Möt en doktorand

Karin Forsberg - Från skidbacken till forskningsfronten

Efter flera år som skidlärare i Norge och Australien utbildade sig fysioterapeuten från Stockholm i både Melbourne och på Karolinska Institutet. Nu doktorerar hon vid Luleå tekniska universitet, där hon forskar på hur virtual reality kan användas i rehabilitering av långvarig nacksmärta – ett område hon brinner för både kliniskt och vetenskapligt.

Vad är din bakgrund?

– Jag älskar alpin skidåkning och jobbade många år som skidlärare innan jag började plugga till fysioterapeut. Jag jobbade både i Norge och i Australien och när det blev dags att plugga blev det fysioterapiprogrammet i Melbourne Australien. Där gjorde jag ungefär halva min utbildning, därefter slutförde jag utbildningen på Karolinska Institutet i Stockholm. Jag har jobbat kliniskt som fysioterapeut i ca 10 år i Stockholm, inom några olika områden, bland annat inom smärtrehabilitering, primärvårdsrehab och privat fysioterapiklinik. Jag läste min magisterutbildning via Umeå Universitet.

Jag är från Stockholm men sedan 3 år tillbaka bor jag i Skellefteå med min familj.

Varför ville du doktorera?

– Jag har alltid tyckt om forskning och har alltid haft en vilja att gå den vägen. När jag var klar fysioterapeut ville jag dock jobba kliniskt och få erfarenhet av att vara klinisk fysioterapeut. Sen började jag med masterutbildningen och tyckte det var väldigt spännande att göra masterprojektet som också handlade om nacksmärta. När vi hade bestämt oss för att flytta norrut till Skellefteå såg jag en annons till mitt nuvarande jobb. Det kändes som att det var som gjort för mig. Dels att det var en doktorandtjänst, dels att det handlade om nackbesvär som gick hand i hand med det jag jobbade med under masterprojektet. Sen tyckte jag aspekten med VR var otroligt lockande, kändes som ett nytt framåttänkt som jag tror fysioterapi behöver.

Vad handlar din forskning om?

– Min forskning är inom ämnet fysioterapi och området nacksmärta/nackbesvär. Det handlar om hur vi kan använda virtual reality (VR) i undersökning och träning av nacken, för att hjälpa personer med nacksmärta. Vi använder VR-glasögon för att göra undersökningar och träningsprogram för personer med långvarigt nackbesvär.

VR är en ny teknik i nackrehabilitering och det behövs forskning inom ämnet, för att undersöka hur väl de fungerar, både som undersökningsinstrument och som träningsredskap.

Det är en speciell typ av träning, som heter sensomotorisk träning, där man tränar koppling mellan sensoriska system och musklerna, det som blir vår rörelsekontroll. Man har sett i tidigare forskning att personer med nacksmärta ofta har nedsatt sensomotorisk kontroll i nacken vilket kan vara en anledning till långvariga nackbesvär. Forskning inom området är därför viktigt.

Träningen i VR-glasögonen stimulerar det sensomotoriska systemet genom olika övningar. Övningarna är utformade som spellikanande övningar, tex att du ska styra en boll med kontrollerade huvudrörelser genom en bana inne i VR-miljön. Vi tror att det är en styrka med VR, att det är en kul form av rehabträning. VR-tekniken öppnar också upp för att kunna mäta aspekter av sensomotorisk funktion som man tidigare behövt ett rörelselabb för att kunna mäta. VR ger också möjlighet till rehab på distans vilket är ytterligare en styrka.

Hur är det att doktorera vid Luleå tekniska universitet?

– Jag tycker det är fantastiskt. Jag blir verkligen utmanad och lär mig massor varje dag. Det är många väldigt duktiga och drivande kollegor. Jag har ett fantastiskt team runt mig med superbra handledare och ett supergäng som jobbar i rörelselabbet med mig. Det är också ett bra samarbete mellan institutioner, fördelen med ett mindre universitet. Vi har tex haft stor hjälp av det här samarbetet när vi i ett av våra projekt behövde låna en robotarm.

