
Jurate Kumpiene visar ett av experimenten går ut på att använda elektricitet, så kallad elektrolys, för att bryta ner PFAS. Foto: Staffan Westerlund
19 oktober 2023
Utsläppskällor för PFAS i Luleå kartläggs
PFAS är ett samlingsnamn på ett stort antal olika kemikalier som används i en mängd produkter. Flera av dessa kemikalier antas ha skadliga effekter på miljön och människors hälsa. Ett antal forskningsprojekt vid Luleå tekniska universitet syftar till att identifiera utsläppskällor för PFAS och utveckla metoder för att bryta ner kemikalierna.
PFAS uppfanns på 1950-talet och används bland annat för sina fett-, smuts- och vattenavvisande egenskaper som i impregnering i bland annat textilier och pappersförpackningar. Det används även i till exempel rengöringsmedel, färger, kosmetika och brandskum. En del av PFAS-kemikalierna befaras ha hälsovådliga effekter, bland annat cancer, infertilitet och överkänslighet för vaccin. Gemensamt för alla PFAS-kemikalier är att de innehåller bindningar mellan kol- och fluoratomer
– Kol-fluorbindningar är en av de starkaste bindningarna som existerar. Det finns ingen känd naturlig process som kan effektivt bryta ned dessa bindningar vilket innebär att PFAS sprider sig överallt i naturen och ackumuleras. Man har hittat PFAS i Arktis, ja till och med i vårt blod, berättar Jurate Kumpiene, professor i avfallsteknik och en av projektledarna.
Utsläppskällor kartlagda
I ett delprojekt har forskarna kartlagt flera utsläppskällor av PFAS i Luleå. En av de största sekundärkällorna, är slam från renat avloppsvatten. Slam används i vissa fall som gödsel i jordbruket och för tillverkning av matjord där en del av den PFAS som finns i slammet kan tas upp av växterna och spridas vidare. En annan del av projektet handlar om att utveckla olika saneringstekniker för PFAS-förorenade material.
– För närvarande används mekaniska, kemiska och biologiska metoder för att rena avloppsvattnet. Ingen av dessa metoder fungerar särskilt bra på PFAS vilket bland annat beror på att PFAS-kemikalierna har så olika egenskaper. Exempelvis är en del mer fettlösliga medan andra är mer vattenlösliga, och därför kan de finnas kvar både i slam och renat vatten, förklarar Jurate Kumpiene.
Utvecklar saneringstekniker
I nästa fas av projektet ska forskarna identifiera de olika primärkällorna för PFAS. Det kan röra sig om deponilakvatten, hushåll eller industri. Det är mer effektivt att ”stämma i bäcken”, det vill säga sanera i primärkällorna. Men sanering av sekundärkällor kommer också att behövas. Det handlar om att använda rätt saneringsteknik på rätt ställe. Eftersom PFAS-kemikalierna skiljer sig så mycket åt handlar det också om att identifiera vilken saneringsteknik som är mest effektiv för olika typer av PFAS. Någon färdigutvecklad metod för att fullständigt bryta ned alla typer av PFAS samtidig finns inte tillgänglig i Sverige i dagsläget, men det har gjorts lovande försök med el och UV-ljus.
Medverkande i projektet förutom Jurate Kumpiene är biträdande professor Ivan Carabante samt doktoranderna Jean Noel Uwayezu och Sajjad Hazrati. Kartläggning av PFAS källor i Luleå genomförs i samarbete med forskargruppen VA-teknik vid Luleå tekniska universitet kopplat till framtidsområdet Creaternity, och företaget Luleå Miljöresurs.
Kontakt
Jurate Kumpiene
- Professor tillika ämnesföreträdare
- 0920-493020
- jurate.kumpiene@ltu.se
- Jurate Kumpiene
Jean Noel Uwayezu
- Postdoktor
- 0920-493569
- jean.noel.uwayezu@ltu.se
- Jean Noel Uwayezu
Ivan Carabante
- Biträdande professor
- 0920-492103
- ivan.carabante@ltu.se
- Ivan Carabante
Sajjad Hazrati
- Doktorand
- 0920-492539
- sajjad.hazrati@ltu.se
- Sajjad Hazrati