Hoppa till innehållet

Första kvinnan i Sverige som tog civilingenjörsexamen i datateknik

Publicerad: 28 april 2021

1982 startade civilingenjörsutbildningen inom datateknik på nuvarande Luleå tekniska universitet. Maria Häll var en av studenterna i den första klassen och ensam tjej bland 29 killar. Beslutet att välja datateknik har gjort att hon ofta varit enda kvinnan i många sammanhang, något som hon mest sett som en fördel.

Maria Häll var en ambitiös gymnasieelev som satsade på att bli läkare – helst hjärnkirurg. Men hon misslyckades på en laboration och spillde ut ett prov, och tolkade det som att hon nog inte passade som läkare. Hon var riktigt ledsen men hennes pappa, som jobbat en period på Högskolan i Luleå, sade att datorer är framtiden och att hon istället borde söka till den nya datatekniklinjen som skulle starta på högskolan.

– Det här med datorer lät coolt, det var ju alldeles nytt då, så jag sökte och kom in. Killarna i klassen hade programmerbara räknedosor och hade programmerat långt innan, och jag hade ingen aning om sådant där. Men jag tyckte att det var jättekul, säger Maria Häll.

Maria berättar att det var ett gäng trevliga grabbar i klassen och de hade en mycket bra sammanhållning. Att gå en civilingenjörsutbildning är tufft med mycket teori och plugg, men de hjälpte varandra. Maria upplevde också att studenter och lärare hade personlig kontakt med klassrumsundervisning i små grupper. Jämfört med andra större lärosäten, där hundratals studenter delar på en lärare, var det en dröm, och idag rekommenderar hon varmt Luleå tekniska universitet till ungdomar just av den anledningen. Där finns en intimare atmosfär.

En rolig studietid med stort engagemang

Några tjejer på geolinjen tyckte lite synd om Maria, som var ensam bland alla killar, och bjöd med henne på en tjejfest. De bildade sedan en jazzdansgrupp. Så här i efterhand är det uppträdandena med jazzdansgruppen ett av de det roligaste minnena som Maria har från sin studietid.

– Vi dansade på alla fester, tentapubar, vårbalen och på kåren inne i Luleå, och det var väl inövade nummer med avancerad koreografi och genomtänkt klädsel. Det var nära kopplat till högskolan och det var det som var kul, berättar Maria.

Maria var även vice ordförande i teknologkåren. Där satt hon bland annat med som studentrepresentant i linjenämnden där det diskuterades hur utbildningar och kurser skulle läggas upp, så hon var engagerad i själva utbildningen också.

Under första året med datateknik på högskolan startade Marias klass Datasektionen och skapade symbolen med D:et som fortfarande lever kvar.

Kvinna i en mansdominerad värld

Efter examen fick Maria jobb som programmerare inom stålindustrin. Det var kul till en början, det handlade till stor del om problemlösning, men efter ett tag kände hon sig isolerad och vill jobba mer med människor. Sedan dess har Maria haft många olika roller – en civilingenjörsexamen ger många valmöjligheter – och hon uppmanar unga tjejer att söka till datateknik. Under hennes karriär har hon ofta varit ensam kvinna i många sammanhang, men hon har aldrig känt sig kränkt eller åsidosatt på grund av det. Hon är väl medveten om att diskriminering förekommer, och visst har det funnits en och annan manschauvinist som har velat förminska henne, men som hon säger: ”sådana måste man helt enkelt platta till”. Hon är heller inte rädd för att visa sig okunnig utan frågar direkt om det är något som hon inte förstår. Det gör inte många män, men Maria upplever att de ofta uppskattar att hon vågar fråga för egentligen sitter de och undrar över samma sak. Hur ska hon annars lära sig, är hennes devis.

Som chef på Sunet strävar hon efter en bra blandning vad gäller kön, ålder och härkomst. Hon anser att de bästa verksamheterna har en bra mix, och idag har hon flera enastående både kvinnor och män i sin organisation. Hon vill vara en bra förebild för dem och det tror hon att hon är.

Stort behov av digitala tjänster

Idag ser Sunet helt annorlunda ut mot när Maria började 2013. Då var de bara två anställda på myndigheten, nu är de en stor avdelning inom Vetenskapsrådet, som Sunet tillhör. Behovet av digitala tjänster i samhället har också förändrats mycket sedan dess, framför allt sedan pandemin slog till. Nu ska det bara fungera. När alla studenter och personal inom forskning och högre utbildning jobbar hemifrån måste både datakommunikation och tjänster vara stabila.

– Pressen är mycket större nu jämfört med hur det var för några år sedan. Men det är roligt och något man får ta med ödmjukhet. Sunet är en viktig spelare för att allt ska kunna fungera bra i vår sektor, säger Maria.

På frågan om vilken den viktigaste IT-frågan är för Sverige om vi ska fortsätta att ligga i framkant svarar Maria tveklöst: ”kraftsamling”. Hon upplever det som väldigt fragmenterat och att det inte har tagits något helhetsgrepp över Sveriges digitala strategi. Nu spretar fördelningen av uppdrag och medel, och det är ofta vattentäta skott mellan olika instanser. Det ska nu tas fram en programförklaring för hur den här kraftsamlingen ska se ut och här är Maria med i arbetet. Hon säger att någon gruppering behöver hålla i det här paraplyet av insatser för att de ska hållas ihop. Det behövs ett helt nytt sätt att samarbeta och det är den strukturen som de sitter och funderar på.

– Vi måste bli mer effektiva med de pengar vi har, konstaterar hon.

En uppmärksammad karriär

Maria har blivit uppmärksammad på flera sätt genom åren. Redan när hon började på datalinjen som ensam tjej blev det ståhej. Hon hamnade på mittuppslaget på Aftonbladet, i tidningen Microdatorn och i Damernas Värld.

– Det som var så roligt var att jag på den tiden klädde mig i mycket spets och broderier, jag bar rosa kläder och vinrött med puffärmar. Därför stod jag ut bland killarna i klassen. Inte bara för att jag var tjej utan för att jag såg helt annorlunda ut, säger hon.

2005 blev hon utsedd till en av Sveriges mäktigaste IT-makthavare av Ny Teknik. Hon fick även vara med när Internetstiftelsen publicerade en lista över kvinnor som har varit tongivande inom digitaliseringen från allra första början: ”Datadamer – kvinnorna som digitaliserade världen”, något som hon är mycket stolt över.