Hoppa till innehållet

100 sånger om meningen med livet

Publicerad: 21 april 2021

Den 6 maj är det premiär för Teaterhögskolans examensproduktion, ”100 sånger” av den tyska dramatikern Roland Schimmelpfennig. Pjäsen handlar om ett terrorattentat på en järnvägsstation, men kanske framför allt om det stora livet i det lilla.

Det har varit ett digert förarbete innan studenterna på det sista året av skådespelarprogrammet enades om att sätta upp just ”100 sånger”. Var och en har de suttit på sina kammare och plöjt olika pjäser vars för- och nackdelar sedan har stötts och blötts med de andra i gruppen. Det var regissören Martin Rosengardten som föreslog den tyska pjäsen utifrån de olika önskemål som studenterna uttryckte.

– När förslaget kom blev vi förvånansvärt snabbt överens i gruppen om att det var den här pjäsen vi ville spela, säger Jannie Östergren.

Berättas ur flera perspektiv

Pjäsens form gör att den lämpar sig väl som examensprojekt. Det finns inga huvudroller, alla studenter får lika mycket utrymme att visa upp vad de har lärt sig under sina tre år på utbildningen.

–  Pjäsen har inte ett berättarjag utan det är från flera olika berättares perspektiv och vi alla skådespelare delar på det ansvaret. Vi alla går hela tiden mellan gestaltande, berättande och betraktande, flytande genom pjäsens gång. En och samma roll kan gestaltas av olika skådespelare. Formen ställer krav på oss som skådespelare. Ingenting är beständigt. Du måste lyssna på dem och på den rytm som finns i manus och i samspelet mellan skådespelarna, säger Jannie Östergren.

 Ivar Forsling håller med.

–  Genom att manus saknar fasta koncentrationspunkter måste du förlita dig på dina kamrater på scen. Jämfört med en traditionellt berättad pjäs är det ännu viktigare att ta in vad som sker för att berättelsen ska hålla ihop

Ivar Forsling gör en liknelse med musik.

– Skillnaden mellan den här pjäsen och en traditionellt berättad pjäs är lite som skillnaden mellan en poplåt och ett verk av Stravinskij. Det ena är inte bättre än det andra. Men i ett verk av Stravinskij har du mycket mer som du måste förhålla dig till än i en poplåt. 

Ett bombattentat

Pjäsen beskriver fyra minuter före ett bombattentat på en järnvägsstation. Händelseförloppet återupprepar sig ur olika människors perspektiv. De vet inte vad som komma skall. Deras vardagliga tankar och göromål avtecknar sig skarpt mot den dramatiska fond som attentatet utgör. I kontrasten förhöjs det vardagliga, det som pågår medan vi sysslar med annat, och laddas med ett värde sprunget ur insikten om att vi en gång alla ska dö.

– För mig handlar pjäsen kanske framför allt om att ta till vara på livet och att meningen med livet finns i de små stunderna, säger Ivar Forsling.

Studenterna har skapat ett instagramkonto där alla som är intresserade kan följa produktionen. En av dem som följer kontot är pjäsförfattaren själv.