Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Andreas Larsson- Kontorschef vid Office of Science and Innovation på Svenska Ambassaden i Washington

Publicerad: 14 september 2016

Andreas Larsson 37 år. Tog civilingenjörsexamen industriell ekonomi 2004 och teknologie doktorsexamen i industriell organisation 2007. Bor i Washington DC i USA där han sedan två år tillbaka är kontorschef vid Office of Science and Innovation på svenska ambassaden.

Du arbetar idag på svenska ambassaden i Washington. Vill du berätta lite vad du arbetar med och vad det bästa med ditt jobb är?

Jag är Science & Innovation Counselor, vilket innebär att jag är Sveriges företrädare i USA kring frågor som rör högre utbildning, forskning och innovation. Det bästa med jobbet är att det är en blandning av klassiskt diplomatiskt arbete och analysarbete mer likt den akademiska världen. Just nu gör jag exempelvis tre separata studier som berör EdTech/Education Technology som tillväxtbransch, president Obamas sjuåriga arbete kring cybersäkerhet och vad som krävs av politiken för att Internet of Things ska få stor spridning i industri och samhälle. Samtidigt lägger jag också programmet för vår högre utbildnings- och forskningsminister som besöker Washington DC om ett par veckor för att bland annat delta på Arctic Ministrial Meeting på Vita huset. Sen väntar jag med spänning på ifall det kommer att bli några amerikanska Nobelpristagare i år – det brukar bli en handfull varje år. Vi bjuder alltid in årets amerikanska pristagare till ett öppet seminarium i House of Sweden, sen får de träffa USAs president och mottagning på Blair House, heldagen avslutas med en middag med inbjudna gäster på svenska ambassadörens residens här i Washington DC.

Att få en inblick i politikens och diplomatins världshuvudstad är det bästa med jobbet – i mitt arbete är det uppenbart vilket oerhört gott renommé Sverige har i USA, inte minst inom de områden som jag företräder.

Vad var det som gjorde att du fick ditt nuvarande jobb?

Det kan nog någon annan svara bäst på. Jag hoppas att det beror på att jag har gjort bra ifrån mig tidigare – sen är det givetvis en hel del slump också. Ett krav är att vara disputerad och sen har jag minst sagt en spretig bakgrund som kanske är önskvärd för den här typen av jobb. Efter disputationen på Ltu återvände jag till Stanford University i Kalifornien för en mini-postdoc, sen flyttade jag tillbaka till Sverige och har sen dess varit managementkonsult, programledare på forskningsfinansiären VINNOVA, startat eget företag, jobbat med marknadsanalys på LKAB och varit tematiskt ansvarig för innovationsfrågor för Tillväxtanalys utlandskontor i Brasilien, Indien, Japan, Kina och USA. Uppenbarligen saknas en röd tråd i vad jag pysslat med tidigare.


Vad läste du vid Ltu och vad var det bästa med dina studier/studietiden?

Jag började med att läsa civilingenjör öppen ingång och valde sen industriell ekonomi med inriktning mot teknisk design och företagsstrategi. Jag hade inga tankar på att doktorera men då jag träffade Thomas Lager, som sen blev min handledare, ändrade jag mig snabbt. Bäst med studierna vid Ltu var att det gav mig möjligheten att ta mig friheten att göra lite vad jag ville. Bland annat gjorde jag en utbytestermin i Singapore under civilingenjörsstudierna och sen bodde jag under doktorandtiden ett år i Tokyo och ett halvår i San Francisco/Palo Alto. Jag har haft förmånen att få väldigt fina mentorer, bland annat, min handledare Thomas men också Rolf Back vid avdelningen, LKABs förre VD Lars-Eric Aaro, som var ordförande i den centrumbildning jag tillhörde, har också varit en inspirationskälla. Sen kunde jag spela basket i min moderklubb Sunderby SK under hela studietiden vilket inte är att underskatta.

Har du några tips till studenter som ska ut i arbetslivet? 

Bland det roligaste med mitt nuvarande jobb är att vi varje termin har en praktikant på min enhet från Sverige, det är alltid lika roligt att se hur de växer med uppgiften. Ska jag ge tips till de som ska ut i arbetslivet är att undvika att tro att allt står och faller med första jobbet, det finns heller ingen mall för arbetslivet, gör det du tycker är kul, utmanande och utvecklande. Ett annat är att många pratar om första intrycket, jag tycker det är ännu klädsammare att avsluta med stil. Försök lära er så mycket som ni bara kan av dem ni jobbar med, chefer såväl som kollegor. Skaffa en mentor, någon person som kan ge konstruktiv kritik och som känner dig väl, det behöver inte vara någon från arbetslivet. En del pratar om vikten av nätverk, jag tror det är bättre att ha några nyckelkontakter som du känner väl istället för hundratals- eller tusentals på LinkedIn, det är ganska uppenbart här i Washington DC, att vara proffsminglare utan att ha något att erbjuda tar dig ingenstans.

Hur ser du på framtiden? Vad händer härnäst?

Slutsatsen med min doktorsavhandling var att i en föränderlig värld är anpassningsbarhet och flexibilitet att föredra över detaljerade planer, jag brukar därför mest försöka låta bli att planera och istället försöka ta tillvara på de chanser som dyker upp. Jag hoppas att det är något som känns inspirerande och utvecklande men samtidigt lite lagom obekvämt.

Taggar