Studenter dubbelt belönade för uppsats om biokol

Två alumner från Luleå tekniska universitet har tilldelats inte mindre än två priser för sitt examensarbete i industriell ekonomi som handlar om användningen av biokol i stålindustrin. Examensarbetet ledde dessutom till att båda uppsatsförfattarna fick jobb inom den fossilfria omställningen efter studierna.

Uppsatsen tilldelades dels ett stipendium om 20 000 kronor till vardera uppsatsförfattaren ur Bo Rydins Stiftelse för vetenskaplig forskning dels Umeå hållbarhetspris för uppsatser i företagsekonomi om 25 000 kronor.

Det pågår omfattande satsningar för att skapa fossilfritt stål, vanligen med hjälp av vätgas som energikälla i smältningsprocessen. Det kommer dock även framgent att behövas kol i tillverkningen eftersom alla ståltyper innehåller en blandning, en så kallad legering, av järn och kol. Andelen kol i stålet påverkar hårdheten, elasticiteten och sprödheten. Nästan allt järn i naturen förekommer i form av järnoxid. För att det ska kunna användas måste syret tas bort. Även detta behöver man kol för.

Numer används vanligen stenkol, som är en fossil råvara, i stålindustrin. Men fram till 1700-talet användes träkol, som tillverkades genom att upphetta trä i en syrefattig miljö, så kallad pyrolys. Så sent som under andra världskriget framställde Sverige träkol i stor omfattning i kolmilor. Då var det framför allt restprodukten gengas som var av intresse eftersom den användes som ersättning för konventionella drivmedel.

Fungerar som kolmilor

I och med omställningen till en fossilfri ståltillverkning har industrin fått upp ögonen för träkol, eller ”biokol” som det kallas i branschen. Den kemiska processen i dagens träkoltillverkning är i princip densamma som i kolmilor, men numer används betydligt effektivare metoder.

– Det finns få biokolsproducenter i Sverige idag. Vår uppsats handlar om marknadsbildning och resursmobilisering inom hela värdekedjan, från skogsindustrin, till biokolstillverkare och slutligen stålindustrin, förklarar John Pettersson.

Tillsammans med William Di Francesco har han gjort en analys som kallas för Technological innovation system (TIS). Den utvärderar ett innovationssystems styrkor och svagheter på sju områden. Analysen är baserad på intervjuer med 27 representanter för olika led i värdekedjan, däribland VD:ar och chefer på företagens forsknings- och utvecklingsavdelningar. De har även deltagit i seminarier och workshoppar med företagen.

Dynamiska förmågor

Under analysprocessens gång upptäckte de att de fick in en mängd värdefull information som inte gick att uttrycka inom ramen för en TIS. Utöver TIS har de därför analyserat företagens så kallade dynamiska förmågor vilket har att göra med förmågan att anpassa sig till en föränderlig affärsmiljö. Tidigare studier av TIS har huvudsakligen gjort analyser på en systemnivå inom en hel värdekedja. John Petterssons och William Di Francescos uppsats går även ner på de individuella företagens nivå och pekar på hur de kan stärka systemets utveckling och lyckas med sin egen omställning.

En av deras slutsatser är att systemet är svagt inom marknadsformering och resursmobilisering vilket beror på att investerare inte vågar gå in med medel för att skala upp verksamheten trots att hela branschen är överens om att det är viktigt att satsa på biokol. Det beror i sin tur bland annat på att biokol är 4-5 gånger dyrare än stenkol samt att det finns för få storskaliga producenter.

En möjlig lösning är så kallade offtake-avtal vilket innebär att ett företag lovar att köpa en viss mängd av ett annat företags produkt i framtiden, i det aktuella fallet att stålindustrin lovar att köpa biokol, men stålindustrin har hittills varit avvaktande, något som i hög grad hänger samman med tekniska utmaningar

Valley of Death

– Det är karaktäristiskt för företag vars affärsidé bygger på nya innovationer att de hamnar i en ”Valley of Death”, det vill säga när ett företag ännu inte hunnit generera tillräckligt med vinst för att locka till sig nya investeringar vilket är nödvändigt för att kunna skala upp, förklarar William Di Francesco.

