Hoppa till innehållet

Ett helt liv inom grafisk produktion

Publicerad: 4 maj 2021

Det var en slump att 18-åriga Elisabeth Sandin hamnade vid Högskolan i Luleå 1976. Då erbjöd Arbetsförmedlingen beredskapsarbete som ett alternativ för jobbsökande, något som hon nappade på. Elisabeth hamnade på tryckeriet, utan erfarenhet inom området, men blev kvar resten av sitt arbetsliv.

1973 startade tryckeriet vid Högskolan i Luleå med två anställda, en tryckpress och en kopiator. När Elisabeth Sandin började jobba tre år senare, hade hon aldrig sett en kopiator eller liknande förut och hamnade i bokbinderiet. Där fick hon binda examensarbeten, plocka i papper så att allt var i rätt ordning och häfta ihop material som beställdes. Men Elisabeth fick snabbt utöka sina kunskaper.

- Även om jag varit på samma jobb hela tiden så har jag haft olika uppgifter, förklarar Elisabeth Sandin och berättar om inte bara hennes, utan också tryckeriets, utveckling.

Många av de uppgifter som krävdes på tryckeriet under 70-talet, när Elisabeth började jobba, behöver inte göras idag. Då var man tvungen att ta fram en tryckplåt inför varje nytt tryck. Med hjälp av ett ljusbord var man tvungen att montera in varje sida för sig, för att sedan kopiera i en plåtmaskin innan man kunde framkalla. Sedan dess har tekniken på tryckeriet utvecklats i en hastig fart. Hon ser det som att hon fått göra en resa på jobbet, lära sig bokbindning, tryckeri och grafisk design.

- Det var mycket plockjobb. Ibland när vi hade jättemycket fick vi låna ett klassrum bredvid för att ha plats att lägga upp alla högar av papper efter ett stort tryck och sortera dem i rätt ordning, berättar Elisabeth. Idag kör kopiatorn allt i ett svep efter några klick på en dator.

Även om Elisabeth tycker att det varit roligt när det kommit in nya maskiner som är mer effektiva, så har teknikutvecklingen också ökat förväntningarna på hennes jobb. Med snabbare teknik förväntas snabbare utfört arbete, trots att det fortfarande kräver förarbete. Men Elisabeth har aldrig varit ensam utan har haft kollegor att stötta sig mot. Gänget på tryckeriet har varit bra och Elisabeth berättar att de gånger de varit stressigt eller jobbigt har de haft varandra att ta hjälp av eller bara lätta upp stämningen med.

Elisabeth Sandin vittnar också som många andra om den omtalade familjära stämningen vid Högskolan i Luleå. Även på tryckeriet så hade man koll på de andra anställda och man hade mycket kontakt med studenterna när tryckeriet utförde jobb åt dem. Till studenterna var det bland annat inbjudningar och sånghäften till sittningar och ”nolle-brickor” och annat material inför studiestarten som ordnades. Idag trycker Grafiska tjänster, som det nu heter, endast examensarbeten åt studenterna.

- Man märkte verkligen när studenterna slutade på våren, för det blev så dött inne hos oss, berättar Elisabeth.

I 45 år har Elisabeth Sandin jobbat på tryckeriet. Hon menar att universitetet ska se det som ett bra betyg, att hon trivts så bra att hon stannat hela arbetslivet.