Hoppa till innehållet
Alexandra_Olofsson_LTU
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Ny forskning främjar aktiviteter för personer med förvärvad hjärnskada

Publicerad: 2 maj 2017

Personer med förvärvad hjärnskada upplever ofta svårigheter i samband med aktiviteter utanför hemmet. Det handlar även om förberedelse, intryck och oro kopplat till aktiviteten. Det innebär att personens hela aktivitetsrepertoar måste beaktas över dagar och veckor – inte bara enskilda aktiviteter- för att få ett liv i balans. Det visar en ny studie från Luleå tekniska universitet.

– Det handlar inte bara om hur det fungerade att gå på en hockeymatch eller handla. Just den aktiviteten kanske gick bra, men sedan sov personen i tre dagar. Som arbetsterapeuter måste vi hjälpa till att hitta balansen i livet över en längre period, säger Alexandra Olofsson, arbetsterapeut och doktorand vid Luleå tekniska universitet.

Studerar aktiviteter ute i samhället

Alexandra Olofsson har studerat personer mellan 18-64 år med förvärvad hjärnskada, FHS, så som stroke eller annan form av blödning i hjärnan. Livet ställs på sin spets vid FHS och det sker en stor förändring i personens liv. De blir ofta ensamma och isolerade vilket kan leda till depression för att de varken kan eller orkar vara lika delaktiga i sina aktiviteter som tidigare. Många dagliga aktiviteter görs ute i samhället och studien har undersökt en liten grupps erfarenheter av att vara engagerade i aktiviteter utanför hemmet.

Svårt med förberedelser, intryck och upplever en fortsatt oro

Resultatet visade att personerna upplevde det väldigt svårt med förberedelser inför aktiviteter, som att göra en inköpslista eller packa barnens träningskläder. Det gjorde att planeringen, förberedelsen och organisationen tog så mycket tid och kraft att aktiviteten utanför hemmet inte genomfördes. Eller att de ändå genomförde aktiviteten men allt under resten av dagen fick ställas in för att det inte fanns kraft kvar.
– Här har personerna fått hitta strategier för att planera sina aktiviteter utifrån att de inte kan vara engagerade i så många aktiviteter som de var innan hjärnskadan eller önskar vara.

Studien visade också att personerna hade svårt att sortera intryck i form av mycket ljud i affärer eller på andra platser som de besökte i samband med aktiviteter, vilket gjorde att de blev trötta. Det har resulterat i att de fått lära sig strategier för att kunna fortsätta vara engagerade, som till exempel att de prioriterar platser som de känner sig bekanta och trygga med och väljer tider när de vet att det inte är så mycket folk.
– De väljer att exempelvis gå till affärer som de kontinuerligt besöker och väljer bort platser med mycket intryck, som sportarenor, krog- och restaurangmiljöer, säger Alexandra Olofsson.

Personerna känner även en oro över att skadan kan hända igen och det vill de inte utsätta sig eller de i sin närhet för. Därför väljs aktiviteter som att spela innebandy, skotta snö eller andra fysiska aktiviteter bort eller läggs på någon annan.

Implementera arbetssättet i verksamheten

Tidigare forskning har inte studerat den här gruppen på detta sätt och Alexandra Olofsson menar att arbetsterapeuter måste titta på hela aktivitetsrepertoaren hos dessa personer under en längre tid och implementera arbetssättet i verksamheten.

– Som arbetsterapeuter måste vi börja se aktiviteten i ett sammanhang över en hel dag och vecka se och hur vi kan stötta och hjälpa dessa patienter före, under och efter aktiviteten.

Erfarenheterna från studien har tagits vidare till ytterligare en studie där fokus ligger på de problematiska situationerna, exempelvis vid matinköp eller lämning på förskola, och vad som upplevdes svårt, hur arbetsterapeuten och patienten jobbar med det och hur det fungerar.

Kontakt

Alexandra Olofsson

Alexandra Olofsson, Universitetslektor

Telefon: 0920-492356
Organisation: Arbetsterapi, Hälsa Medicin och Rehabilitering, Institutionen för hälsovetenskap

Taggar