Fatima_Öhman_LTU
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

"Yrket har en uppsjö av möjligheter"

Publicerad: 7 april 2017

Fatima Öhman gjorde sitt examensarbete i Indien, har arbetat som SIDA-alumn och nu vidareutbildar hon sig inom folkhälsovetenskap och hälsoekonomi. Hon har ett stort intresse för hälsofrågor hos utsatta grupper.

Hej Fatima, vem är du?

– Jag heter Fatima Öhman, är 37 år och uppvuxen i Karesuando i norra Sápmi. Idag bor jag i en liten by i Västra Götaland och jobbar som sjuksköterska mot LSS och Socialpsykiatrin i Tranemo Kommun.

Vad fick dig att söka till sjuksköterskeprogrammet?

– Jag hade tankar på att läsa till sjuksköterska redan som tonåring, men bestämde mig för att lämna Sverige och upptäcka världen och fundera på saken innan jag bestämde mig. Efter nästan 15 år utomlands kände jag mig klar med resandet och var väldigt sugen på att studera igen.

Varför just Luleå tekniska universitet?

– Då jag bodde i Jokkmokk och inte ville flytta passade det ypperligt att det gick att läsa sjuksköterskeprogrammet på distans.

Hur upplevde du att utbildningen förberedde dig för arbetslivet?

– På många sätt var det en bra förberedelse, men då sjuksköterskeyrket är så otroligt brett är det en omöjlighet att få inblick i hur arbetet kommer se ut när man kommer ut i arbetslivet. Jag upplever också att det är ett glapp mellan den yrkesroll vi borde ha och förbereds för, alltså som omvårdnadsexperter med helhetstänk kring patienter, när verkligheten i många fall inte ser ut på det viset. Tror att många sjuksköterskor upplever att man inte har tid och möjlighet att arbeta efter många av de principer man lärt sig om vilket är en otrolig förlust.

Under utbildningen sökte du MFS-stipendium och åkte till Indien i åtta veckor. Kan du berätta om dina upplevelser och vad du tog med dig därifrån?

– Jag var otroligt lyckligt lottad som fick MFS-stipendiet och därmed fick möjlighet att utföra min egna studie som examensarbete. Studien utfördes på ett utbildningsinstitut för kvinnor från de lägsta kasterna i centrala Indien. Så under två månader bodde jag tillsammans med ett 90-tal kvinnor och lärde mig om deras vardag, liv, hälsa och så vidare. Det blev en etnografisk studie som behandlade hälsolitteracitet och kvinnorna som medskapare av hälsa.

– Förutom ett otroligt tillfälle för lärande gav det mig ett starkt intresse för vidare studier och en vilja att arbeta med forskning bland utsatta befolkningsgrupper.

Efter utbildningen blev du anställd av SIDA som alumn. Vad innebär det?

– Som SIDA-alumn åtager man sig ett folkbildningsuppdrag vilket innebär att man bokar in sig på skolor, arbetsplatser, föreningar osv för att starta samtal om tillståndet i världen och utvecklingssamarbete, det som tidigare kallades bistånd.

Vad jobbar du med idag?

– Jag jobbar för tillfället som kommunsköterska i Tranemo Kommun inom LSS och Socialpsykiatri. Det är ett brett arbete där jag och en kollega har medicinskt ansvar för de boende på kommunens LSS-gruppbostäder samt de individer inom Socialpsykiatrin som har hemsjukvård. Förutom rent medicinskt och somatiskt arbete handlar jobbet mycket om att samarbeta med personalgrupper, enhetschefer och daglig verksamhet för att ge våra boende en så kvalitativ och meningsfull vardag som möjligt. Det är en mycket utmanande och spännande patientgrupp att arbeta med och det blir definitivt aldrig tråkigt. Mycket individanpassad vård. Man får god användning för helhetstänket och de omvårdnadsteorier som ssk-utbildningen utrustar en med.

Nu är du tillbaka i skolbänken. Vad pluggar du och varför?

– Som jag nämnde tidigare fick jag under grundutbildningen blodad tand vad gäller forskning och på mitt nuvarande jobb med en sårbar patientgrupp stöter jag ofta på problematik vad gäller ett sjukvårdssystem som är illa anpassat till vissa patientgrupper. Det kan vara mycket frustrerande att arbeta inom ett system som inte fungerar optimalt och istället för att stånga huvudet i väggen vill jag vara med och belysa problematiken. Detta fick mig att söka till en masterutbildning i folkhälsovetenskap och hälsoekonomi vid Göteborgs Universitet för att utöka min kunskap om själva strukturen i olika sjukvårdssystem samt en möjlighet att arbeta på med hälsa på en strukturell nivå snarare än individuell.

– Just nu läser jag sista terminen och arbetar med mitt examensarbete. Förra terminen spenderade jag på en klinik för hemlösa i Sydney, Australien, där jag intervjuade hemlösa individer om vilka hinder de stöter på i kontakt med vården. Australien har ju, i likhet med Sverige, en typ av universell sjukvård. Trots detta kan man se att det finns vissa utsatta grupper som har sämre tillgång till vård än gemene man och jag ville belysa problematiken utifrån perspektivet hos de individer som upplever detta i första hand.

Vad har du för framtidsplaner?

– Svår fråga. Jag skulle gärna vilja fortsätta mina studier och hemskt gärna fortsätta att lyfta fram hälsofrågor hos utsatta grupper. Vi är ganska bra på att erbjuda vård till den allmänna befolkningen här i Sverige, men lyckas inte riktigt med att fånga upp de som inte klarar att uppsöka vård genom de ”vanliga” kanalerna. Det är inte så stor procentuell del av befolkningen, vilket gör att de inte är särskilt synliga och därmed inte heller alltid så intressanta att fokusera på. Min åsikt att det är just förmågan att kunna fånga upp utsatta och sårbara som är viktigt för ett jämlikt, rättvist och demokratiskt system.

Vad skulle du vilja ge för råd till den som funderar på att söka utbildningen?

– Att jobba som sjuksköterska är så otroligt mycket mer varierat än jag någonsin kunnat tro med en uppsjö av olika inriktningar och utvecklingsmöjligheter. En mycket bra startpunkt om man är intresserad av att arbeta med människor på ett meningsfullt och varierat sätt. Vill man sen ändra inriktning finns även många möjliga vägar för vidareutbildning i olika riktningar. Mycket roligt, utmanande och spännande yrke!