Möt en doktorand inom fysioterapi
Hanna Forsberg: ”En oerhört stimulerande miljö”
Hanna Forsberg trivs i den akademiska miljön och hade forskningen som mål redan innan magisterutbildningen. Nu forskar hon om hur barns hälsa kan förbättras genom aktiva skoltransporter, och känner sig priviligierad över att få lägga sin tid på någonting hon tycker är så intressant.
Vad är din bakgrund?
– Jag visste inte vad jag ville bli i mitt liv, men en sommar fick jag möjlighet att jobba som transportbiträde på sjukhuset. Min slutsats blev att jag vill jobba med hälsa, men inte med sjukdom. På den vägen var det. Jag läste hälsovägledarprogrammet på Luleå tekniska universitet och en magisterutbildning inom folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Min bakgrund är annan än det ämnet jag kommer att disputera i. Jag tror det är på väg att bli vanligare och beror på hur själva forskningsprojektet ser ut. Ett folkhälsovetenskapligt projekt passar min bakgrund.
Varför ville du doktorera?
– När jag gick hälsovägledarprogrammet kände jag att jag ville att det aldrig skulle ta slut, jag tyckte det var så oerhört roligt att läsa. Sen blev jag erbjuden jobb som adjunkt, det var första gången jag kom i kontakt med akademin från insidan. Jag insåg att jag verkligen tilltalades av den akademiska miljön, den framåtandan som finns och friheten att vara kreativ och pröva sina tankar. För att fortsätta jobba inom akademin behövde jag minst en magisterutbildning. Valet föll på folkhälsovetenskap, hur man kan förbättra hälsa på populationsnivå är ett oerhört intressant ämne. Redan innan jag påbörjade magisterutbildningen var mitt mål att doktorera. Jag visste inte hur det skulle gå till men jag visste att jag ville.
Vad handlar din forskning om?
– Mina två handledare har utvecklat en intervention som syftar till att främja fysisk aktivitet genom att barn och unga cyklar eller går till skolan. Att unga rör sig för lite är ett jätteproblem både nationellt och globalt. Min pusselbit i projektet har varit att förstå mer runt hur föräldrar resonerar. Vad är det som gör att man tillåter eller inte tillåter sina barn att gå eller cykla till skolan? Kunskapen är viktig för att förstå både varför man gör det och inte, vilket kan generera kunskap kring hur man kan hur man kan stödja dem till att göra det.
Hur är det att doktorera vid Luleå tekniska universitet?
– På vår institution har vi en fantastisk grupp doktorander som har blivit väldigt viktig för mig. Vi går igenom samma saker, ibland jättejobbigt och ibland otroligt roligt. Det finns en jättefin sammanhållning och vilja att stötta och hjälpa varandra. Det är värdefullt att institutionen har skapat en sådan forskarmiljö.
Hur är det att forska?
– Det roligaste är att vara i en kunskapssökande oerhört stimulerande miljö. Du har möjlighet att vara kreativ, ingen dag är den andra lik. Det är spännande att testa sina hypoteser, inte minst när det blir oväntade resultat. Det jag inte visste innan jag började är att det går upp och ner, man är i olika faser. Ska du orka det här i fem år behöver du ha ett stort intresse, det kommer bära dig genom med- och motgångar. Jag är oerhört priviligierad att jag får ägna så mycket tid åt ett område jag är så intresserad av.
Mascha Pauelsen: ”Jag tycker om att fördjupa mig”
Mascha Pauelsen, doktorand i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet, är från Haag i Nederländerna, men kom till Luleå på grund av sin sambo. Ända sedan grundutbildningen har hon varit inriktad på att gå vidare med forskning.
Vad har du för utbildning och yrkesbakgrund?
– Jag var grundskollärare i Haag, men när jag kom till Sverige ville jag göra något annat så jag började utbildningen till fysioterapeut på Mälardalens högskola, men bytte sedan till Luleå tekniska universitet.
Varför började du forska?
– Jag är nyfiken, jag vill alltid gå vidare och utvecklas. Då passar det bra med forskning, där jag får fördjupa mig. Jag upptäckte redan under utbildningen att jag ville fortsätta med forskning.
Vad handlar din forskning om?
– Jag undersöker hur balansförmågan påverkas av att man åldras och hur det hänger ihop med rädsla att falla. Jag forskar i hur de olika aspekterna hänger ihop. Vi använder flera intryck för att hålla balansen, bland annat synen och känslan i kroppen som blir signaler som går till hjärnan. Kroppen och muskler förändras och förmågan att avläsa signalerna störs när man blir äldre. Det jag gör är grundforskning, det vill säga att jag skapar och bygger på kunskap och förståelse som i ett senare skede kan utvecklas till kliniska åtgärder i verkamheten.
Hur är det att forska? Vad är svårast, vad är roligast?
– Roligast är att designa, planera, forskningen. Så att man får svar på de frågor och problem som man har identifierat. Det är också roligt, att identifiera problemen. Svårast är att vi arbetar interdisciplinärt, tillsammans med tekniska ämnen. Vi förenar kunskap och metoder för att hitta sätt att lösa olika problem. Det gör att forskningen ligger i framkant av nuvarande kunskapsläge. Det kräver att man vill lära sig av varandra, utanför sitt eget område. Det är både svårt och spännande.
Skulle du uppmuntra andra att forska ?
– Absolut, men bara om personen redan funderar kring det. Man måste nog ha en egen önskan att forska. Man måste tycka om att grotta ner sig och att undersöka.
Uppdaterad:
Sidansvarig: Kontakta oss