Aktuellt om rasism och maktlöshet

Publicerad: 28 januari 2015

Pjäsen som är Teaterhögskolans examensproduktion skrevs 1930. Men trots att det gått 85 år präglas även vår tid av rasism och egoism.
– Vi lever med en vetskap om vad som hände under kriget, men ändå ser det väldigt lika ut idag. Det är sjukt, säger skådespelarstudenten Rita Hjelm.

Pjäsen Ingenting ger en sån känsla av oändlighet som dumheten kretsar kring några människor i Wien i skiftet mellan 20- och 30-tal. En av karaktärerna är den unga Marianne som motvilligt ska gifta sig med kvarterets slaktare.

– För mig har kvinnans plats i samhället blivit allt mer tydlig. Marianne försöker förändra sitt liv, men det går inte eftersom systemet är uppbyggt som det är, säger Rita Hjelm.

Det är inte bara Marianne som sitter fast. Ju mer pjäsen framskrider desto längre från varandra kommer karaktärerna.

– På grund av de rasistiska och könsstereotypiska strukturerna går det inte för dem att komma nära varandra. Alla i pjäsen mår skit, säger Charlie Challis.

Säljer sig som skådisar

I början av pjäsen håller skådespelarna upp skyltar med siffror. I programbladet kan publiken läsa vad de har för färdigheter. Skyltarna är deras lek med att skapa distans till situationen med examensproduktionen som ett sätt att sälja in sig som skådespelare i branschen. Även pjäsen berör individens lönsamhet, många av karaktärerna är eller pratar om att bli egenföretagare.

Charlie Challis spelar Herr Zauberkönig som driver en leksaksaffär tillsammans med sin dotter Marianne. Han är en av få som bara spelar en roll. Rita Hjelm spelar hela fem roller.

Mentalt och fysiskt krävande

Förutom några scener i andra akten är alla på scenen hela tiden. Alla kläd- och karaktärsbyten sker inför publik. Publiken får hämta andan i pausen mellan akterna, men skådespelarna jobbar intensivt med att placera ut all rekvisita på rätt ställe.

– Det är väldigt ansträngande att vara med på scenen hela tiden, både fysiskt och psykiskt, säger Charlie Challis.

Meriterad regissör

Ingenting ger en sån känsla av oändlighet som dumheten spelas fram till och med den 21 februari.

Pjäsens regissör Alexander Öberg har bland annat varit konstnärlig ledare för Backateatern och Teater Bhopa. Efter examensproduktionen beger han sig till Göteborgs Stadsteater för att regissera Karlsson på taket med Krister Henriksson och Nour El Refai i huvudrollerna.

Text: Emma Bergström Wuolo
Foto: Marcus Hagman

Taggar