Biobränslebranschens Nutid och Framtid – Student på Konferens

Publicerad: 14 oktober 2019

Jag har varit på en biobränslekonferens! Tidigare i år fick jag reda på att Svebio Advanced Biofuel Conference skulle äga rum och passade direkt på att fråga en av mina professorer ifall jag kunde åka dit.

Det ligger helt i linje med vad jag fördjupat mig inom i min inriktning Kemi- och Bioprocessteknik på Hållbar Process- och Kemiteknik, därför kändes det som ett perfekt tillfälle att få lyssna på de ledande företagen i branschen och nätverka. Jag fick möjligheten av LTU att åka iväg och en måndag i september tog jag tåget till Stockholm för att se hur långt Sverige, Europa och resten av världen kommit inom biobränslebranschen.

Konferensen bestod av studiebesök följt av två dagar av presentationer med efterföljande mingel samt en middag. Det var ca 200 deltagare från 30 olika länder och det var väldigt intressant att få höra hur både nuläget och framtiden för biodrivmedel ser ut. Råvaran, raffinaderiprocesserna och produkterna presenterades av skogsägare, pappers- och massaindustrin, forskningsinstitut, bränsle- och kemikalieföretag samt transport- och logistiksektorn.

Då representanter från flera delar av världen medverkade blev det väldigt tydligt att det inte handlar om en lösning, utan flera, för att nå en mer hållbar transportindustri. Sverige är ett land med ett otroligt hållbart skogsbruk jämfört med flera andra delar av världen, vilket gjort att skogen växer bra här. I andra länder finns råvaror som växer bättre än skog, vilket då används istället. Debatten kring food vs fuel handlar om att mark eller grödor som odlas för att producera mat behövs prioriteras före odling av bränsleprodukter, vilket är viktigt att ha i åtanke. En möjlighet, som även används i dagsläget, är att endast använda restprodukterna från jord- eller skogsbruket. Alltså att huvudsyftet med odlingen är mat, och det som blivit över när matprodukterna förädlats eller slängts används för bränsleprodukter. Tillvaratagandet och att skapa win-win-förutsättningar för natur, företag och privatpersoner var den röda tråden bakom de hållbara strategierna vi fick ta del av på presentationerna.

Studiebesöken första dagen ägde rum på ett avloppsreningsverk och ett forskningsinstitut. Vi besökte först Henriksdals reningsverk, som ligger i sydöstra Stockholm. Det är ett reningsverk som tar hand om vattnet från stan och av slammet som filtreras bort tillverkas biogas som bussar använder som bränsle. En typiskt bra lösning där ett restflöde (slam) förädlas och får ett nytt användningsområde, otroligt resurseffektivt! Själva reningen sker både mekaniskt, kemiskt och biologiskt där filter, kemikalier och mikroorganismer renar vattnet i flera steg. Principerna bakom reningen lärde jag mig mer om redan under andra året på utbildningen då vi läste kursen ”Fysikaliska separationsmetoder” och för biogasframställning sker en hel del gasseparation vilket vi lärde oss mer om i kurserna ”Enhetsoperationer” samt ”Industriell katalys”.

Det andra studiebesök var på RISE i Södertälje, vilket är Sveriges forskningsinstitut. De finns på flera ställen i Sverige, närmaste LTU ligger i Piteå som min klass besökte för en labb under femte året. RISE bedriver forskning som är knuten till den närliggande industrin och på RISE i Södertälje forskas det främst om bränsle och läkemedel eftersom Scania (tillverkar lastbilar och motorer) och AstraZeneca (tillverkar läkemedel) ligger i närheten. De har en mängd utrustning i lokalerna som motsvarar de riktiga processer men i mindre skala. De kan i små mängder framställa bränsleprodukter från förnybar råvara under de extrema förhållanden som sker i industrin där både tryck och temperaturer ligger på flera 100 bar och grader.

Dagen efter var fullmatad med intressanta talare från företag och forskningsinstitut över hela världen. Vi fick bland annat lyssna på Scania som belyste vikten av att inte rikta in sig på att det endast kommer att vara en typ av bränsle som kommer ta över - utan att det kommer krävas en blandning för att möta de olika behoven. Finländska företaget UPM tillverkar kemikalier och de pratade om hur deras biobränsleproduktion kommer att öka framöver samtidigt som återställning av skogar på flera håll görs, bla i Uruguay, utan att påverka matproduktion eller naturliga skogar. För att uppnå klimatmålet där uppvärmningen inte överskrider 1,5°C behövs ett skifte till förnybara råvaror men också att skogshållningen och återplanteringen sköts, något vi lärde oss mer om i kursen ”Råvaruekonomi” i tredje året på utbildningen.

