Så kan konflikter i stora hållbarhetsprojekt minskas

Hållbara allianser är samarbeten mellan företag som syftar till att lösa olika hållbarhetsfrågor genom innovation, till exempel fossilfri produktion. Sådana allianser är inte alltid framgångsrika. En ny avhandling inom entreprenörskap och innovation förklarar varför och hur företag i hållbara allianser kan undvika interna konflikter för att uppnå sina mål.

– Hållbara allianser är svårare att hantera än traditionella allianser som inte fokuserar på hållbarhet, säger Elizaveta Johansson.

Avhandlingen visar att det finns flera faktorer som bidrar till denna komplexitet. Dessa allianser strävar efter två mål samtidigt – att tjäna pengar och att agera ansvarsfullt gentemot miljön och samhället. Det ökar risken för konflikter, eftersom partnerna kan vara oense om vem som ska få ut vad av alliansen och om vad som är viktigast: vinst, miljöpåverkan eller samhällsnytta. Om detta inte löses kan det tvinga parterna tillbaka till förhandlingsbordet mitt i projektet, eller till och med leda till att alliansen upplöses i förtid.

Dessa allianser sammanför också nya typer av partner från olika branscher, ofta sådana som inte har arbetat tillsammans tidigare. Det gör det lättare för missförstånd och kulturkrockar att uppstå kring frågor som vem som är ansvarig för vad och när, och hur framgång ska mätas.

Ett beslutsträd

I en inledande studie undersökte Elizaveta Johansson hur enskilda företag bedömer om en idé om en hållbar och cirkulär affärsmodell är värd att utveckla. Bland de frågor som behöver ställas är om idén är ekonomiskt genomförbar (till exempel total ägandekostnad eller genom statliga bidrag), om den nödvändiga kunskapen och resurserna finns tillgängliga, till exempel genom en konsult, intern utveckling eller samarbete med andra företag. Ett konkret resultat av studien är ett beslutsträd, ett praktiskt konceptuellt verktyg som kan vägleda företag som står i begrepp att lansera en ny idé.

Studien visar bland annat att företagen behöver involvera kunder och andra centrala aktörer i ett tidigt skede för att utvärdera om idén är genomförbar.

– Under den här studien insåg jag vikten av allianser, vilket ledde till att jag fördjupade mig i detta i mina efterföljande studier.

Hon fortsatte med att studera hur åtta svenska hållbara samarbeten skapades och utvecklades. Traditionella samarbeten bygger på förtroende och avtal. Detta förtroende grundar sig på tidigare erfarenheter av en potentiell partner eller på dennes goda rykte. Eftersom partnerna inom hållbara samarbeten är nya och inte särskilt välkända är det ofta svårt att lita på dem. Men att upprätta ett avtal är också svårt med tanke på innovationens experimentella karaktär; i de tidiga stadierna av ett projekt finns det för lite kunskap för att kunna specificera villkoren i avtalet. Elizaveta Johansson rekommenderar att samverkan inledningsvis bygger på flexibilitet, och att alliansen samlas kring en ”mission”. Enligt Elizaveta Johanssons resultat finns det två huvudsakliga idéer om vad missionen ska gå ut på som stöder samarbetet: att främja en känsla av att snabb förändring är brådskande och en känsla av stolthet över att bidra till denna förändring.

Vag affärsmodell

– Hållbara allianser tenderar att ha en ganska vag affärsmodell. Istället brukar argumenten gentemot potentiella deltagare vara normativa. Man använder ett värderande språk för att framhålla brådskan och stoltheten i samarbetet trots avsaknaden av exakt definierad affärsnytta med projektet, till exempel genom att ställa retoriska frågor: "Kommer världen att rädda sig själv till 2050".

Elizaveta Johansson förklarar att man måste övertyga inte bara potentiella partner utan även externa intressenter, såsom beslutsfattare, och interna intressenter, till exempel driftsingenjörer. Samtidigt kan många av dessa intressenter, trots att de inledningsvis var övertygade, börja uttrycka frustration på grund av de hållbara alliansernas storslagna visioner samt bristen på precisa avtal och arbetsprogram.

– Även om det är till hjälp att samordna intressenterna i de tidiga faserna blir det övergripande uppdraget i slutändan vagt för ingenjörerna. De behöver tydlighet och upplever att de tilldelas uppgifter som går utöver deras arbetsbeskrivningar, med underförstådda krav på att agera som chefer.

Avhandlingen erbjuder därför ett praktiskt processramverk för hur företag går från de tidiga stadierna av allianshantering till senare skedens avtal och arbetsbeskrivningar i takt med att alliansen och teknikutvecklingen mognar.

Konflikter är nödvändiga

Även om avhandlingens fokus ligger på att lösa konflikter bör detta inte vara det enda perspektivet i övergången till en hållbar produktion, enligt Elizaveta Johansson. Baserat på intervjuer med företrädare från företag, kvantitativa studier av olika intressenter och en litteraturgenomgång av historiska studier av stora tekniska och industriella omställningar, såsom förändringar inom transportsektorn och införandet av nya energisystem, hävdar Elizaveta Johansson att om konfliktlösning blir ett mål i sig finns det en risk att det slutgiltiga hållbarhetsmålet hamnar i bakgrunden.

– Man får inte glömma att produktiva konflikter är nödvändiga, säger Elizaveta Johansson.

• Styrning av hållbarhetsallianser: Ett processramverk
• Forskningsämnet entreprenörskap och innovation