillbaka och tycka att allt är bra som det är. Det finns mycket som kan och behöver förändras. Det tror jag att alla som inte sticker huvudet i sanden ser. Eller, för att citera Stina Aronsson: ”Det lönar sig inte att vara pryd om man vill möta sanningen, för den går ju naken”.

Vi har börjat. Många möjligheter är redan identifierade och en hel del åtgärder är redan på gång. Vi arbetar sedan länge på att utveckla den interna styrmodellen. Vi har kommit långt i jämförelse med andra lärosäten med vårt kvalitetssystem. Vi försöker arbeta utvecklingsinriktat och systematiskt och lyckas ganska väl. Ordning och reda.

Men att arbeta systematiskt är inte alltid så enkelt även om det borde vara det. Eyvind Johnson lär ha sagt att ”Systematik är att sätta den ena foten före den andra när man går, och inte tvärtom”. Det är likväl inte alltid som vi lyckas med detta konststycke. Vi kan bli bättre. 

En organisationsöversyn är på gång. Någon genomgripande förändring av institutionsindelningen har inte gjorts de senaste 20 åren. Översynen kommer att resultera i att dagens tretton institutioner omstruktureras till 5-7 enheter med ämne som grund. Helt i linje med universitetets strategi och med syftet att skapa institutioner med bättre möjligheter att råda över sin utveckling och sina resurser. Därigenom ges bättre förutsättningar för utveckling av starka forskningsmiljöer, möjligheter att kunna ta risker och möjligheter att hantera fluktuationer.

Vi har kommit ganska långt och de idéer som är uppe för diskussion just nu har fått en i huvudsak positiv respons. Processen är naturligtvis inte helt friktionsfri men det skall den inte vara. Utveckling bygger på diskussioner och det skall vara högt till tak vid universitetet. Jag håller med Ronny Eriksson: ”Det är inte ens fel att två träter. Det är inte ens fel”.

Jag tror dock att de flesta håller med om att nu är rätt tid att se över organisationen.

Framtiden ser ljus ut och korttidsprognosen är onekligen god men samtidigt bör man nog i likhet med biskop Brask kasta in en lapp.

För det finns ett och annat moln vid horisonten. Vi lever i en osäker tid och ett antal beslut som är på gång kan komma att påverka oss i den ena eller andra riktningen. Kanske ganska drastiskt. Lärarutbildningen kommer att reformeras, avgifter kommer att införas för utomeuropeiska studenter, ett nytt kvalitetssystem som kommer att påverka vår finansiering är på gång. Dessutom är universitetens fortsatta existens som statliga myndigheter utredd. En utredning som skall resultera i en proposition under våren.

Vi får nog se framtiden an med något återhållsam optimism och betänka de kloka ord som tillskrivits Kafka: ”Var inte för positiv, ljuset i tunneln kan vara ett tåg”.

Men idag är vi positiva, för idag är det fest. En högtid vars huvudpunkt är promoveringen av nyblivna doktorer och i år har vi en hel del att fira. Inte mindre än 83 personer disputerade vid universitetet under förra året.

Till våra nya doktorer vill jag säga att det är en stor prestation att fullfölja en forskarutbildning. Att med entusiasm ge sig ut på en väg som man inte vet vart den leder. Osäkerheten är stor och arbetsinsatsen ofta enorm men det är en spännande resa med fördelen att man själv får välja vägen. Och helt ensam är man ju faktiskt inte. Det finns handledare, kollegor och andra som hjälper till med råd om åt vilket håll man skall söka sig. Alla når inte fram till målet men det har ni gjort.

Nu är det dags för er att rösa nya stigar och som ett ord på vägen tänkte jag skicka med ett, lätt omstuvat, citat av Robert Zimmerman.

May your hands always be busy,

May your feet always be swift,

May you have a strong foundation,

When the winds of changes shift,

May you always be courageous,

Stand up tall and be strong,

May you stay forever young,

Med dessa ord vill jag gratulera er och önska er lycka till i framtiden.

Med tanke på att vi har en av landets främsta musikutbildningar vid Ltu i Piteå så kände jag mig tvungen att bjuda till.

Jag vill också passa på att gratulera våra hedersdoktorer och våra nya professorer. Kompetens är vår främsta resurs. Forskning och utbildning kräver kunniga, engagerade och professionella människor. Vi är helt beroende av att rekrytera och behålla duktiga forskare och lärare. Det är de som till syvende och sidst är avgörande för vår forskning och utbildning. Det är därför roligt att konstatera att jag i år får nöjet att installera inte mindre än 6 nya professorer och dessutom hälsa 4 adjungerade professorer välkomna.

Jag vill än en gång hälsa er välkomna och tacka för att jag fått förtroendet att leda Ltu de närmaste sex åren. Jag kommer att göra mitt bästa för att bidra till en fortsatt utveckling av ett universitet med utbildning och forskning i världsklass. 

Tack!

Johan Sterte