Vad får människor att välja att gå?

Fler människor som går innebär mindre trafik, lägre utsläpp och bättre folkhälsa. Men det räcker inte att bygga gångvägar. Forskare vid Luleå tekniska universitet har visat att både stadsmiljön och människors inställning till gång spelar en avgörande roll för hur mycket vi faktiskt promenerar.

– Om vi vill skapa städer där fler går behöver vi förstå både hur miljön ser ut och hur människor fattar sina beslut, säger Anindita Mandal, som nyligen försvarat sin avhandling i arkitektur vid Luleå tekniska universitet.

Följer människors faktiska rörelser

I avhandlingen Urban Planning and Transport Walking kombineras GPS-data från invånare i Umeå och Linköping med information om stadsmiljön och enkäter om människors attityder och vanor.

Genom att följa hur människor faktiskt rör sig i vardagen har forskarna kunnat jämföra vilka miljöer som uppmuntrar till promenader och vilka faktorer som påverkar vilka vägar människor väljer.

– Tidigare har mycket forskning byggt på vad människor säger att de gör. Här har vi kunnat studera hur de faktiskt rör sig genom staden, säger Anindita Mandal.

Resultaten visar att områden med tätare bebyggelse, närhet till kollektivtrafik, fler verksamheter och mer grönska generellt hänger samman med mer gångtrafik.

Attityder spelar större roll än väntat

Studien visar samtidigt att den byggda miljön bara är en del av förklaringen. Människors inställning till att gå som transportmedel har ännu större betydelse för hur mycket de faktiskt promenerar.

– Två personer kan bo i samma område men använda staden på helt olika sätt beroende på hur de ser på gång som transportform, säger Anindita Mandal.

Resultaten visar också att sambandet mellan stadsmiljö och gång varierar mellan olika grupper. Hos yngre personer hade den fysiska miljön större betydelse, medan attityder spelade en viktigare roll för medelålders personer.

De flesta väljer den kortaste vägen

En annan del av forskningen handlar om hur människor väljer sina promenadvägar. Nästan alla registrerade resor följde den kortaste tillgängliga vägen mellan start och mål.

När människor valde en annan väg än den kortaste fanns det däremot tydliga mönster. Personer som valde en annan väg passerade ofta fler byggnader och områden vid vattnet. De tenderade också att undvika särskilda gångvägar, gator med låg hastighet samt välbelysta sträckor. Samtidigt valdes rutter med fler butiker, träd och busshållplatser oftare, vilket tyder på att fotgängare kan värdera attraktiva och aktivitetsrika omgivningar, även när dessa rutter inte är de kortaste tillgängliga.

– Resultaten visar att det som får människor att gå mer inte nödvändigtvis är samma sak som det som påverkar vilken väg de väljer när de väl går, säger Anindita Mandal.

Underlag för framtidens stadsplanering

Arbetet visar att olika mål kräver olika planeringsstrategier. Åtgärder som får fler att välja gång som transportmedel är inte alltid desamma som de som gör promenader mer attraktiva eller trevliga.

Genom att kombinera detaljerade rörelsedata med information om stadsmiljö och människors attityder ger forskningen en mer nyanserad bild av hur städer kan planeras för att stödja hållbara resvanor.

– Om vi vill att fler ska välja att gå behöver vi förstå både människorna och miljöerna de rör sig i, säger Anindita Mandal.