
Leonora Nordfors och Annemari Vartija spelar "Valse Triste" av Jean Sibelius. Foto: Staffan Westerlund
17 februari 2025
Hög klass och klassiskt på Musikhögskolans midvinterfestival
Midvinterfestivalen är ett årligt återkommande musikevenemang då Musikhögskolan i Piteå vid Luleå tekniska universitet bjuder in allmänheten till gratis konserter under flera dagar. I år fick de lyssna på bland annat Aleksandr Skrjabin, Jean Sibelius och tonsättarstudenternas egna verk framförda på orgel av studenterna i kyrkomusik.
Martin Lejonklou spelade stycken av Aleksandr Skrjabin (1872-1915) och Johan Sebastian Bach (1685-1750).
– Skrjabin är en av mina favoritkompositörer. Jag tycker om hur Skrjabin och andra kompositörer från senromantiken jobbar med harmoniken, förklarar Martin Lejonklou.
Stycket av Skrjabin var en nocturne – musik för natten, långsamma och romantiska och oftast ganska korta. Nocturnegenren är i vanliga fall relativt notbunden. Men Skrjabin inbjuder till ett friare förhållningssätt. Däri ligger styckets svårighet enligt Martin Lejonclou.
– Det låter som att man kan improvisera allt. Man får vara fri. Frågan är bara hur fri får man egentligen vara?
Upptäckte violan i barnprogram
Leonora Nordfors framförde Valse triste av den finske kompositören Jean Sibelius (1865-1957) i ett arrangemang för viola och piano. Tillsammans med pianisten Annemari Vartija ska hon ha en konsert i Luleå domkyrka med finskt tema senare i vår. Det var inte helt lätt att hitta ett bra arrangemang eftersom viola är ett ovanligt soloinstrument, men till slut hittade hon ett på nätet som hon tyckte om.
Viola är fiolens lite större släkting. Som barn började hon med fiol, men tyckte inte riktigt om klangen i E-strängen. I ett danskt barnprogram upptäckte hon violan och sedan dess har det varit hennes instrument.
– Valse triste är inte så svårt tekniskt. Men det är egentligen skrivet för en hel orkester. Det är svårt att få samma intensitet på bara två personer, säger Leonora Nordfors.
Det här är hennes tredje år på Musikhögskolan. Hon uppskattar att allt är så nära. Hon bor bara tio minuter från skolan och på en kvarts promenad är man nere på stan. Det finns alltid lediga övningsrum så man kan bestämma ganska fritt över sin vardag. Men mest av allt uppskattar hon lärarna. Hon lyfter bland annat fram Petter Sundkvist, professor i orkesterdirigering samt Anastasia Shugaeva, professor och lärare i viola.
– Anastasia är fantastisk! Jag har utvecklats massa tekniskt vilket gör mig mycket tryggare i konsertsituationer. Jag tycker om henne både som lärare och person. Hon kan vara kritisk men samtidigt pekar hon på en lösning.
Orgel är ett coolt instrument
Tonsättarstudenten Felix Nadwornys stycke heter ”Wheredom”.
– Jag ville hitta ett namn som betyder någonting, men inte något exakt definierat, som är lite mystiskt och vagt, förklarar han.
Han tycker att det var spännande att utforska orgeln tillsammans med organisten som framförde stycket. Hans målsättning var att hitta ljud som vanligtvis inte spelas på orgel. I början av stycket hör man ett ljud som påminner om en blandning av vind och havsvågor samt i det övre tonregistret vad som mest liknar fågelsång.
– Det var kul att leka med ett så coolt instrument!
Också Aaron Sunstein, universitetslektor och lärare i kyrkomusik, uppskattar samarbetet.
– Mina studenter har fått öva på klanger som man sällan hör i den äldre repertoaren för orgelmusik.
Två som hade sökt sig till Musikhögskolan för att lyssna på musik var Monica Björklund och Elisabet Vikström. Det är inte första gången de besöker Midvinterfestivalen.
Stolt över Musikhögskolan
– Det är så roligt med alla unga och duktiga människor och jag är så glad för deras skull, att de får vara här och ägna sig åt vad de älskar. Som pitebo är jag stolt över att vi har Musikhögskolan, säger Monica Björklund.
Producent för Midvinterfestivalen, andra året i rad, var Andrew Neil Pantelidis-Hernon som även är student på Musikhögskolan.
– Än en gång visade Midvinterfestivalen upp de många olika talangerna här på Musikhögskolan i Piteå. Vid varje konserttillfälle var de många som hjälpte till så att konserterna blev så bra som de blev, och jag vill tacka dem alla. Som producent, var höjdpunkten i år det stora antalet uruppföranden av nya kompositioner. Jag är stolt och hedrad över att ha fått organisera högkvalitativa konserter där studenter och pitebor kan mötas.