FENRIR

Projekt FENRIR påbörjades under hösten 2023 av fem masterstudenter. Syftet med projektet är att utveckla en lättbyggd, billig och modulär plattform som kan skjutas ut från en sondraket för att genomföra experiment i reducerad gravitationsmiljö. Plattformen ska vara återanvändbar och enkel att anpassa för olika typer av experiment. Den kommer också att kunna hämtas tillbaka efter uppskjutningen, vilket gör den till en praktisk lösning för framtida forskningsprojekt.

Projektets struktur
Arbetet är uppdelat i fyra huvudområden:

1. Mekanik – Ansvarar för design och konstruktion av plattformens mekaniska delar.
2. Elektronik – Fokuserar på att utveckla och integrera den elektronik som behövs för att styra plattformen.
3. Mjukvara – Utvecklar den programvara som krävs för att styra plattformen och hantera data från experimenten.
4. Vetenskap och nyttolaster – Arbetar med att utveckla och anpassa de två experimentella nyttolaster som ska genomföras på plattformen under uppskjutningen i mars.

Deltagarna i projektet har olika roller: några arbetar med det som en del av en kurs, andra på sin fritid, och en medlem använder projektet som bas för sitt examensarbete.

Uppskjutning och förberedelser
Uppskjutningen är planerad till mars 2025 från Esrange, en svensk rymdbas. Det kommer att vara ett två veckor långt event, där den första veckan ägnas åt att testa plattformen och säkerställa att allt fungerar inför uppskjutningen. Om något behöver justeras finns tid att göra det under denna period. Den andra veckan väntar gruppen på det "uppskjutningsfönster" då raketen kan skickas upp.

Projekt FENRIR har som huvudmål att skapa en billig och modulär open-source plattform som kan användas av framtida studentprojekt för att genomföra experiment i reducerad gravitation, utan att behöva utveckla en ny plattform från grunden. Varje år får omkring 8–10 studentprojekt möjligheten att delta i REXUS-programmet, där sondraketer skickas upp för att utföra experiment. Många av dessa projekt kräver en plattform som kan släppas fritt under flygningen, men det saknas i dag en färdig lösning.

– Vår plattform kommer att minska det arbete som krävs för att designa och konstruera en plattform, vilket gör att projekten i stället kan fokusera på sina egna experiment, säger Alexander Hollmark, projektledare för FENRIR.

Modulariteten har därför varit en central del i FENRIR-projektet.

– Det ska vara enkelt att plocka ut våra experiment och sätta in sina egna utan att behöva göra stora förändringar av hård- och mjukvara. Att kunna göra experiment i reducerad gravitations miljö är väldigt viktigt i ett rumsperspektiv och förstå hur olika material beter sig i rymden. Ett exempel kan vara hur bränsle sprider sig i en bränsletank om det inte finns gravitation. I vårt projekt kommer vi titta närmare på hur ett fasomvandlingsmaterial beter sig i denna miljö, säger Alexander Hollmark.

Internationellt samarbete

Studentprojekten engagerar många av studenterna i Kiruna och eftersom projekten kan bokstavligen röra sig om raketforskning är det inget som man kan slutföra på en kortare tid. Det innebär att projekten, som kan pågå i flera år, har flera generationer av studenter som har samarbetat för att slutföra projektet.

Inte bara är det flera generationer av studenter utan också studenter från helt olika kulturella och akademiska bakgrunder.

– Rymdindustrin är internationell och det är väldigt vanligt att arbeta ihop med folk från olika kulturella bakgrunder. Alla i vårt projekt har tyckt det varit väldigt roligt att träffa och lära känna nya människor och det är samtidigt ett bra tillfälle att lära sig samarbeta med varandra, säger Wilma Arvidsson.

Projektets omfattning och lärdomar
Gruppen har vuxit betydligt sedan projektets start och består nu av cirka 20 medlemmar från flera europeiska och asiatiska länder. För oss alla har projektet varit en stor inlärningsupplevelse, både tekniskt och organisatoriskt.

– Att arbeta i en stor grupp har lärt oss mycket om projektledning, samarbete och vikten av tydlig kommunikation. Samtidigt har vi kunnat tillämpa våra teoretiska kunskaper i praktiska situationer, något som har varit både utmanande och belönande, säger Wilma Arvidsson.