Lärare

Publicerad: 14 mars 2011

En lärares reflektioner kring äventyrspedagogik. Jag heter Kristin Eriksson och arbetar som lärare i Ånge kommun. Jag har gått grundkursen i äventyrspedagogik 2008-09. Min första kontakt med äventyrspedagogik fick jag när jag började arbeta på Erikslunds skola. Att arbeta med detta har sedan följt mig och är numera ett naturligt och återkommande moment i undervisningen

Samarbete

När höstterminen börjar och det är dags att möta nya elever och nya klassammansättningar startar vi med kamratövningar och kamratbanor. Det gör att eleverna lär känna varandra och lär sig att samarbeta. Elevernas kamratrelationer utvecklas samtidigt som de får en bättre självbild. Eleverna ska förstå att varje elevs insats har betydelse för att nå bästa möjliga resultat för gruppen. På så sätt känner sig varje elev delaktig och betydelsefull för gruppen. Eleverna får även möjlighet att ta del av varandras kunskap genom att lyssna till varandras olika tankar och jämföra sina egna föreställningar med kamraternas.

Utmaningar och upplevelser

I skolans värld tror jag att det är viktigt att elevernas erfarenhet kopplas till kunskap. Det är först då som de kan få förståelse för omvärlden och kunskapen kan omvandlas till lärande. Genom att ge eleverna nya utmaningar och låta dem möta oförutsedda hinder skapar vi en kreativ skola, en skola där eleverna tänker, löser problem och reflekterar kring det som sker.

Vid äventyrspedagogik skapas möjligheter till spännande utmaningar och starka upplevelser. Upplevelser som engagerar och lockar fram starka känslor. Denna känslomässiga upplevelse ökar barnens motivation och gör att inlärningen blir effektiv och lagras i minnet. Vår hjärna behöver omväxling och stimulans för att utvecklas. För att utveckla detta tränas elevernas uppmärksamhetsfunktioner. Det sker i form av lekar, rollspel och grupparbeten där eleverna får möta känsloladdade situationer. När eleverna kan koppla situationen till känslan minns de det inlärda.

Vi lär oss på olika sätt

Eftersom vi alla är olika individer lär vi oss också på olika sätt. Vissa lär sig genom att läsa och se bilder, vissa genom att lyssna och prata medan andra lär sig genom att pröva det som de ska lära sig. Vid äventyrspedagogik stimuleras samtliga inlärningsstilar vilket gör att alla elever kan vara delaktiga. När vi arbetar med äventyrspedagogik så får alla elever möjlighet att lära på sitt sätt. Alla kan vara delaktiga och tillföra gruppen någonting och alla är viktiga för att uppdraget skall klaras av.

Sinnena stimuleras

Det som är så bra med äventyrspedagogik är att våra sinnen stimuleras, något som den traditionella skolan ofta saknar. Eleverna måste få lyssna, se, känna, lukta och kanske smaka för att de ska minnas upplevelsen. Just detta tror jag är viktigt i all inlärning och används tyvärr för lite i våra skolor. Jag har träffat på elever som tidigare gått på vår skola som just minns kunskaper som de fått upplevt i ett äventyr. De kan se en direkt koppling till inlärning och äventyrspedagogik. Det kanske till och med är ett minne för livet för dem.

Fantasins och sagans värld

När vi arbetar med äventyrspedagogik så utgår vi från en story/ saga. Att gå in i fantasins värld är något som alltid har fascinerat oss människor. I sagans värld stöter vi på både det onda och det goda. När våra elever får möta sagans värld så lär de sig att hantera de känslor som uppstår och de får utlopp för dessa. De tillåts att gå in i sagans värld och låta fantasin flöda samtidigt som de vet att när de går ut ur sagan är de tillbaka i verkligheten. Jag tror att det är viktigt att vi använder fantasins kraft som ett inlärningsverktyg där vi tillåter våra elever att gå in fantasins värld.

Äventyrsprojektet

Vi genomför ett äventyrsprojekt på våren och ett på hösten. De har anknytning till något tema som vi arbetar med på skolan. Ibland är det vi lärare som bygger upp äventyret men vid några tillfällen har eleverna tillsammans med lärare planerat och arrangerat äventyret. Det är mycket uppskattat i båda formerna.

Vid våra äventyr har det ibland varit en utomstående som berättat storyn och ibland har det varit vi pedagoger. Det har också hänt att eleverna fått storyn via ett brev eller ett mejl från någon som vill ha hjälp av dem att utföra uppdraget. Genom att berätta storyn som leder till äventyret sätts fantasin igång och engagerar eleverna för uppdraget. Att utföra uppdraget är ett gemensamt mål för klassen och det bidrar till att skapa en vi-känsla.

Under tiden fram till själva uppdraget får de lära sig viktig kunskap som de kommer att ha nytta av för att klara uppdraget. Det är nu som eleverna känner sig motiverade att lära sig kunskap eftersom det kopplas till uppdraget. Eleverna känner sig delaktiga och lockas av den stora utmaning de ställs inför. Vid utförandet av själva uppdraget är eleverna väl förberedda och pålästa för att ge sig ut på äventyret. Själva äventyret är terminens stora händelse och höjdpunkt. En händelse som både engagerar elever och pedagoger men även föräldrar.

När eleverna avslutat uppdraget och lämnat äventyret låter vi eleverna reflektera och diskutera vad de upplevt. Detta sker ibland i form av bilder eller att de får skriva ner sina tankar och frågor som dykt upp. Här är det viktigt att de framför sina åsikter om hur äventyret fungerade. Ibland får de skriva till uppdragsgivaren och meddela att uppdraget är utfört.