312 Miljövänlig metod för impregnering av trä

Publicerad: 22 december 2014

Projektets syfte är att ge underlag för en utvärdering om den en ny impregneringsmetod kan kommersialiseras industriellt på ett framgångsrikt sätt.

Område:Beständighet hos utomhusprodukter
Budget: 815.000 kr
Tidplan: 2008 - 2009
Projektledare: Olov Karlsson, LTU

Sammanfattning

Vi har undersökt möjligheten att impregnera gran och furuvirke av dimension på 50x100 mm från sågverk i Vimmerby, Hasselfors, Färila (Setra) eller sågverk i Bollsta och Tunadal (SCA) med hjälp av superkritisk koldioxid.

Impregneringarna har utförts på Hampen Træforarbejdning (HTF) anläggning på Jylland och träskyddsmedlen har varit en blandning av propikonazol, tebukonazol och IPBC (Gori SC200). Sprickbildning, inträngning av träskyddsmedel, rötbeständighet efter väderexponering, permeabilitet har bland annat undersökts. Andelen fel (läs sprickbildning) beräknades efter provuttag från impregnerings-batcher och var låg vid impregnering av furuvirke medan den efter de inledande försöken med gran var betydande. För båda virkestyperna kunde man se en effekt av den geografiska placeringen av sågverken och därigenom dess upptagningsområde.Det avspeglade sig även i förmågan att impregnera granvirket. Generellt kan man se en inträngning av triazoler hela granvirket vid impregneringarna dock kunde en svag gradient ses i de flesta proven och där halten i de inre delarna av veden var något lägre än i de yttre. Furuvirket impregneras även det, men här var det osäkert om kärnveden impregnerades vid de betingelser som impregneringen var utförd vid beroende på ved-extraktiver som försvårade analyserna. En bättre impregnering av granvirket ledde till en bättre rötbeständighet (EN 113) efter 5 månaders utomhusexponering och virke från Hasselfors sågverk bedömdes vara beständigt.

Utveckling av impregneringscykeln för gran har därefter vidtagits och HTF kan nu impregnera granvirke av 50 mm tjocklek med låg felandel. Huruvida virke av de tjockare dimensionerna kan användas i processen från alla geografiskt placerade sågverk är dock fortfarande osäkert och kräver fler studier.

Slutrapport