Hållbar utveckling i "det gröna folkhemmet"

Publicerad: 11 september 2007

Måltidsproduktion inom den offentliga sektorn berör varje dag en stor del av Sveriges befolkning. Inte bara de som äter eller lagar maten, utan också deras närmaste – skol- och vårdpersonal, producenter, leverantörer, kommunala planerare och politiker.
Samtidigt är måltidsverksamheten djupt involverad i infrastrukturella teknologiska system – och hur lätt är det då att leva upp till kraven och önskemålen om hållbar utveckling?

I doktorsavhandlingen "Offentliga storkök i det gröna folkhemmet "med vilken Sara Alander disputerade den 5 september, visar hon hur förändringar (särskilt med hänsyn till teknologianvändning och –utveckling) inom den offentliga sektorns måltidsverksamhet (till exempelvis skolbespisningar), kan relateras till hållbar utveckling.

- Diskussioner om hållbar utveckling rör ofta den ekologiska hållbarheten, ekologisk mat är ju aktuellt nu, men i mitt arbete har jag lyft fram att hållbar utveckling även innehåller ett ekonomiskt och ett socialt ben och att utvecklingen måste stödja sig på alla tre, säger Sara Alander.

På grund av att måltidsproduktion i offentlig sektor påverkar och berör så många människor får alla teknologiförändringar konsekvenser för många människors vardags- och arbetsliv, och därmed också för den hållbara utvecklingen i socialt och ekonomiskt perspektiv – exempelvis vad gäller  hälsa, kreativitet, identitet och delaktighet. Det är viktigt att veta och förstå det när till exempel system för kyld mat, elektronisk handel, menyer och distribution planeras.

- Mitt intresse för just måltidsverksamheten i den offentliga sektorn väcktes av att den tidigare socialdemokratiska regeringen använde sig av uttrycket ”det gröna folkhemmet” och att mycket pengar och intresse ägnades åt infrastrukturella satsningar på resurseffektiviserande teknikutveckling och ekologisk hållbarhet, säger Sara Alander.

- Jag tycker att det är viktigt att visa att den hållbara utvecklingen inte skapas av förmodat fristående teknikutveckling, utan nödvändigtvis åstadkoms av människor, vår förståelse och vårt förhållningssätt. Vi är och måste ha utrymme att vara medskapande i hållbar utveckling.

Kvinnors lågt betalda arbete i offentlig sektor utgjorde en av hörnstenarna i det ursprungliga folkhemmet, i bästa fall kan kvinnors erfarenheter och engagemang i den offentliga sektorns hållbara samhällsbyggande enligt Sara Alander bättre värderas och tas till vara i dag.

- I avhandlingsarbetet har jag med hjälp av feministisk teknovetenskap visat hur kunskapsproduktion och teknologiutveckling sker i komplexa och utspridda sammanhang, på företag och universitet såväl som i den offentliga sektorns storkök. Därför är det väsentligt att överskrida sådana gränser som ofta dras upp mellan exempelvis teknologi, vetenskap, politik och samhälle.

Sara Alander har valt att uppmärksamma hur dessa gränser samverkar i användandet och utvecklandet av teknologier, en uppmärksamhet som behövs för att kunna åstadkomma förändringar som krävs för hållbar utveckling.

Sara Alander är född och uppvuxen i Göteborg och har en civilingenjörsexamen från Samhällsbyggnadsteknik med inriktning samhällsplanering från Luleå tekniska universitet.

Upplysningar: Sara Alander, tel. 070-396 62 63 eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink,
tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se