Hoppa till innehållet
Amanda Jansson
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Pandemin har försvårat arbetet med våldsutsatta kvinnor

Publicerad: 1 juli 2021

Det fysiska mötet mellan socialsekreterare och våldsutsatta kvinnor är avgörande för att skapa tillit vilket i sin tur är en förutsättning för att socialsekreteraren ska kunna ge klienten den hjälp hon behöver. Att skapa tillit har därför försvårats under den pågående pandemin. Det menar Amanda Jansson i sin kandidatuppsats i sociologi.

Slutsatserna i uppsatsen baseras på intervjuer med socialsekreterare som jobbar med våldsutsatta kvinnor.  Ursprungligen hade hon tänkt intervjua socialsekreterare enbart från Uppsala kommun. Men de hade tyvärr inte tid. Hon ändrade därför sitt upplägg och kontaktade 50 kommuner i hela Sverige. I slutändan fick hon intervjutid med åtta socialsekreterare i sju olika kommuner.

– Det handlade absolut inte om ovilja eller ointresse från respektive kommuns socialtjänst. Flera av dem hade redan tackat ja till att medverka i andra kandidatuppsatser och i ett omfattande forskningsprojekt. De hade helt enkelt inte tid att svara på mina frågor, säger Amanda Jansson.

Öppna intervjufrågor

Hon använde sig av en så kallad semi-strukturerad intervjumetod. Frågorna var inte av den typen att respondenterna kunde ge väl avgränsade svar som i en enkätundersökning och ofta föranledde svaren Amanda Jansson att ställa följdfrågor. De två grundläggande frågorna var:

  1. Kan du beskriva vad du arbetar med?
  2. Hur har det sett ut på arbetsplatsen sedan pandemin startades?

För att analysera det insamlade materialet använde hon sig av Michael Lipskys teori om gatubyråkrater och Randall Collins teorin om interaktionsritualer. Gatubyråkrater definieras genom att de är offentligt anställda som har en regelbunden interaktion med medborgare i sin yrkesroll samt ett stort handlingsutrymme i utförandet av sina handlingsuppgifter. Exempel på gatubyråkrater, förutom socialsekreterare, är lärare, poliser och arbetsförmedlare. Trots att de har olika arbetsuppgifter förenas de enligt Lipsky i en upplevelse av att ha otillräckliga resurser, att efterfrågan ökar när utbudet ökar, att myndigheternas mål är vaga, tvetydiga och motstridiga samt att måluppfyllelsen är svårmätbar och att klienterna har blivit klienter, snarare av nödtvång på grund av omständigheterna än av fri vilja.

Kriterierna för att en interaktionsritual ska uppstå är enligt Collins att en grupp bestående av minst två personer befinner sig på en plats där de kan påverka varandra, att det finns en tydlig, medvetandegjord, gräns mellan gruppen och de som inte tillhör den, att deltagarna har ett gemensamt fokus samt att det uppstår en gemensam emotionell upplevelse mellan deltagarna i interaktionen. Collins lägger stor vikt vid deltagarnas fysiska närvaro för att interaktionsritualen ska komma till stånd.

– ­Mina intervjuer med socialsekreterarna bekräftar att den fysiska närvaron är jätteviktig. Det är otroligt viktigt med ögonkontakt och att kunna läsa av kroppsspråk när man ska hjälpa en människa som ska berätta om det värsta som hon har varit med om.

Masken blev en barriär

Amanda Jansson konstaterar att, för att skapa en tillitsfull atmosfär, har samtliga intervjuade socialsekreterare kringgått rekommendationerna att avstå från fysiska möten med klienten. Däremot har de följt rekommendationerna att bära ansiktsmask, men flera av dem uppger att de upplever masken som en barriär. Samtal via telefon har också den nackdelen att socialsekreteraren inte kan säkerställa om kvinnan befinner sig i säkerhet, eller om personen som har utsatt henne för våld befinner sig i närheten, alternativt avlyssnar samtalet.

I intervjuerna framgår att socialsekreterarna måste kunna anpassa sig till den enskilda kvinnans behov och förutsättningar för att en lyckad interaktionsritual ska vara möjlig. För det krävs att socialsekreterarna har stort handlingsutrymme. Det kräver i sin tur tillräckliga ekonomiska resurser. Härvidlag är det stora skillnader mellan de undersökta kommunerna.

Vidare upplever många av socialsekreterarna att handlingsutrymmet har begränsats på grund av bristande information och riktlinjer från kommunerna med anledning av den pågående pandemin, både till socialsekreterarna själva och de våldsutsatta kvinnorna.

– I media rapporteras om att våldet i hemmen har ökat under pandemin. Men socialsekreterarna tror att de kommer att få mer besök från våldsutsatta kvinnor när pandemin är över eftersom det är först då de kan komma ifrån sin förövare.