Stora förbättringsmöjligheter för samordning av vårdinsatser

Publicerad: 20 mars 2018

Personal saknar kunskap om processen och berörda personer upplevde att de inte kunde påverka vården och omsorgen. Det visar ny forskning vid Luleå tekniska universitet där studier gjorts på samordnad individuell plan, SIP.

– Jag ville ta reda på hur personer som behöver en SIP, eller har fått en SIP, och deras närstående upplever den samordnade individuella planeringsprocessen, säger Ingela Jobe, doktorand i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, som genomfört två studier med fokus på den samordnade individuella planen.

Samordnad individuell planering och den samordnade individuella planen, SIP, är en rättighet för individer i alla åldrar med insatser som behöver samordnas från olika aktörer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, till exempel när en person skrivs ut från sjukhus men också för personer som bor i eget boende. Det kan även vara andra aktörer inblandade i den individuella planeringen, som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och skolan.

Den första studien beskriver ett planeringsmöte med fokus på personcentrerad interaktion mellan de olika parterna. Resultatet visade att det finns förbättringsmöjligheter när det gäller den samordnade individuella planeringen och att det inte är enkelt att samverka eller att arbeta personcentrerat.

I det studerade planeringsmötet uppfylldes inte alla delar i planeringsprocessen, eftersom personalen som deltog saknade kunskap om hela processen. Deltagarna hade olika förväntningar inför mötet och efter mötet var det inte tydligt vad som hade beslutats.

– Chefer och olika personalgrupper måste kontinuerligt utvärdera hur de utför planeringsmötena och hur de kan förbättra sitt arbetssätt för att öka den enskilda personens och dennes närståendes delaktighet i planeringsmötet. Det handlar om att se den enskilda personens behov och resurser och utgå från detta, säger Ingela Jobe.

I den andra studien, som ännu inte blivit publicerad, genomfördes fokusgruppsintervjuer med 40 äldre personer som var aktiva i sex olika föreningar, som PRO, Husmodersföreningen och olika patientföreningar. Deltagarna var mellan 70-88 år.

Syftet var att ta reda på hur de tänker kring olika faktorer relaterade till den samordnade individuella planeringen.

Deltagarna upplevde att de inte kunde påverka den vård och omsorg de fick utan att allting var bestämt på förhand, trots att de själva ville bestämma så mycket som möjligt. De upplevde också att anhöriga fick ta ett stort ansvar för vård och omsorg och de kände sig otrygga och oroliga inför vad som skulle hända med dem när de behöver vård och omsorg.

– De flesta visste inte vad SIP var och de som hade egen erfarenhet av den samordnade individuella planeringen upplevde inte att det hade fungerat fullt ut. Men många av deltagarna trodde ändå att en plan kunde vara till nytta för dem om de hamnade i en situation då de skulle behöva en, säger Ingela Jobe.

Ingela Jobe är doktorand i omvårdnad inom projektet “Min plan” som är ett EU-finansierat projekt som leds av region Norrbotten tillsammans med Norrbottens kommuner, Tieto och Luleå tekniska universitet. Projektet ska ta fram nya arbetssätt när det gäller den samordnade individuella planeringen. Ett nytt IT-stöd för personalen har tagits fram för att underlätta samverkan mellan regionen och kommunerna och man ska också göra den samordnade individuella planen, SIP, tillgänglig för den enskilda personen på internet via 1177.

Kontakt

Ingela Jobe

Ingela Jobe, Doktorand

Telefon: 0920-493083
Organisation: Omvårdnad, Omvårdnad, Institutionen för hälsovetenskap