Christina Allard ger klarhet i Girjasdomen

Publicerad: 20 februari 2020

Efter tio år kom domslutet: men vad säger egentligen domen om Girjas sameby? Christina Allard, biträdande professor i rättsvetenskap på Luleå tekniska universitet, gjorde domen lite lättare att förstå i en föreläsning på Vetenskapens hus.

Christina Allard berättar att startskottet redan gick 1993, då kom nämligen småviltjaktreformen: en ändring som innebar att Länsstyrelsen skulle upplåta småviltsjakt och fiske till många fler. Samerna protesterade mot denna reform och flera samebyar lyfte upp det till Kommissionen i Strasbourg med stöd i Europakonventionen för mänskliga rättigheter 1995, där samerna menade att de svenska reglerna var ett intrång i deras ensamrätt till jakt och fiske på området. Talan avvisades eftersom man inte hade drivit målet i nationell domstol först.

Sedan kom stämningen mot staten 2009, och som kom att bli ett av Högsta domstolens största rättsfall.

Det som prövats i domstolen är om Girjas sameby har en rätt att upplåta jakt och fiske som är en ensamrätt i förhållande till staten och som grundas på rennäringslagen, sedvana eller urminnes hävd.
På grund av att det funnits ett långvarigt bruk och historiska omständigheter som gäller för det aktuella området så beslutar Högsta domstolen att tillämpa urminnes hävd.

Men Högsta domstolen anpassar villkoren för urminnes hävd och menar att ”förutsättningarna för urminnes hävd bör utformas på ett sätt som ger utrymme för en friare bedömning” som till exempel hur renskötsel, jakt och fiske faktiskt bedrivits på området samt geografi och klimat.

- Man kan säga att staten har gjort urminnes hävd lite mer rund i kanterna, det har blivit en särskild sorts urminnes hävd, menar Christina Allard.

Utifrån denna särskilda urminnes hävd beslutar Högsta domstolen att det är Girjas sameby som ensamt kan upplåta småviltsjakt och fiske på samebyns områden ovanför odlingsgränsen.

- Men Högsta domstolen har i och med det här inte gett Girjas sameby någonting nytt, utan bara erkänt den rätt som funnits sedan tidigare, förklarar Christina Allard. Domen säger att ”samerna har under lång tid, kontinuerligt och utan protester från vare sig kronan eller andra utövat jakt och fiske på området” och därför ska de få fortsätta med det.

Christina Allard menar att fler samebyar kan komma att gå till domstol för att få sin ensamrätt till jakt och fiske prövad, och Girjasdomen har gjort en sådan prövning lättare, särskilt om det finns liknande omständigheter som på Girjas marker. Historiskt bruk med stöd av urminnes hävd innebär att alla fall måste prövas individuellt och precis som i det här målet måste man ta hänsyn till hur renskötsel, jakt och fiske etc. faktiskt bedrivs i det specifika området som prövas.

Vill du fördjupa dig mer i Girjasdomen så finns det möjlighet den 23 mars. Då hålls ett Girjas-seminarium som belyser de historiska källornas och juridiska begreppens betydelse och tolkningen av dessa i målet.