
Moa Dahlberg. Foto: Staffan Westerlund
8 juli 2024
Ny avhandling: Traditionella ledare viktiga aktörer i miljöarbetet
Genom att samarbeta med traditionella ledare kan svaga stater stärka sin förmåga att styra i regioner där statens inflytande är begränsat. Men för att förstå hur dessa samarbeten går till räcker det inte med att titta på formella styrdokument. Man måste även studera de informella strukturerna. Det framkommer i en ny avhandling i statsvetenskap om nationalparkförvaltningen i södra Afrika.
De flesta av världens stater saknar kapacitet att styra över delar av det egna territoriet. Somliga av dessa regioner där statens kontroll är begränsad styrs istället, i större eller mindre utsträckning, av lokala ledare vars auktoritet vilar på traditionella system. De senaste decennierna har sådana traditionella system stärkts genom olika nationella och internationella avtal som tillerkänner lokala befolkningar inflytande över frågor som berör dem.
Många av världens ekologiska kriser pågår i områden där traditionella ledare har stort inflytande. För att få bukt med miljöproblem så som torka, översvämning, avskogning och minskad biologisk mångfald är det därför viktigt för staten att hitta sätt att samarbeta med de lokala ledarna.
Sydafrika, Zimbabwe och Mocambique studeras
I avhandlingen studeras nationalparksförvaltningen i Sydafrika, Zimbabwe och Mocambique eftersom de traditionella auktoriteterna ofta är aktiva i områden där nationalparker finns. Ganska tidigt i avhandlingsarbetet insåg dess författare, Moa Dahlberg, att det inte räcker att bara titta på de formella bestämmelserna som reglerar relationen mellan staten och de lokala ledarna.
– Som en statlig tjänsteman sa till mig: ”Jag kan visa dig alla officiella dokument och riktlinjer som finns på mitt kontor eller så kan jag berätta hur vi egentligen gör.”
I avhandlingen visar hon att de traditionella auktoriteternas formella roll är som rådgivare. Trots att rådgivarrollen är fastslagen i policydokument är det inte säkert att den tillämpas.
– En del traditionella ledare bjuds in till rådgivningsmöten, andra inte. Vissa som bjuds in kommer inte eftersom de inte tror att statens tjänstemän kommer att ta hänsyn till deras åsikter. Tilliten mellan representanter från staten och traditionella auktoriteter är generellt sett låg.
Fungerar som medlare
Omfattningen och formen av informellt samarbete mellan traditionella auktoriteter och statens representanter varierar kraftigt mellan olika regioner. De traditionella ledarna kan fungera som medlare mellan staten och lokalbefolkningen. I vissa fall tillåts traditionella domstolar verka parallellt med statens.
– Lokalbefolkningen upplever ofta att staten är frånvarande, att de inte får del av offentlig välfärd och att statens tjänstemän inte märks av annat än när de ska gripa någon för tjuvjakt. Parallella rättssystem och lokala ledare som får utbildning i viltvård kan dock stärka statens förmåga att bevara den biologiska mångfalden i dessa områden.
Moa Dahlberg understryker att trots att samarbete i viss mån kan stärka statens legitimitet och kapacitet är de informella samarbetena inte helt oproblematiska. När det blir upp till individerna som representerar staten respektive de traditionella systemen att bestämma samarbetsform finns det risk för bristande rättssäkerhet, likabehandling och korruption. Ur det perspektivet är formaliserade samarbeten ofta att föredra. Formaliserade samarbeten har också fördelen att det är lättare att se vem som har fattat ett visst beslut och därmed att utkräva ansvar.
Avhandlingens slutsatser baseras på cirka 100 intervjuer med statens representanter, däribland parkförvaltare och andra tjänstemän, traditionella ledare, lokalbefolkning och olika intresseorganisationer samt enkätintervjuer med cirka 3000 lokala invånare.
Kontakt
Moa Dahlberg
- Postdoktor
- 0920-492809
- moa.dahlberg@ltu.se
- Moa Dahlberg