Hoppa till innehållet

När är en utbildningsmiljö för forskare för liten?

Publicerad: 2 december 2019

Universitetskanslerämbetet (UKÄ) har mellan 2017 och 2019 utvärderat 123 forskarutbildningar inom 17 forskningsämnen. De har också nyligen publicerat en rapport som innehåller en fördjupad analys av dessa forskarutbildningar och deras storlek: ”Små forskarutbildningsmiljöer – utmaningar och framgångsfaktorer”.

Den övergripande slutsatsen är att små utbildningsmiljöer, definierade som tio eller färre doktorander, är överrepresenterade bland de utbildningar som fått omdömet ifrågasatt kvalitet. Av de totalt 123 granskade utbildningarna hade 63 utbildningar färre än tio doktorander, och av dessa 63 fick 24 stycken (38 procent) bedömningen ifrågasatt kvalitet. Av de 29 utbildningar som fick bristande kvalitet hade 24 tio eller färre doktorander.

Genom att dela in alla 123 forskarutbildningar i endast två kategorier, stora och små miljöer, blir bilden svart eller vit. Med tanke på att ungefär 30 utbildningar hade 1-5 doktorander och ungefär lika många utbildningar hade mellan 6-10 doktorander hade det varit intressesant att förstå skillnaden mellan dessa. Det hade också varit intressant att förstå varför andelen utbildningar med bristande kvalitet var ungefär lika stor i miljöer med 6-10 doktorander som i miljöer med 11-15 doktorander, och varför andelen med bristande kvalitet var större i gruppen med 16-20 doktorander än i gruppen med 11-15 doktorander. Speciellt med tanke på slutsatsen att det är miljöer med få doktorander som har kvalitetsproblem.

Den analys som jag gör, utifrån det diagram som finns i rapporten, är att andelen utbildningar med ifrågasatt kvalitet är signifikant högre i miljöer med fem eller färre doktorander och att miljöer med fler än 20 doktorander i alla fall utom ett har god kvalitet. Denna analys bekräftar att små miljöer har större utmaningar än stora miljöer när det gäller att klara UKÄ:s kvalitetsmått. Men den visar också, till skillnad från UKÄ, att det finns en gråzon när det kommer till mellanstora miljöer, forskarutbildningar med mellan 6-19 doktorander. Denna mellanstora grupp med utbildningar representerar ungefär hälften av alla utvärderade utbildningar.

"Vi behöver opponera oss mot denna definiton"

Man kan då fråga sig varför jag bryr mig om att skriva en blogg om detta: anledningen är att jag inte anser att en forskarutbildning med tio doktorander är liten och att det därför finns en fara i att UKÄ med rapporten mer eller mindre slagit fast att så är fallet, de har definierarat en liten miljö som tio eller färre doktorander. Jag anser därför att vi behöver opponera oss mot denna definition och istället hävda att det är miljöer med 1-5 doktorander som möjligtvis kan anses vara små.

Med det sagt finns det flera positiva bidrag med rapporten. Den lyfter fram att små miljöer ofta har ett för litet kursutbud, brist på handledarresurser och en liten forskningsmiljö. Den ger också bra exempel på hur olika forskningsämnen har hanterat dessa utmaningar. Några exempel är att:

  • man anlitar handledarresurser från andra lärosäten eller från närliggande ämnen när det finns få handledare inom den egna miljön
  • seniora forskare och lärare deltar aktivt i seminarier och andra aktiviteter för att skapa intressanta diskussioner och olika perspektiv på frågor när doktorandgruppen är liten
  • samarbetar med andra lärosäten nationellt och internationellt, skapar nätverk och bildar forskarskolor
  • man skapar profilerade forskarutbildningar som kräver mindre ämnesbredd och lättare kan konkurrera med större utbildningsmiljöer
  • gemensamma kurser för studenter på avancerad nivå och doktorander men utökade krav på examination för doktoranderna

Hela rapporten finns att läsa här.

Birgitta

Toppbild rektors blogg

Taggar