Alexandro soltani
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

"Inget är viktigare än passion och drömmar"

Publicerad: 27 februari 2019

Alexandro Soltani studerar första året på skådespelarprogrammet.
Han är 27 år gammal och kommer från Göteborg.

Hej, vem är du?

– Enkel men svår fråga! Vem är jag förutom att jag älskar konstnärskap, musik, film, människor och resor? Jag är nog en resenär, tålmodig och stark, hoppfull och nyfiken som försöker leva fullt ut i harmoni med andra och med omvärlden. Jag älskar verkligen människor och nya möten då jag i kontrasten ser mig själv och det är där utveckling finns. Jag tror på kärleken som lösning till världens alla bekymmer.

Varför läser du skådespelarprogrammet?

– För att en dag kunna vila ifrån att vara mig själv, nää skämtar bara. Att bli skådespelare har länge varit något jag drömt om, men kulturen och miljön jag växte upp i begränsade mig oerhört. Ganska sent i livet förstod jag djupet av att INGET är viktigare än passion och drömmar. Asså vad vore vi utan drömmar? En del önskar sig göra något, en del hoppas på det och en del förverkligar det. Jag vill vara den som fullföljer sina visioner trots dåliga odds! Hösten 2015 började äventyret och nu är jag här. Och Teaterhögskolan är än bara början på min historia.

Vad är det roligaste med din utbildning?

– Att man bara sysslar med det man alltid velat hålla på med, det är ju hur nice som helst. Roligast är nog ändå allt jag lär mig om mig själv, små och stora upptäckter, vare sig det handlar om sång, rörelse, scenframställning eller i möten och samarbeten med andra. Teatern har för mig varit en oerhört spännande resa inåt men också utåt. Därav mitt stora intresse för det mänskliga psyket och dess beteende.

Vad är det mest utmanande?

– Självförtroendet är knepigt, det är som ebb och flod. Det krisar till ordentligt ibland, utmaningen blir att inte låta det påverka livet allt för mycket, istället andas in och låta det ta sin tid. Att tro på sig själv är det mest väsentligas, oavsett vad man än jobbar med. Gör man det inte själv kommer ingen annan att göra det! Samhörighet är svårt också, man vill så gärna smälta in och vara som andra, dela samma referenser, bidra med något vettigt, vara duktig och i slutändan blir man social utmattad. Men det ok, man lär sig mycket av det.

Hur är det att plugga på Luleå tekniska universitet?

– Toppen! Verkligen. Jag är superduper glad över alla möjligheter vi har på skolan. Jag uppskattar att våra lokaler är i anslutning till Norrbottensteatern. I början ville jag vara närmare campus för att träffa andra studenter och uppleva det riktiga studentlivet, men nu kan jag inte tänka mig att ha det på något annat sätt. Älskar att vi är i stan!

Vad gör studenterna på fritiden?

– Vi är med varandra väldigt mycket. Egentligen vet jag inte vad andra hittar på när de inte är med mig. Jag själv försöker njuta maximalt av den här perioden i mitt liv, som att upptäcka Luleå, lära mig att uthärda kylan, knyta an och träffa nya människor samt dansa tango. Eller egentligen har man inte mycket tid över då jag nästan bor på skolan, jag är där och "estetar" loss dagarna ut, så lite tid för fritid, men gyllene tid.

Har du något råd till den som funderar på att söka programmet?

– Formulera varför du egentligen vill bli skådespelare. Definiera det som mer än det klyschiga ” att bli kändis" och förankra det i något djupare. I och för sig det kan vara ett mål för vissa men kändiskap är ingen drivkraft för mig! Sen är Teaterhögskolan bara en utbildning, se det som en bonus och hitta andra vägar i första hand om du verkligen vill bli skådespelare. I slutändan är allt som räknas din AMBITION! Behåll glöden i dig vid liv och tro på dig själv. Om jag kan, så kan du!