Provtagning av sulfatjord i Södra Sunderbyn utanför Luleå.
23 januari 2026
Försurande sulfatjordar innebär ökande miljörisker i norra Sverige
Försurande sulfatjordar kan orsaka förändringar i vatten- och markkemi, påverka biologisk mångfald och skapa problem för infrastruktur. En ny avhandling från Luleå tekniska universitet ger detaljerade insikter i hur dessa jordar beter sig när de exponeras för syre, och hur metaller och surhet frigörs under vittring. Resultaten ger viktig kunskap för miljöarbete och samhällsplanering i kustnära områden.
När sulfatförande sediment ligger vattenmättade är de ofarliga. Men när de exponeras för syre börjar sulfider att oxidera. Federico Alvarellos, som försvarat sin avhandling i Tillämpad geokemi, undersökte två jordprofiler i Södra Sunderbyn ur ett geokemiskt och mineralogiskt perspektiv och kombinerade geokemiska analyser, avancerade mineralogiska metoder och inkubationsexperiment.
– Redan en kort exponering för syre triggar snabb oxidation av framboidal pyrit, alltså järndisulfid. Detta leder till bildning av svavelsyra och frigör metaller som koppar, nickel och zink till mark och grundvatten, berättar Federico Alvarellos.
De oxiderade zonerna uppvisade lågt pH, bildning av sekundära järnmineral som jarosit och järnhydroxid, samt höga koncentrationer av mobiliserade ämnen, inklusive kadmium, koppar, mangan, molybden och nickel.
Grundvatten reagerar på säsongsvariationer
Grundvattennivåerna varierar under året och ändrar de redoxförhållanden som styr oxidationsprocesserna. Under perioder med låg grundvattennivå ökade metallhalterna avsevärt i den oxiderade profilen på grund av sulfidoxidation.
– När grundvattennivån sjunker tränger syre djupare ner i marken och oxidationen accelererar. Under perioder med hög grundvattennivå löses sekundära mineral upp och fler ämnen mobiliseras. Denna säsongscykel ökar miljörisken, säger Federico Alvarellos.
Konsekvenser för planering och miljöskydd
Försurande sulfatjordar är ett globalt problem. I norra Sverige gör den glaciala landhöjningen att nya sulfidjordar exponeras varje år, vilket förvärrar utmaningen.
– För att begränsa syrabildning och metallfrisättning måste sulfidförande sediment hållas vattenmättade eller hanteras med stor försiktighet. Våra resultat visar hur snabbt de kemiska förhållandena kan förändras, menar Federico Alvarellos.
Forskningen ger värdefull kunskap för kommuner, planerare och miljömyndigheter som arbetar i områden med sulfatförande sediment.