Så kan markkonflikter på renbetesmark hanteras

För att hantera markanvändningskonflikter mellan renskötsel och mineralutvinning krävs nya metoder som ger bättre underlag inför enskilda beslut. Även beslutsprocessen behöver ses över. I det tvärvetenskapliga projektet ScalingUp föreslås en rad åtgärder med fokus på en hållbar och rättvis klimatomställning.

Flera av de metaller och råmaterial som behövs för bland annat batterier, vindkraftverk och solceller som krävs i omställningen till en fossilfri industri finns på renbetesmark. I projektet ScalingUp visar forskarna hur beslut rörande tillståndsprövningar om nya gruvetableringar och expansion av befintliga gruvor kan få bättre förutsebarhet, legitimitet och hållbarhet om de samebyar som berörs av besluten ges bättre möjlighet att delta i samhällsplaneringen. I gruppen deltar forskare inom juridik, statsvetenskap, etnologi, kulturgeografi, landskapsplanering och malmgeologi.

Forskarna poängterar att som urfolk har samerna särskilda rättigheter enligt internationell rätt som Sverige har förbundit sig att följa. De efterlyser institutionella förändringar för att Sverige ska kunna leva upp till sina åtaganden. Institutionella förändringar omfattar såväl formella institutioner som lagstiftning och beslutsprocesser som informella institutioner, exempelvis normer, kunskap, myndigheters arbetssätt och hur aktörer faktiskt samverkar.

Folkrätten ställer högre krav

– Folkrätten har utvecklats. Den ställer högre krav än tidigare på samebyarnas inflytande, särskilt över markfrågor, säger Christina Allard, professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och projektledare.

Enligt flera FN-konventioner om mänskliga rättigheter liksom FN:s deklaration om urfolkens rättigheter (UNDRIP) har urfolk en rätt till inflytande gällande projekt som påverkar deras landområden, resurser och kultur. Det innebär att bli konsulterade tidigt i ett ärende och fortlöpande under beslutsprocessen, och där principen om fritt och informerat förhandssamtycke (FPIC) tillämpas, alltså konsultationer med en målsättning av nå ett samtycke från berörd sameby. Ett samtycke ska alltid ges utan tvång, påtryckningar, hot eller manipulation.

Projektet har drivits i nära samarbete med berörda myndigheter och intresseorganisationer, regionalt och lokalt såväl som nationellt, samt med fyra samebyar i Gällivare- och Malå-området. Forskarna har även gjort en studieresa till Nya Zealand som ofta anses vara ett föregångsland vad gäller samexistensen mellan urfolk och majoritetsbefolkningen.

Den 18 augusti presenterade de sina slutsatser på ett öppet seminarium på Vetenskapens hus i Luleå.

Förståelse för renskötselns villkor

Forskarna efterfrågar en gemensam kunskapsgrund för de som deltar i beslutsprocesser. Myndigheter och industrin behöver få en bättre förståelse för renskötselns villkor, samiska rättigheter och hur olika verksamheter påverkar landskapet över tid. Till denna kunskap hör renskötarnas traditionella kunskap, árbediehtu. Med árbediehtu menas såväl den praktiska kunskapen att läsa landskapet och förstå hur renen reagerar under olika förhållanden som ett moraliskt förhållningssätt till naturen. Kunskapen traderas men det handlar också om att renskötaren själv måste röra sig i landskapet för att förstå sammanhanget. Árbediehtu är inte statisk utan anpassar sig till förändringar som sker i landskapet.

– Renskötarna upplever att deras motpart saknar grundläggande förståelse för renskötseln. Men det handlar inte bara om kunskapsbrist utan om vilken kunskap som erkänns som legitim och relevant i förhandlingsprocessen, säger Kajsa Kuoljok, etnolog på Ájtte museum och postdoktor vid SLU .

Tillsammans med Tom Mels, professor i kulturgeografi och landskapsforskare vid Uppsala universitet/Campus Gotland, har hon genomfört intervjuer med medlemmar i Gällivare sameby och Báste sameby samt Ran sameby och Malå sameby.

– Planeringen av verksamheter som gruvor, vindkraftparker och turism är ofta väldigt sektoriserad. Man behöver titta på hur de olika verksamheterna påverkar landskapet tillsammans. Man måste också förstå att rennäringen bedrivs över stora ytor. Verksamhet i en del av landskapet kommer att påverka förutsättningarna även i en helt annan del av det, förklarar Tom Mels.

Bättre tekniskt stöd

Genom bättre tekniskt stöd vill forskarna ge samerna och myndigheter utökade möjligheter att förutse och kommunicera konsekvenserna av en konkurrerande verksamhet. Tobias Bauer är professor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet. Han har vidareutvecklat ett geografiskt informationssystem (GIS) för renskötare och myndigheter, RenGIS++. Ett GIS är ett datorbaserat system som samlar in, lagrar, bearbetar och presenterar geografiska data, exempelvis geologi, topografi och infrastruktur. I RenGIS++ ingår även data om bland annat renars flyttleder, betesmarksindelning och árbediehtu.

– RenGIS++ har ett enklare gränssnitt än sin föregångare. Det ligger på en öppen plattform, vilket gör att det är lättare att dela med sig av data mellan samebyar och andra aktörer. Intresserade samebyar får gärna höra av sig till mig om de vill ha en genomgång av systemet, säger Tobias Bauer.

Vidare menar forskarna att samebyarna behöver bättre tillgång till administrativt stöd samt teknisk, naturvetenskaplig och juridisk expertis.

Sist, men inte minst måste själva beslutsprocessen av ett tillståndsärende ses över för att samebyarna ska kunna delta på jämbördiga villkor. Det krävs därför att samebyarna kommer tidigt in i processen och får bidra med sin kunskap redan när beslutsunderlaget tas fram samt att konsultation sker kontinuerligt. Samebyarnas representanter bör dessutom få ekonomisk ersättning för sitt deltagande i processen.

En av åhörarna var Lotta Lauritz, bolagsjurist på LKAB.

– Projektet handlar om de mest svårlösta frågorna när det gäller etableringar. Alla aktörer behöver hitta vägar för en sakligt grundad dialog. Det är ingen poäng att ha ett ställningskrig, vi måste hitta vägar framåt, säger hon.

• Projektsidan för ScalingUp