Möt en doktorand - Susanne Westman

Susanne Westman är en oerhört driven och engagerad doktorand som med ett och ett halvt år kvar till disputationen fortfarande känner av spänningen i att få forska och gräva på djupet i sina frågeställningar.

– Det som håller igång mig är längtan efter att förstå och se sammanhang, hela grejen är mötet mellan teori och praktik. Jag vill sudda ut motsättningen mellan de två begreppen och visa att det är de som tillsammans skapar möjligheter och förutsättningar för lärande i förskolan, samt hur lärarna upplever sitt arbete med barns lärande,  säger Susanne

Nya perspektiv på egna erfarenheter

Susanne har djupt rotade rötter i den verksamhet hon nu utforskar. Hon har arbetat i Luleå Kommun som förskollärare inom såväl förskola som skola sedan 1989. Vid sidan av jobbet förskollärare studerade hon pedagogik och lärande. Efter att ha börjat som timlärare och sedermera adjunkt har hon bytt roll och undervisat inom lärarutbildningen med inriktning mot förskolan och förskoleklass samt med uppdragsutbildning gentemot olika kommuner.

– Det är spännande att möta både blivande och yrkesverksamma lärare och jag njuter till fullo av förmånen att få se mitt arbete som lärare i förskolan med nya ögon. Mitt övergripande syfte för avhandlingsarbetet är att skapa förståelse för och kunskap kring barns utforskande lärande i förskolan.

Från brister till möjligheter

Forskningsprojektet ingår i forskarskolan Lärande i praxis, som drivs som ett samarbetsprojekt mellan Luleå tekniska universitet (LTU) och ett antal kommuner. Fokus för just Susanne Westmans avhandling är det utforskande som är av naturvetenskaplig karaktär. Dessutom rör hon vid hur man ser på barnet i förskolan.

– Tidigare la man större vikt vid att de barnets behov och brister och utgick från vad barnet skulle bli enligt givna mallar och kurvor medans man nu i större utsträckning ser barnet för vad det redan är och vad det kan. Lärande och undervisning är ett komplext samspel mellan barn och lärare. Men också mellan barnen och allt de möter, som sammanflätade relationer av olika slag som bidrar till ett nätverk där lärande och utveckling sker. De delar livsvärld, utvecklar Susanne.

Nya glasögon

Som teoretisk ram har Susanne ett filosofiskt perspektiv och just det med olika perspektiv och glasögon återkommer under samtalet. Hon vill vrida och vända på begrepp och utgångspunkter, se bakom och intill.

– Motsättningar som jag hittar i materialet visar sig ofta vara sammanbundna och viktiga delar av en helhet. Det är nog det, tillsammans med mina fina doktorandkollegor, som gör att jag trivs så bra med att forska på egen hand trots att jag egentligen är en uttalad lagspelare, avslutar Susanne och avfyrar ett smittande leende.