Hållfasthetslära
Hållfasthetslära (ibland även benämnt fastkroppsmekanik) är ett klassiskt ingenjörsämne, som historiskt sett spelat en mycket stor roll för utvecklingen av industri och infrastruktur. Det är idag ett modernt vetenskapsområde, som i samspel med andra närliggande områden utgör förutsättningen för funktion och hållfasthet hos dagens och framtida avancerade konstruktionsmaterial och mekaniska komponenter.
Ämnet handlar om att studera och matematiskt beskriva de mekanismer som styr tekniska materials och komponenters deformation och brott vid belastning. De metoder som används är analytiska, experimentella och numeriska. Forskningen i hållfasthetslära är inriktad huvudsakligen mot områdena materialmodellering, olinjär dynamik och brottmekanik. Tillämpningarna kommer från industriell produktutveckling som omfattar såväl modellering och simulering av tillverkningsprocesser som analys av produkters funktion. Ett exempel är analys av termomekanisk formning av ultrahöghållfasta komponenter till fordonsindustrin. Här studeras bland annat materialets egenskaper vid härdning då materialet kyls från ca 900 grader Celsius till rumstemperatur på ca 10 sekunder. I ett annat sammanhang studeras materialegenskaperna hos material som utsätts för stora töjningshastigheter. Forskningsarbetet omfattar i stor utsträckning utveckling av datorbaserade analysmetoder som implementeras i moderna finit elementprogram för olinjär analys. I vissa projekt utvecklas även inversa metoder som kombinerar experiment, numerisk analys och optimering. Forskningen spänner från materialegenskaper på mikronivå till system och komponenters funktion i industriella tillämpningar.
Kontakt
Professor Mats Oldenburg, ämnesföreträdare
Institutionen för teknikvetenskap och matematik
