Musikhögskolan gör barockopera i stumfilmsmiljö

Den 19 maj sätter Musikhögskolan i Piteå vid Luleå tekniska universitet upp 1600-talsoperan La Calisto. Det är första gången Musikhögskolan gör en hel opera. I Musikhögskolans tappning är La Calisto en komedi om kärlek, lust och hämnd i 1920-talets filmindustri.

La Calisto, med musik av Francesco Cavalli och libretto av Giovanni Faustini, uruppfördes i Venedig 1651. Operan är en slags blandning av triangeldrama och farsartad förväxlingskomedi som utgår ifrån den romerska skalden Ovidius mytologiska berättelse om nymfen Kallisto.

I originalversionen stiger gudarna Jupiter och Merkurius ner till jorden för att återställa en skog som Jupiter har förstört. I Musikhögskolans uppsättning har Olympens gudar flyttats till ett filmbolag på 1920-talet. Jupiter är inte längre en gud utan VD för filmbolaget och Merkurius är hans sekreterare.

Jupiter blir förtjust i Calisto som jobbar för hans dotter Diana i familjens filmbolag. Men Calisto är inte ett dugg intresserad av den pompöse Jupiter, hon har ett arbete att utföra och är trogen Diana till varje pris.

Klär ut sig till sin dotter

Merkurius, som är berättelsens trickster, inser snart hur allt ligger till och gör allt vad hon kan för att Calisto ska falla för Jupiter mot alla odds.

– Min roll, Merkurius, är en listig typ som lätt blir uttråkad, hon tycker om när det är saker på gång och skapar gärna drama. Hon kommer bland annat på den briljanta idén att Jupiter ska klä ut sig till sin dotter Diana och på så sätt förföra Calisto, vilket tillslut får effekt, säger Adéle Brander.

Uppsättningens regissör, Märit Bergvall, tycker att just barockopera fungerar ovanligt bra i en modern kontext. La Calisto må vara en lättsam komedi, men den har en allvarlig klangbotten.

– Operan handlar om en dysfunktionell familj med ett maktimperium. I toppen sitter Jupiter, en sorts Harvey Weinstein-figur som förväntar sig att hans sekreterare ska förse honom med unga tjejer, säger Märit Bergvall.

Märit Bergvall är husregissör på Musiklinjen Kapellsberg på Härnösands folkhögskola. Samarbetet mellan Kapellsberg och Musikhögskolan i Piteå har varit tätt genom åren. En av eleverna på folkhögskolan medverkar i Musikhögskolans uppsättning.

– Jag tycker det är jätteroligt att vi kan samarbeta mellan utbildningarna på det här sättet. Det är viktigt att visa upp vad vi kan göra tillsammans i norra Sverige. La Calisto är en bra historia. Musiken är fantastisk! Den är inte alls svårlyssnad, men den är svår för sångarna att lära sig.

Svårt att lära sig

Sångstudenterna på Musikhögskolan har liten erfarenhet av att jobba med det tidiga 1600-talets musik. Gustav Ekmark, som spelar Jupiter, erkänner att han till en början inte var särskilt entusiastisk.

– Jag var skeptisk när jag såg vad vi skulle sätta upp. Musiken är inte särskilt melodiös och ganska sparsam i allmänhet vilket gjorde den svår att lära sig. Men den har växt på mig och jag har lärt mig mycket, bland annat att leda och frasera tydligare.

Adéle Brander håller med om att det har varit en utmaning att ta till sig La Calisto.

–  Vi är så vana att sjunga efter strikta notvärden och tempon. Eftersom musiken i La Calisto utgår så mycket från texten, och rytmerna är så fria, ligger ett stort ansvar på oss sångare att ta vara på dess möjligheter. Det finns mycket utrymme att vara lekfull men det förutsätter att man har stenkoll på musiken och texten.

Barockoperan är apassningsbar

Historiskt var den tidiga barockmusiken inte så bunden vid röstlägen. Man tog helt enkelt de sångare som fanns att tillgå och anpassade tonhöjden efter deras röster. Musikhögskolans uppsättning av La Calisto har följaktligen inte gjort våld på originalet när de har oktaverat upp eller ner (höjt eller sänkt med åtta tonsteg) vissa partier eller gjort byten mellan två tonarter, så kallad modulation, för att det ska vara sångbart för ensemblen. Tvärtom ligger sådana anpassningar helt i linje med traditionen. Sångtekniskt är det andra saker som gör tidig barockopera svårsjungen.

– Det är väldigt mycket text som ska fram på kort tid vilket gör att det är lätt att bli snackig och förlora fokus från sångrösten, men det har varit en lärorik process och jag börjar hitta en bra balans, säger Adéle Brander.

Adéle Brander och Gustav Ekmark är hjärtligt överens om att de har varit mycket lärorikt att sätta upp en hel opera. Genom att få så mycket tid att fördjupa sig i ett enskilt verk har det lärt sig saker som de kan tillämpa i andra operor samtidigt som de har fått inblick i hela apparaten som en operaföreställning utgör. Adéle Brander poängterar att opera är tonsatt dramatik.

– Det har varit roligt att få gå in i karaktärer som i viss mån matchar oss själva. Jag och Gustav är lite av en duo även utanför scenen, vilket vi tar med oss i våra gestaltningar, även om de roller vi spelar förstås är fiktiva och aningen förhöjda. 

Musikhögskolans uppsättning av La Calisto har fått stöd av Pitebygdens musikförbund och Härnösands Folkhögskola.