Hur är det att forska?

– Jag älskar att forska. Det är kul att ”nörda” ner i ett ämne. Jag tycker också om teamarbetet som finns i forskningen. En annan positiv sak med att forska och doktorera är alla olika saker man får göra, som att presentera forskning i olika sammanhang (på konferenser, för skolgrupper i rörelselabbet mm), genomföra forskningsprojektet, undervisa studenter, och läsa egna kurser.

Hanna Forsberg: ”En oerhört stimulerande miljö”

Hanna Forsberg trivs i den akademiska miljön och hade forskningen som mål redan innan magisterutbildningen. Nu forskar hon om hur barns hälsa kan förbättras genom aktiva skoltransporter, och känner sig priviligierad över att få lägga sin tid på någonting hon tycker är så intressant.

Vad är din bakgrund?

– Jag visste inte vad jag ville bli i mitt liv, men en sommar fick jag möjlighet att jobba som transportbiträde på sjukhuset. Min slutsats blev att jag vill jobba med hälsa, men inte med sjukdom. På den vägen var det. Jag läste hälsovägledarprogrammet på Luleå tekniska universitet och en magisterutbildning inom folkhälsovetenskap vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Min bakgrund är annan än det ämnet jag kommer att disputera i. Jag tror det är på väg att bli vanligare och beror på hur själva forskningsprojektet ser ut. Ett folkhälsovetenskapligt projekt passar min bakgrund.

Varför ville du doktorera?

– När jag gick hälsovägledarprogrammet kände jag att jag ville att det aldrig skulle ta slut, jag tyckte det var så oerhört roligt att läsa. Sen blev jag erbjuden jobb som adjunkt, det var första gången jag kom i kontakt med akademin från insidan. Jag insåg att jag verkligen tilltalades av den akademiska miljön, den framåtandan som finns och friheten att vara kreativ och pröva sina tankar. För att fortsätta jobba inom akademin behövde jag minst en magisterutbildning. Valet föll på folkhälsovetenskap, hur man kan förbättra hälsa på populationsnivå är ett oerhört intressant ämne. Redan innan jag påbörjade magisterutbildningen var mitt mål att doktorera. Jag visste inte hur det skulle gå till men jag visste att jag ville.

Vad handlar din forskning om?

– Mina två handledare har utvecklat en intervention som syftar till att främja fysisk aktivitet genom att barn och unga cyklar eller går till skolan. Att unga rör sig för lite är ett jätteproblem både nationellt och globalt. Min pusselbit i projektet har varit att förstå mer runt hur föräldrar resonerar. Vad är det som gör att man tillåter eller inte tillåter sina barn att gå eller cykla till skolan? Kunskapen är viktig för att förstå både varför man gör det och inte, vilket kan generera kunskap kring hur man kan hur man kan stödja dem till att göra det.

Hur är det att doktorera vid Luleå tekniska universitet?

– På vår institution har vi en fantastisk grupp doktorander som har blivit väldigt viktig för mig. Vi går igenom samma saker, ibland jättejobbigt och ibland otroligt roligt. Det finns en jättefin sammanhållning och vilja att stötta och hjälpa varandra. Det är värdefullt att institutionen har skapat en sådan forskarmiljö.

Hur är det att forska?

– Det roligaste är att vara i en kunskapssökande oerhört stimulerande miljö. Du har möjlighet att vara kreativ, ingen dag är den andra lik. Det är spännande att testa sina hypoteser, inte minst när det blir oväntade resultat. Det jag inte visste innan jag började är att det går upp och ner, man är i olika faser. Ska du orka det här i fem år behöver du ha ett stort intresse, det kommer bära dig genom med- och motgångar. Jag är oerhört priviligierad att jag får ägna så mycket tid åt ett område jag är så intresserad av.

• Hanna Forsberg disputerade 2024. Här kan du läsa hennes avhandling:
  Active school transportation: Understanding the parental decision-making process Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.