Musikfestivaler - arenor för lärande

Publicerad: 6 december 2007

Att en lokal musikfestival kan sätta sin prägel på en hel bygd eller trakt är kanske inte så konstigt – på många mindre orter är den årliga musikfestivalen den tid på året när människor bokstavligt talat går man ur huse, inte minst när det gäller att delta i förberedelser, planering och genomförande.

Att en musikfestival också fungerar som en sorts informell lärandearena för dem som besöker själva festivalen finns det nu vetenskapliga bevis för. I en ny doktorsavhandling från Luleå tekniska universitet, konstaterar Sidsel Karlsen exempelvis att publiken lär sig att tycka om olika musikstilar eller lär sig mer om olika kompositörer och musikstycken.

 I ett traditionellt perspektiv är skolan huvudarena för undervisning och lärande. Men vi vet  att lärande och olika former av undervisning även äger rum utanför skolan, i det som kan kallas informella lärandearenor. Inte minst gäller det när vi talar om lärande av och genom musik.

I doktorsavhandlingen The music festival as an arena for learning – Festspel i Pite älvdal and matters of identity – med vilken Sidsel Karlsen disputerar i musikpedagogik den 20 december – undersöker hon den svenska musikfestivalen Festspel i Pite älvdal som en sådan informell lärandearena.

Utgångspunkten har varit hur festivalen påverkar publikens musikaliska identitet och hur de samhällen som arrangerar påverkas i sina respektive lokala identiteter. Resultaten visar bland annat att festivalpubliken lär sig musik och att de de lär sig om musik och genom musik.

- Det kan till exempel handla om att höra skillnad på olika musikinstrument, om att lära sig fakta om musikstycken och kompositörer och om att behärska den sociala arena som musikfestivalen utgör, säger Sidsel Karlsen.

- Det festivalpubliken lär sig motsvarar också det vi förväntar oss att människor ska lära sig i mer formella utbildningssituationer, som exempelvis i skolan. Allt som är lärbart är dock inte tillgängligt omedelbart för festivalpubliken. Det lärande som är knutet till att ”upptäcka” nya musikaliska genrer genom festivalen – alltså med andra ord att vidga sin musikaliska smak – ser ut att vara reserverat för den del av publiken som har hög utbildningsnivå och högt så kallad kulturellt kapital.

Resultaten i Sidsel Karlsens avhandling visar också att en musikfestival griper in i en rad viktiga identitetsprocesser. På det individuella planet kan festivalerna användas som arenor för att iscensätta sig själv med hjälp av musiken, men också för ett inre identitetsarbete knutet till bearbetning av känslor och minnen genom musiken.

På den kollektiva nivån kan festivalerna fungera som ett samhälles ansikte utåt, som image-skapare, men också som arenor där det skapas sammanhållning mellan invånarna i det lokala samhället.

Sidsel Karlsens doktorsavhandling ger viktiga perspektiv på hur det musikaliska lärandet går till i vårt senmoderna samhälle och på de många musikfestivalernas roll och betydelse.

Sidsel Karlsen är ursprungligen från Rygge i Norge, men bodde under 15 år i Oslo innan hon flyttade till Norrbotten och Piteå. Hon är utbildad musikpedagog och sångare och har en master i utövande sång från Norges musikhögskola i Oslo. Sidsel Karlsen har i många år frilansat som musiker och dirigent och arbetade mellan åren 2000 och 2003 som projektadministratör för Oslo Internasjonale Kirkemusikkfestival. Från 2004 har hon haft en doktorandtjänst i musikpedagogik vid Institutionen för musik och medier vid Luleå tekniska universitet.

Upplysningar: Sidsel Karlsen, 0911-726 82, 070-614 17 25, sidsel.karlsen@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se

 

Avhandlingen i sin helhet finns publicerad på: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-17283