Kartlägger by i kraftverksdamm

Vattenkraftverket Messaure, tre mil norr om Jokkmokk är Sveriges tredje högsta damm och invigdes 1963. När kraftstationen byggdes tvångsinlöstes de boende i byn Njuoravuolle och bygget påverkade även andra människor som verkade i området, inklusive renskötande samer. Byn och naturen hamnade på botten av dammen. Nu dokumenteras byn som legat under vatten i mer än sextio år, i ett projekt som kartlägger påverkan av vattenkraftsutbyggnaden i norra Sverige under 1950- och 60-talen.

– För människor som bodde i byar som likt Njuoravuolle lades under vatten, innebar vattenkraftsutbyggnaden en förlust av inte bara hem, utan även av landskap som skapade förutsättningar för ekonomi och kultur, säger Dag Avango, professor i historia och forskningsledare.

Byn Njuoravuolle var belägen invid Luleälven och bestod av två kronotorp från 1868. Totalt påverkades ett femtiotal byggnader när marken lades under vatten. Området som lades under vatten till följd av Messaure var också ett gemensamt vinterbetesområde för samebyarna Sirges, Jåhkågasska, Tourpon och Udtja. Därtill lades ett idag okänt antal fornlämningar under vatten. Inför bygget fornminnesinventerade Riksantikvarieämbetet området. Man hittade tre stenåldersboplatser med tillhörande fångstgropssystem för jakt på älg och vildren. De flesta av dessa hamnade under vatten.

Nu kartlägger forskare vid Luleå tekniska universitet, tillsammans med arkeologer från Norrbottens museum och dykare från Nordic Maritime Group, byn Njuoravuolle som ligger på botten av kraftverksdammen. Området har undersökts med Side-scanning sonar, undervattenskamera och genom dykning.

Locket lades på brunnen

– Förvånansvärt mycket av byn och odlingslandskapet är fullt synbart. På gårdens brunn hade man omsorgsfullt lagt på locket och på detta placerat stora stenar. Det reflekterar en önskan om att hålla ordning och reda, trots att byn skulle läggas under vatten, vilket på något sätt är väldigt rörande, berättar Dag Avango, professor i historia och forskningsledare.

Alla husgrunder är synliga. Dykundersökningarna visar att en hel del saker lämnades kvar, bland annat en bil och en cykel. Undersökningen visar också att huskropparna av trä brändes ner. Det finns liknande exempel från andra platser som lades under vatten längs Lule älvdal, motiverat med att trä inte skulle flyta iväg och skapa problem i kraftverket.

Kartläggningen ingår i forskningsprojektet ”Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer”, finansierat av Riksantikvarieämbetet. Forskningen syftar till att förklara hur vattenkraften har påverkat kulturlandskap, markanvändning och fornlämningar längs norra Sveriges älvdalar. Projektets resultat visar att arkeologiska lämningar påverkas kontinuerligt av att vattnet i vattenkraftsdammarna ständigt höjs och sänks.

– Vattnet eroderar bort arkeologiska lämningar. Samtidigt har fornlämningar, som inte var kända förut, eroderat fram, säger Dag Avango.

Riksantikvarieämbetet dokumenterade

Innan vattenkraftverken anlades gjorde Riksantikvarieämbetet en omfattande dokumentation. Man dokumenterade kulturlandskap och markanvändningar i områden som skulle påverkas av vattenkraftverken, med fotografier och intervjuer. Fotografierna visar hur byarna och odlingslandskapet såg ut, liksom fiske, timmerflottning och rennäring. Man genomförde även intervjuer, som gav fördjupad information om hur jordbruk, skogsbruk, fiske och rennäring gick till. Människorna berättade också om älvarnas betydelse som transportleder.

– Genom att återbesöka, återfotografera och göra nya intervjuer kan vi se vilken förändring som har skett när det gäller förutsättningarna för människor att använda de älvnära miljöerna, säger Dag Avango.

Just från Njuoravuolle har forskarna ännu inte hittat några människor som kan berätta om platsen då den ännu stod ovanför vattnet. Men projektet har samlat in vittnesmål från många andra ställen.

– Ibland nådde man konsensus mellan de boende som tvångsinlöstes och vattenkraftbolagen. Men många berättelser handlar om människor som kände att de blev förda bakom ljuset av de jurister som företrädde bolagen, säger han.

Projektet ”Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer” genomförs i samarbete med Norrbottens museum, Västerbottens museum, Stockholms universitet och Riksantikvarieämbetet. Fältundersökningen i Njuoravuolle har finansierats av Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland.

• Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer