Nathalie Ferno LTU
Nathalie Ferno. Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

”Det är familjärt och man hjälps åt”

Publicerad: 30 april 2019

Nathalie Ferno bor i Luleå och läser distansutbildningen till arbetsterapeut vid Luleå tekniska universitet. Hon har flyttat till Luleå från Mellösa i Södermanland.

Hej Nathalie, vem är du?

– Jag är 22 år, uppvuxen i Mellösa i Södermanland, sedan flyttade jag till Örnsköldsvik för att spela i deras damhockeylag Modo. För två år sedan kom jag till Luleå för att spela hockey i Luleå MSSK där jag var forward. Nu har jag slutat spela hockey. 

Varför har du valt att läsa till arbetsterapeut vid Luleå tekniska universitet?

– Efter gymnasiet jobbade jag på särskola. Jag kände att jag inte ville bli lärare, men ville gärna arbeta med barn med handikapp. Så kom det en kvinna till skolan och började ställa in stolar bland annat. Jag frågade var hon var och hon var arbetsterapeut. Det tog några år, men sedan sökte jag till utbildningen.

Vad lockar med att arbeta som arbetsterapeut?

– Att det är så brett, man kan arbeta med strokepatienter, barn och psykiatripatienter. Vi kan hjälpa människor. Tänk dig att vakna upp och inte kunna röra dig eller en elitidrottare som skadas, som jag kan hjälpa.

Vad är roligast med utbildningen?

– Det är mycket som är roligt. Att lära sig nya saker, man träffar många nya kompisar- som inte är idrottare. Det är skillnad mot gymnasiet, nu har man ett tydligt mål och vet att det är ett jobb som väntar sedan.

Hur skulle du beskriva inneveckorna på universitetet?

– Intensiva, roliga och gemenskap. Det är mycket praktiska moment. Det är kul att kunna diskutera ansikte mot ansikte och så är det roligt att träffas och prata om annat.

Hur är det att plugga vid Luleå tekniska universitet?

– Det är en avslappnad stämning och man träffar alla typer av människor. Det är familjärt och man hjälps åt.

Vad vill du göra efter utbildningen?

– Jag vet inte riktigt. Förut var jag inriktad på barnhabilitering eller strokenedsättningar. Men jag älskar djur och en dröm är att få arbeta med terapihundar. Vi får se. Det beror nog på var jag gör VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Man kan ju ändra sig.