Hoppa till innehållet

Vi och världen står inför turbulenta tider

Publicerad: 3 oktober 2022

Vi börjar alltmer att vänja oss vid en hög nivå av osäkerhet och till viss del känns det som att nuläget har blivit vårt nya normalläge. På två, tre år har vi hanterat en global pandemi unik i modern tid. Precis när den började klinga av på flera håll i världen invaderade Ryssland Ukraina och det anfallskriget pågår fortfarande. Båda händelserna resulterade i sin tur till material- och komponentbrist, skenande energi- och matkostnader och mycket mer.

Inom akademin är det just nu de stigande hyreskostnaderna som är vårt största bekymmer. Det beror i sin tur på utvecklingen i omvärlden med stigande räntor, inflation och ovanpå det energipriserna. Med tanke på att vi dessutom påbörjat processen med att bygga ett nytt hus på campus Luleå så är lokaler och hyror extra utmanade för oss. Många företag och organisationer som står inför att bygga nytt drar i handbromsen och avvaktar. Det är emellertid inget alternativ för oss – vi måste komma ur de tillfälliga paviljonglösningarna och kunna erbjuda både studenter och medarbetare ordinarie lokaler att verka i.

Som oftast i svåra tider är det välskötta organisationer med god ekonomi som klarar sig bäst. Vi har en väldigt god ekonomi, väl fungerande institutioner och ett bra verksamhetsstöd som är anpassat till våra uppdrag och behov. Det gör att vi kan känna oss trygga även om vi som alla andra måste göra allt vi kan för att minska våra kostnader.
Nu står vi dessutom inför ett troligt regeringsskifte som med stor sannolikhet kommer att skapa osäkerhet när det gäller påbörjade satsningar och utredningar kopplade till universitet och högskolor. Jag tänker främst på den hittillsvarande regeringens förslag på en ny modell för kvalitetsbaserad resursfördelning av nya medel inom basanslaget, en modell som bygger på att lärosätena själva definierar profilområden och bedöms av sakkunniga inför att regeringen ska fördela resurser. En minst lika viktig fråga är den kommande regeringens syn på och inställning till den pågående utredningen om hur den statliga forskningsfinansieringen ska utformas i framtiden. Dessutom har vi den kommande budgetpropositionen och forskningspropositionen, där vi vet att olika partier historiskt sett brukar göra olika prioriteringar när det kommer till högre utbildning och forskning.

I det senaste numret av Universitetsläraren beskriver Per-Olof Eliasson högerpartiernas ståndpunkter, som till stora delar känns igen från tidigare år. Läs gärna den krönikan. På en övergripande nivå föreslår politikerna färre högskolor och universitet, och Sverigedemokraterna föreslår även sammanslagningar mellan lärosäten. Det ligger i linje med den trend vi sett i Finland, Norge och Danmark, men även i länder utanför Norden.
När det gäller forskning vill flera av partierna inom högerblocket se en koncentration av forskningsresurser till de stora universiteten. Moderaterna förordar även ökade medel till Vetenskapsrådet för att främja ”fri och forskarinitierad forskning”, medan Sverigedemokraterna i stället vill ge mindre pengar till Vetenskapsrådet och höja basanslagen. Moderaterna vill också se över byråkratin för etikprövning som de anser hämmar forskningen.

Vad gäller utbildning vill Liberalerna bygga ut utbildningar och lärosäten som har hög kvalitet och Sverigedemokraterna anser att produktivitetsavdraget bör avskaffas. Jag håller med om att kvalitet alltid är en viktig aspekt att inkludera när man ska besluta sig för att utöka en verksamhet, och att kvalitet är ett mångfacetterat begrepp som kan definieras på många olika sätt.
Ändringarna i utlänningslagen, som försvårar för utländska forskare att stanna i landet, har ju debatterats flitigt inom akademin och här är högerpartierna inte överens. Både Kristdemokraterna och Liberalerna vill ändra lagstiftningen och Liberalerna ser dessutom gärna att Sverige betalar tillbaka en del av studieavgiften till utländska studenter som önskar stanna kvar i landet. Sverigedemokraterna säger däremot nej till att ändra migrationslagstiftningen. De anser att lärosätena bör inrätta fler fasta tjänster i stället. Luleå tekniska universitet har en tydlig ställning i denna fråga, de redan införda ändringarna i utlänningslagen är direkt skadliga för både individ, akademi och Sverige som nation.

Alla partier säger sig dock värna akademins självständighet och anser att den akademiska friheten är viktig. Samtidigt som de säger att detaljstyrning är av ondo. Detta är väldigt positivt även om vi av erfarenhet vet att politiken och akademin ofta har relativt olika åsikter om vad som anses med akademisk självständighet och frihet.

Ja det var lite av mina blandade tankar om framtiden.

Hälsningar,
Birgitta.