En möjlig lösning enligt uppsatsförfattarna är att de olika aktörerna i värdekedjan bildar ett konsortium för att dela på risken. Inom ett sådant konsortium skulle företagen också kunna dela med sig av innovationer som traditionellt brukar behandlas som företagshemligheter.

Ytterligare en begränsande faktor är policyutvecklingen.

– Lagstiftarna har inte hängt med. Det finns en osäkerhet i branschen hur man får hantera biokol och vad som egentligen avses med begreppet biokol, förklarar John Pettersson.

Uppsatsen innehåller en institutionell analys av systemet. Begreppet ”institutionell” förstås här i vid bemärkelse, från hur verksamheten är organiserad till vilka sociala normer och rättsregler som styr den.

– En slutsats vi gör är att stålbranschen är ganska konservativ. Den behöver vara mer dynamisk och våga ta risker. Det kan det göra bland annat genom att bilda strategiska allianser, till exempel joint venture där olika aktörers intressen förenas, säger John Pettersson.

Gott samarbete

De är båda överens om att samarbetet med uppsatsen har gått bra. William Di Francesco tipsar andra som skriver uppsats tillsammans om att vara öppna för den andres tankar och förslag.

– Vi höll inte alltid med varandra. När det hände satte vi oss i ett mötesrum och ritade upp på ett whiteboard hur vi tänkte kring problemet. Då blev det konkretiserat och mycket lättare att komma till en gemensam lösning, säger han.

John Pettersson berättar att de ändrade sitt teoretiska ramverk halvvägs in i uppsatsarbetet.

– Just då kändes det som att börja om från scratch. Men vi hade en tydlig idé om vad vårt slutmål var och insåg att förändringarna i upplägget skulle leda till ett bättre resultat.

Båda har numer jobb med direkt koppling till uppsatsen. William Di Francesco jobbar som forskare på Swerim, ett industriforskningsinstitut med fokus på metall- gruv- och mineralindustrin. Det var på uppdrag av Swerim som de två skrev uppsatsen.

– Jag jobbar bland annat med policyanalys och systemkartläggning inom den gröna omställningen, där jag analyserar hur styrmedel, marknader och industriella strukturer samspelar. Just nu tittar jag på ny teknik för ökad skrotkarakterisering. Min bakgrund i industriell ekonomi gör att jag komplettera de andra forskarna som har en mer traditionellt teknisk utbildning.

John Pettersson jobbar på Macklean som är ett managementkonsultföretag för livsmedelsbranschen. Där jobbar han med affärs- och verksamhetsutveckling och har även fått möjlighet att utforska biokolets potential inom lantbruket.

De är båda mycket nöjda med att ha läst industriell ekonomi.

– Man blir en expert på problemlösning och att bearbeta mycket information. Inte minst examensarbetet var lärorikt. Då fick vi lära oss att sortera i omfattande data och ta fram värdefulla insikter ur det, säger John Pettersson.

– Tack vare industriell ekonomi har vi tillägnat oss en förmåga att ha ett systemperspektiv på ett komplext problem i stället för att snöa in på detaljer, säger William Di Francesco.

Bo Rydins stiftelse

Stiftelsen delar varje år ut ett antal stipendier på vardera 30 000 kronor för berömvärda examensarbeten på masternivå (civilingenjör eller motsvarande) som ansvarig handledare eller examinator har nominerat. I den händelse det är två personer som har utfört aktuellt examensarbete tilldelas dessa i normalfallet 20 000 kronor vardera. Stiftelsen grundades av SCA 1982 och har till ändamål att främja naturvetenskap vid svenska universitet och högskolor.

Umeå hållbarhetspris för uppsatser i företagsekonomi

Utlyses av Forskningsinstitutet för Organisation och Företag i Hållbar Omställning (ROBUST) vid Handelshögskolan, Umeå universitet i samarbete med Umeå Energi. För att vara aktuell för priset skall uppsatsen vara skriven för att erhålla examen inom företagsekonomi som huvudämne. Studierektor, uppsatsanasvarig eller liknande vid varje företagsekonomisk institution vid svenska universitet och högskolor har rätt att nominera en (1) framstående uppsats av högsta kvalité att representera lärosätet. Priset delas ut i form av ett stipendium på 25 000 kronor.

• Läs mer om industriell ekonomi.