Hoppa till innehållet

”Jag lärde mig att lösa problem”

Publicerad: 1 september 2021

När dåvarande Högskolan i Luleå firade 15 år som lärosäte tog den 1000:e studenten Sofia Kleve, då Hambraeus, sin examen från civilingenjörsutbildningen i geoteknologi. I dag arbetar hon på AB Volvo med operationell kvalitet och miljö.

Du flyttade som 19-åring från Uppsala till Luleå 1981 för att börja på civilingenjörsutbildningen. Berätta hur det var när du kom hit?
Det var väldigt familjärt och välkomnande. Alla kom utifrån, så sammanhållning var god, Porsön var knutpunkten där allt utgick ifrån.  Gemenskap och sammanhållning var viktig för mig då jag lämnade vänner och familj 70 mil söderut. Första året av studierna fokuserade på baskunskaperna i matte och fysik. Så fort vi fick välja inriktning övergick utbildningen till att blanda teori och tillämpning vilket gav en stabil bas för kommande arbetsliv, detta passade mig mycket bättre än att bara studera teori. Grupperna var små med mycket klassrumsundervisning vilket gav god sammanhållning.

När du ser tillbaka på din utbildning, vad är det viktigaste du tog med dig?
Det var nog förmågan att ta för sig och lösa problem själv, förstå att det är jag som är ansvarig för resultatet. Skillnaden mellan gymnasium och högskola var stor samtidigt som stöttningen inte bara från lärare genom kravställning utan också den nära kontakten med studievägledare och äldre studenter gav en trygghet som hjälpte till att klara studierna. Högskolan lägger ju grunden till hur man lär sig och vad som är viktigt, det är sedan lärandet börjar på allvar. Jag upplever mina år i Luleå som en mycket bra grund för mitt fortsatta yrkesliv.

Hur har vägen till ditt jobb du har i dag sett ut?
Jag har alltid haft ett genuint teknikintresse och valde tidigt den inriktningen i livet. Att jag valde mineralteknik som inriktning kom sig av det första studiebesöket vi gjorde på utbildningen till anrikningsverket i Boliden. Efter det drömde jag om att få ansvara för ett anrikningsverk. Efter examen hamnade jag ganska fort inom byggnadsämnesindustrin med tillverkning av fasadsten, gipsskivor och mineralull. Jag började som processingenjör och gick vidare till roller som produktionschef och platschef på olika företag. Under perioden har jag också arbetat som gymnasielärare samt mjukvaruutvecklare åt gruvindustrin. Efter drygt 10 år inom produktionsledning fick jag möjligheten att arbeta på AB Volvo, ett stort och internationellt företag. Jag lämnade i och med det rollen som produktionsansvarig för att arbeta som produktionsstöd med bland annat kvalitet och miljö. Idag sitter jag i ledningsgruppen för AB Volvos tillverkning i Europa med produktion i fem olika länder.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Att få träffa människor med olika bakgrund och kultur, lära tillsammans och genom samarbete utveckla våra verksamheter. Min drivkraft är att få dela med mig av mina erfarenheter för att stärka andra och därigenom bidra till att verksamheten utvecklas. Oavsett tekniknivå består framgången för en verkamhet i slutänden av summan av alla beslut varje individ tar.

Luleå tekniska universitet har gått från 50 studenter till dagens 17 000, från en liten lokal på Porsön till fyra universitetsorter. Hur tror du det är att ta sin examen från Luleå tekniska universitet i dag jämfört med när du läste?
Jag tror på sätt och vis att likheten är stor med god sammanhållning mellan studenterna och den lokala andan, kulturen. Förutsättningarna och vad man behöver lära sig idag skiljer sig antagligen ganska mycket, tekniken har utvecklats mycket på 40 år. Vår skoldator fyllde ett helt rum, idag klarar antagligen telefonen i fickan att göra samma sak. Det viktigaste för att kunna använda den nya tekniken på rätt sätt är fortfarande individens kunskap om teorier och bakomliggande mekanismer. Här spelar universitetsutbildningen en viktig roll.