Tredje och sista dagen handlade presentationerna bla om biobränsle inom flyg- och marina trafiken och vikten av att göra en hållbar övergång. Konferensarrangören Svebio höll själva en presentation om effekterna av klimatförändringarna, med exempel från skogsbränderna i California förra året och glaciärsmältningen som 2017 skapade en tsunami på Grönland. Även exempel på torkan i Sverige där tex Gotland lider av stort grundvatten- och regnunderskott lyftes. Det holländska företaget BTL-BTG berättade om deras produktion av pyrolysolja, som kan användas som en råvara i raffinaderier som alternativ till fossil olja, och baseras på restprodukter från skogsindustrin: sågspån från sågverk. Det är med hjälp av BTL-BTG och träindustriföretaget Setra i Gävle som Preem ansökt om att bygga ut sitt raffinaderi på västkusten för att producera biobränsle från just pyrolysoljan av sågspånen.

Det är både en del av utmaningen och lösningen att det finns så många alternativ på bränslefronten. Det behövs en lösning som på kort sikt möjliggör ett byte av drivmedel för alla med traditionell förbränningsmotor för bensin/diesel. Till viss utsträckning har detta redan påbörjats med tex Preem som blandar in tallolja i sina bränslen. Utspädning, eller drop-in som det också kallas, innebär att ett fossilt drivmedel blandas ut med biobaserad olja utan att varken drivmedlet eller motorn behövs modifieras. Då bilar inte är något man byter ut så ofta är en sån här lösning bra för att få effekt på kort sikt.

På längre sikt anpassar tillverkarna motor och fordon efter drivmedlet. Det är flera företag som satsar på elbilar vilket också är en del av lösningen, den ligger en bit in i framtiden bara. Denna lösning kräver även hög batterikapacitet för långdistanskörning och i dagsläget finns inte detta, både batterier och infrastruktur kring utökat elnät behövs utökas i framtiden om elbilarna ökar. Scania gav ett exempel på att deras största lastbilar på biodiesel kan köra i flera dagar innan tankning krävs, medan motsvarande lastbil på el skulle behövt stanna för att ladda var fjärde timme, vilket antagligen skulle skapat enorma köer vid laddstationerna på Autobahn i Tyskland. Snabbladdning, utbud av laddstationer och kapacitet på elnätet behövs utvecklas ytterligare – samtidigt som en hållbar gruvindustri behövs utvecklas och återvinning av förbrukade batterier behöver öka. Tills detta uppnåtts bidrar biobränslen till en hållbar övergång och alternativ.

Konferensen gav med andra ord en djup insikt i vad som görs idag, vad som kan göras och varför det behövs. Oavsett vad som orsakar utsläppen var alla överens om att det behöver hanteras för att mildra effekterna av klimatförändringarna. Genom att samarbeta i större utsträckning och ta tillvara på hela råvaran, även resterna, går det att bygga strategier för att minska det fossila beroendet. Dessa dagar var fyllda av intryck och information och både frustration och hopp. Det är frustrerande att det finns ekonomiska och politiska hinder – men att transport- och kemikaliebranschen jobbar så hårt för att få till en hållbar övergång från fossil till förnybar källa är verkligen hoppfullt. Jag fick möjlighet att lyssna på flera inspirerande föredrag och även samtal med flera av deltagarna. Jag knöt kontakter med en mängd företag och ser fram emot att själv få bidra med kompetens och utveckling så snart jag tagit min examen.

Avslutningsvis vill jag tacka Eva och Lars Gunneriusson samt Ulrika Rova på LTU:s kemiteknikavdelning som tyckte att det var en bra idé att låta mig få delta på konferensen. Jag hoppas kunna inspirera fler studenter till den komplexa men möjliga utmaningen som den fossila omställningen innebär och ser fram emot att själv få bidra till den som civilingenjör efter min examen från Hållbar Process- och Kemiteknik!

Emma Olsson Månsson, student på Civilingenjör Hållbar process- och kemiteknik