Dag Avango, professor i historia vid Luleå tekniska universitet leder forskningsprojektet i Áhkájávrre.
21 augusti 2026
Marinarkeologer dyker i Suorvadammen
Lule älvdal förändrades kraftigt under 1900-talet genom utbyggnaden av vattenkraften. Suorvadammen, som byggdes 1919–1923 och därefter höjdes ytterligare tre gånger, är den största av älvdalens 15 kraftverksmagasin. Nu undersöks hur utbyggnaden har påverkat samiska kulturlandskap, livsvillkor och markanvändning kring Áhkájávrre vattenmagasin.
– Det här projektet ger unik kunskap om en värld under vatten som gått förlorad för all framtid. Det lyfter viktiga samhällsfrågor i nuet, särskilt målkonflikter mellan mänskliga rättigheter å ena sidan och efterfrågan på resurser och energi, å den andra. Det har också ett stort värde för de människor som drabbas, vars historiska erfarenheter på detta sätt kan synliggöras och diskuteras, säger Dag Avango, professor i historia vid Luleå tekniska universitet och ledare för forskningsprojektet.
Undersökningarna görs av forskare från Luleå tekniska universitet och arkeologer från Norrbottens museum i samarbete med marinarkeologer från Nordic Maritime Group och Vaisa sameförening, och följer samisk forskningsetik.
För första gången har nu marinarkologiska filmat sjöbotten och översvämmade samiska kulturmiljöer i vattenmagasinet Áhkájávrre vid Suorvadammen. Foto- och filmdokumentation görs även med undervattensdrönare.
Jens Lindström, marinarkeolog från Nordic Maritime Group använder bland annat undervattensdrönare.
Utbyggnaden av Suorvadammen fick stora konsekvenser för samerna i området. Vid höjningen 1939–1941 lades flera samiska visten under vatten utan att kunna flyttas, och lämningarna finns kvar på botten än idag. För att skynda på utbyggnaden infördes en undantagslag som möjliggjorde arbetet utan samråd eller ersättning till de samer som levde och verkade där.
Det område som påverkades av Suorvadammen var ett samiskt kulturlandskap som sedan lång tid tillbaka använts för jakt, fiske och renskötsel. Luleälvens övre lopp var en pulsåder genom detta landskap och där fanns samiska visten med byggnader och anläggningar kopplade till dessa näringar. I projektet dokumenteras spår av vattenregleringens påverkan under vattenreservoarens yta och längs dess stränder, samtidigt som samers erfarenheter dokumenteras genom intervjuer och samtal.
Áhkájávrre vid Suorvadammen.
– För Vaisa sameförening är det här projektet en unik och viktig chans att fortsätta det arbete som vi själva har drivit under lång tid. Genom samarbetet med forskarna kan vi nu ta nästa steg i vår egen dokumentation och att se hur modern teknik möter våra traditionella kunskaper. Vårt fokus är helt och hållet kulturhistoriskt. Det handlar om att rädda vår historia och se till att kunskapen finns kvar för framtiden, säger Viola Walkeapää, styrelseledamot i Vaisa sameförening.
Viola Walkeapää, styrelseledamot i Vaisa sameförening
Projektet bidrar till forskningsprojekten Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer, NVK och Conflict and Cooperation, KOSA samt till Norrbottens museums publika verksamhet. Finanisiär är Göran Gustafssons stiftelse för natur och miljö i Lappland, Riksbankens jubileumsfond samt Riksantikvarieämbetets forsknings- och utvecklingsmedel.
Dag Avango, Jens Lindström och Frida Palmbo, arkeolog Norrbottens museum
Kontakt
Dag Avango
- Professor tillika ämnesföreträdare
- 0920-491573
- dag.avango@ltu.se
- Dag Avango