”Jag hade aldrig förväntat mig att bli en flykting”

Sedan invasionen av Ukraina har miljoner människor flytt och ukrainska akademiker spridits runt världen. En av dem är Lina Anyshchenko som nu har en tillfällig anställning vid Luleå tekniska universitet. Som psykolog har hon hjälpt andra flyktingar bearbeta sina trauman, men liksom för många andra flyktingar är hennes egen framtid oviss.

På morgonen den 24 februari 2022 väcktes Lina Anyshchenko i sitt hem i Tjernihiv av ett ljud hon har svårt att beskriva. Hon sprang till ett skyddsrum med sin katt, till ljudet av ryska bombplan.

– Min stad var under konstant attack av rysk militär. Ryska plan flög på låg höjd och släppte bomber på skolor, förskolor och sjukhus. Vi hade inget vatten, ingen el, inget internet och brist på mat.

Lina Anyshchenko är psykolog och har lång erfarenhet av att arbeta kliniskt och undervisa vid Chernihiv Institute of postgraduate education. Innan kriget jobbade hon också med att färdigställa sin doktorsavhandling om digitalt föräldraskap. Disputationen är uppskjuten på obestämd framtid, och det finns inte längre något hem att återvända till.

– Hela mitt område är förstört. De har minerat skogen, de har minerat kyrkogårdarna. Det här är ett krig mot civila.

Ett känslomässigt beslut

Med lätt packning, sitt pass och sin dator, korsade Lina gränsen till EU till fots. Bakom sig lämnade hon sina föräldrar och sin katt. Hon tog sig till Nederländerna där hon har vänner och under några månader jobbade hon med att hjälpa andra flyktingar från Ukraina bearbeta sina trauman, bland annat barn som förlorat sina föräldrar. Det var här hon fick kontakt med nätverket Scholars at Risk. Sedan invasionen har Luleå tekniska universitet intensifierat sitt arbete med organisationen och avsatt pengar för att anställa ukrainska forskare.

Efter mängder av ansökningar till olika universitet, och flera erbjudanden, föll valet på Luleå. En stad hon aldrig hade hört talas om förut.

– Det var ett känslomässigt beslut, men jag är glad att vara här. Norrbotten påminner mig om hemma. Jag kommer från norra Ukraina, från en stad som liksom Luleå är huvudstad i sin region. Jag tycker om Sverige och fick ett väldigt varmt välkomnande av mina kollegor här.

Vill hjälpa andra flyktingar

Tre månader har nu gått av Lina Anyshchenkos halvårslånga anställning vid Luleå tekniska universitet. Hon har hjälpt till i olika forskningsprojekt och jobbat med en egen studie om ukrainska lärares upplevelser av invasionen, ”Teacher under the bullets”. Hon fortsätter att hjälpa andra ukrainska flyktingar med psykologiskt stöd, oavlönat på sin fritid. Trots gedigen erfarenhet som psykolog finns inte möjlighet att arbeta i Sverige på grund av regler om legitimering.

– Jag skulle gärna hjälpa till mer i min yrkesroll. Det finns behov av stöd till flyktingar utan kulturella och språkliga barriärer. I flera andra länder är det möjligt för mig att jobba som psykolog, men tyvärr inte i Sverige.

Hon trivs inom akademin och vill gärna fortsätta, men det är också svårt eftersom kriget kom mellan disputationen och möjligheten att slutföra avhandlingen. Jessica K. Ljungberg är ämnesföreträdare för psykologi och Lina Anyshchenkos huvudsakliga kontakt vid Luleå tekniska universitet.

– Hon är verkligen en resurs och mycket kompetent. Dessutom vet hon precis vad det innebär att vara flykting och jobba med flyktingar, säger Jessica K. Ljungberg.

”En sorgens dag”

Lina Anyshchenko tystnar när hon får frågor om framtiden, den är för oviss.

 – Jag hade aldrig förväntat mig att jag skulle bli en flykting. Förut hade mitt liv en struktur, jag jobbade mycket och hade ett schema och plan för åratal framåt. Vi hade livet vi drömmer om. Allt jag äger nu finns i en resväska. Jag är fri och i säkerhet, men saknar en stabil grund.

Hennes tidigare kollegor är spridda över världen som flyktingar. Några jobbar vid andra universitet, andra kämpar med att hantera förlusten av familjemedlemmar.

Den 24 februari 2023 är det ett år sedan Lina Anyshchenko väcktes av ryska trupper.

– Det är en sorgens dag. För ett år sedan, på den här dagen, förändrades livet för 42 miljoner människor.