Marknadiseringen förstärkte skillnaden mellan lärare

1990-talets kommunalisering och marknadisering av skolan har förstärkt skillnaderna i arbetsvillkor mellan gymnasielärare på olika orter och skolor. Det visar ett tioårigt forskningsprojekt.

Under 1990-talet genomfördes tre reformer vilket gjorde svensk skola till en av de mest marknadsorienterade i världen: kommunaliseringen, friskolereformen och det fria skolvalet. Reformerna har inte bara påverkat elevsammansättningen utan även lärares arbetsvillkor.

Studien visar på vissa skillnader mellan lärares villkor beroende om de jobbar kommunalt eller åt fristående aktör. Lärare på kommunala skolor upplever att de har större yttrandefrihet än lärare på friskolor. Lärare på friskolor upplever i stället att de har en större frihet att utforma undervisningen än lärarna i kommunal sektor. Det senare är inte med säkerhet en effekt av organisationsformen enligt Karolina Parding, professor i arbetsvetenskap och projektledare. De kommunala skolorna i studien är större organisatoriska enheter än friskolorna. Storleken i sig, och de att det finns en rad mål, på olika nivåer i de kommunala verksamheterna, snarare än endast organisationsformen, kan vara orsaken till att undervisningen strömlinjeformas i större utsträckning i dessa skolor. Gemensamt för båda organisationsformerna är att den administrativa bördan har ökat.

Mer marknadsföring

– Lärarna ägnar mer tid än förr åt marknadsföring och dokumentation på bekostnad av de traditionella läraruppgifterna.

I tidigare studier av lärares arbetsvillkor har fokus ofta legat på storstadsskolor. I studien från Luleå tekniska universitet har man i stället valt att titta på de mest vanligt förekommande skoltyperna, vilket i praktiken utgörs av tre kommuntyper; som karaktäriseras som mindre lokala centrum (1000–1999 elever), större lokala centrum (2000-3999 elever), samt kommunala centrum (mindre än 1000 elever).

Majoriteten av Sveriges gymnasieelever går på en skola som faller under en av dessa tre kategorier.

Totalt intervjuades 30 lärare och 8 rektorer på 8 olika skolor. Studien innehåller även en riksrepresentativ enkätundersökning som delades ut till 4733 gymnasielärare i både kommunala skolor och friskolor. Svarsfrekvensen var strax över 50 procent.

Frågan engagerar

– Att så många svarade på enkäten visar att arbetsvillkor är en fråga som engagerar lärarkåren, säger Karolina Parding.

Parallellt med den svenska studien gjordes, i samverkan med australiensiska forskare, en studie av lärares arbetsvillkor i Australien. Även i Australien har skolan genomgått en långtgående, men delvis annorlunda, marknadisering. Ett resultat i den australiensiska kontexten är att fler lärare har fått otrygga anställningsförhållanden, då regleringen för anställningsformer förändrats.

– Gemensamt för Sverige och Australien är att lärare har att förhålla sig till tre logiker, eller styrningsformer om en så vill: marknaden, professionen och byråkratin. Vi menar att professionen, det vill säga lärarna själva behöver få mer inflytande över organisering av arbete såväl som innehållet i arbetet. Lärarna har en gedigen utbildning, och de har kompetens att i högre grad vara med och styra. De vet vad verksamheten behöver.