Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Musiken som historieberättare

Publicerad: 16 oktober 2008

Att musik är bra på att skapa stämning och förmedla känslor är något som de flesta av oss är medvetna om. Men vad gör musiker mer än det? Vilka berättande funktioner har exempelvis musik i film, datorspel och adra berättande multimedier som vi i stigande grad tar del av – inte bara genom TV och bio utan också via datorer, Internet, spelkonsoler, mediaspelare och mobiltelefoner?

Det är några av de frågor som undersöks i doktorsavhandlingen Making music mean – On functions of, and knowledge about, narrative music in multimedia  med vilken Johnny Wingstedt disputerar den 17 oktober. Genom analyser av ett antal filmscener visar han hur musik exempelvis förmedlar praktisk information av varierande slag och den används också för att aktivt beskriva olika fenomen – till exempel miljöer, fysiska och mentala attribut eller fysisk rörelse.

- Musiken kan också ”guida” publiken eller användare på olika sätt, peka ut detaljer eller uppmana till aktivitet. Ibland kan den också mer självständigt kommentera en berättelse och den organiserar effektivt tidsflödet, skapar kontinuitet och definierar formbegrepp, säger Johnny Wingstedt.

Den här typen av berättande musik (”narrative media music”) är för många av oss den största källan till musikupplevelse i det dagliga livet, även om vi ofta inte är medvetna om den här sortens musik på samma sätt som när vi lyssnar på en skiva eller går på konsert. Det verkar dock som om vi lär oss att tolka musikens olika berättarfunktioner eftersom musiken ju faktiskt ”fungerar”.

- Vi använder den som en aktiv berättaringrediens i samspel med andra uttrycksmedel i olika multimedia och skapar mening ur musiken. Ofta får musiken oss att uppleva en berättelse eller bildsekvens på ett specifikt sätt. Det vi tror att vi ser påverkas i hög grad av det vi hör.

För att undersöka vilka kunskaper vi som publik och användare har om musikaliska berättarfunktioner genomförde Johnny Wingstedt en särskild undersökning. En grupp ungdomar i 12-13-årsåldern fick själva prova att göra berättande musik. Med hjälp av en specialkonstruerad mjukvara fick de påverka och anpassa det musikaliska uttrycket i klingande musik som spelades tillsammans med olika 3D-animerade scener.

- Uppgiften var att få musiken att passa så bra som möjligt till bilden. När de var klara fick de titta på sina alster och kommentera varför de gjort vissa val, hur de tyckte att musiken fungerade och hur den bidrog till att de upplevde scenen på olika sätt. Deltagarnas kunskaper visade ett samband med deras tidigare erfarenheter av musik, till exempel om de gick i musikskola. Det fanns också samband mellan kunskaper om musikaliskt berättande och graden av vana vid att spela datorspel och se film.

Resultaten visar att ”musikalisk kunskap” är ett komplext begrepp som påverkas av många faktorer, både inom och utanför skolan. Olika aspekter av denna kunskap blir synliga genom att den uttrycks på olika sätt, till exempel muntligt eller via själva musiken. Eftersom musiken ofta är en så viktig del av våra dagliga liv behöver både användare, musikskola och forskning söka mer kunskap om hur den på olika sätt påverkar oss – inte minst som berättande verktyg.

Johnny Wingstedt har i över 30 år verkat som musiker och kompositör för teater, film och TV i Japan, Sverige, USA och Kina. Han har en examen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och en examen i komposition för film från Berklee College of Music i Boston. Johnny Wingstedt är lektor vid Kungliga Musikhögskolans institution för musik- och medieproduktion och undervisar bland annat i filmmusikkomposition.

Upplysningar: Johnny Wingstedt, tel. 070-590 84 68, johnny.wingstedt@kmh.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

Relaterade länkar