20 november 2024
Ny avhandling: Platser med plats för människors upplevelser
Trots ambitionen att skapa platser i urbana miljöer som upplevs vara behagliga tenderar fokus att ligga på platsen i sig snarare än på de människor som ska vistas där. Platsens funktionella och kvantifierbara egenskaper premieras på bekostnad av människors kroppsliga och sinnliga upplevelser av den. I ny avhandling i design sammanförs de platsorienterade och de människoorienterade perspektiven med hjälp av verktyg som siktar på att skapa medvetenhet om hur olika aktörer kan samverka i den kreativa processen.
Designen av en plats sker inte slumpmässigt. Flera olika yrkesgrupper, exempelvis arkitekter, landskapsarkitekter, trafikingenjörer och experter inom tillgänglighet och konst deltar i planeringen av hur en plats ska utformas. Det finns en stark betoning på den fysiska utformningen: Förhållandet mellan gator och hus, olika riktningar in till, ut från och inne på platsen. I utformningen av platsen dirigeras människors rörelser och förståelse av platsen. Fokus ligger på vilken sorts aktivitet som platsen ska uppmuntra till; ska det bli ett shoppingcentrum, en lekplats eller ett bostadsområde?
– Perspektivet lägger även stor vikt vid stil och estetik. Men det handlar om en sorts ytlig dragningskraft, ofta kopplat till utseendet. Platser idag bör helst vara ”instagrammable”, säger avhandlingens författare Minna Eronen.
Hårda och mjuka värden
Hon understryker att detta tekniskt-rationella funktionsperspektiv visserligen är nödvändigt, men det är inte tillräckligt. Det behöver kompletteras med ett djupare perspektiv där människans olika upplevelser av platsen står i centrum.
– Både de hårda och de mjuka värdena behövs.
Med upplevelser avser hon hur en enskild individ upplever en plats med sina sinnen (med mer än bara synen). Hur låter den? Hur luktar den? Hur påverkar den? Det tekniskt-rationella perspektivet ignorerar inte människans sinnesupplevelser i utformningen av en plats. Men de ska vara mätbara. Det finns till exempel bestämmelser om vilken decibelnivå som är tillåten på en viss plats.
– Man måste även beakta den omätbara, kvalitativa, subjektiva upplevelsen eftersom vi upplever en plats olika sätt beroende på vem vi är. Faktorer så som ålder, kön, fysiska och psykiska aspekter samt om vi är bofasta eller besökare påverkar vad vi fokuserar på och hur vi upplever platsen.
Det empiriska materialet består av bland annat workshoppar och intervjuer med människor som jobbar med stadsplanering i Skellefteå. En av metoderna är så kallad Now, Wow, How där deltagarna har fått diskutera nuläget, framtidsvisioner och hur man uppnår dem. Även vanliga människor har involverats i projektet. Vid en busshållplats i Luleå kunde förbipasserande skapa en gemensam idékarta av framtida torg med hjälp av inspirationsbilder och post-it lappar som fästes på ett vitt papper.
Ett gemensamt språk
Ett av avhandlingens syften har varit att utveckla ett gemensamt språk för upplevelser för att förhindra silotänkande mellan experterna och experternas dominans över människorna som vistas på en plats Av den anledningen syftar de verktyg som utvecklats i avhandlingen till att uppmuntra dialog mellan experter samt mellan experter och vanliga människor.
– Vanligtvis får människor kommentera experternas förslag på hur en plats ska utformas. Men om man ska tala om verklig inkludering bör de få vara med redan under själva idéstadiet där även sinnliga aspekter bör undersökas.
Att undersöka befintliga platser är viktigt för utvecklingen av framtida platser. Minna Eronen har bett människor att berätta vad som gör vissa platser upplevs mer eller mindre behagliga. Med hjälp av dessa berättelser har hon utvecklat ett av sina verktyg. Detta hjälper till att förstå vilka kombinationer av platsegenskaper som kan genera vissa typer av helhetsupplevelser.
– Mina verktyg handlar egentligen om att konkretisera det som är intuitivt självklart för oss alla, förklarar Minna Eronen.
