Musikalisk imitation som kreativ process

Genom att imitera framstående föregångare kan en musiker komma fram till sitt eget uttryck. För att bidra med en fördjupad förståelse för hur denna kreativa process går till har munspelaren Mikael Bäckman i sin avhandling metodiskt kartlagt sitt eget närmande till den legendariska countryartisten Charlie McCoys så kallade licks.

Historiskt har imitation varit en vanlig metod inom blues, country och tidig jazz eftersom de, till skillnad från den klassiska musiken, traditionellt inte har varit noterade.

– Det kan ju framstå som en paradox att man ska finna sig själv genom att imitera andra. Men det fungerar. Ofta beskrivs det i termer av att ”lära sig den andres spelstil och sedan glömma allt på något magiskt sätt.” Min avhandling handlar om att verbalisera hur det där magiska går till, att göra en del av den tysta kunskap jag har internaliserat i min kropp explicit. Genom imitation har jag försökt förstå vem jag är som musiker och kanske också vem jag vill vara, förklarar Mikael Bäckman.

Med fokus på licks

I sitt forskningsprojekt har han valt att imitera Charlie McCoy (född 1941), en av världens mest inflytelserika countrymunspelare. Ett viktigt kännetecken i en musikers personliga uttryck är så kallade licks, vilket kan definieras som en återkommande fras i en musikers improvisationer.

Imitation är en form av transkription (överföring) från ett medium till ett annat. Den ursprungliga inspelningen av originalartisten överförs i tid och rum när en annan musiker lyssnar på den, memorerar spelstilen och sedan imiterar den. Mikael Bäckman understryker att det inte har varit vare sig önskvärt eller möjligt att exakt kopiera Charlie McCoy.

– Jag har spelat samma toner som Charlie McCoy har i sina lick. Men eftersom formerna på våra skallbaser, läppmuskler och så vidare skiljer sig åt så blir soundet olika.

Ytterligare en form av transkription som Mikael Bäckman har använt sig av är notation. Notationens styrka är att den utgör ett lättillgängligt språk som är gemensamt för alla musiker. Men notationen har sina begränsningar; den kan inte beskriva musikens alla nyanser.

Måste kännas i kroppen

– Mina notationer av Charlie McCoy är ett analytiskt verktyg som jag använder för att snabbt kunna identifiera hans vanligast förekommande licks. Men det räcker inte att bara lyssna på inspelningarna och notera dem. För att verkligen förstå dem måste jag spela dem och känna hur det känns i kroppen.

Under forskningsarbetets gång har Mikael Bäckman spelat ett urval av Charlie McCoys licks om och om igen, nästan som ett mantra, tills en variation som är hans eget uttryck vuxit fram. Dessutom har han spelat in sina övningar på video och transkriberat sig själv.

Mikael Bäckman har transkriberat totalt 13 album med Charlie McCoy. Dessutom har han intervjuat Charlie McCoy samt munspelarna Mike Caldwell och Buddy Green som båda är starkt influerade av McCoy.

– Charlie McCoy var ganska ointresserad av att på detaljnivå diskutera de stiltypiska licks som jag hade identifierat hos honom. Däremot berättade han gärna om hur han själv hade hittat fram till sin stil och det har jag haft stor nytta av i min avhandling.

En musikalisk destillationsprocess

Som ett delprojekt i avhandlingen testade han om metoden fungerar att tillämpa pedagogiskt. En grupp studenter fick välja favoritlick från ett eller två solon av en munspelare för att sedan transkribera och repetera licken om och om igen i en musikalisk destillationsprocess.

– Tiden var för knapp för att studenterna skulle komma riktigt nära originalet vilken är en förutsättning för att kunna sträva bort från det. Jag märkte också att de hade en alltför vördnadsfull inställning till originalet. Det var som att jag räckte dem en Ming-vas och bad dem slå sönder den, vilket de upplevde som jobbigt. När jag nästan två år senare frågade dem om övningen var de många som antingen inte mindes den eller ogillade den. Men när de fick höra licken de hade destillerad fram var många ganska nöjda.

Den egna konstnärliga utvecklingen resulterade i 270 nya licks. Flera av dessa använde Mikael Bäckman i en nyinspelad skiva tillsammans med sitt band John Henry.

– Skivan spelades in i samma studio som de flesta av de skivor jag har transkriberats spelades in. Charlie McCoy är med som gästartist på den. Det kändes lite surrealistiskt att få vara med om det, men samtidigt så var McCoy så befriad från ego, trots att han med rätta kan kallas en levande legend, så det var en ren njutning att spela med honom.