Hoppa till innehållet

Teknikutvecklingen förändrade hennes yrke

Publicerad: 5 mars 2021

"I kärror på studentexpeditionen hade varje student ett kort där vi fyllde i betygen för hand. Vi skrev examensbeviset på maskin och dubbelkollade mot studiehandboken att de läst enligt plan. Sen gick vi ner till Per Lind som skrev så snyggt och gjorde ett fint omslag innan rektor skrev under". Så beskriver Annika Lindberg sitt arbete i början av 1980-talet på Högskolan i Luleå.

Det var före datorernas, mobilernas och digitaliseringens tid, på ett litet universitet där alla kände alla. Hon började redan 1978 men arbetade ett år på SSAB innan hon återvände till en fast tjänst. När hon gick i pension i juni 2020, ungefär fyrtio år senare, var det som ekonom på Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle.

– Verksamheten som helhet har ju haft en teknikutveckling, men jag upplever att den inom administrationen har varit större. Ju mer digitalisering, desto mer kvalificerad administration har krävts, säger hon.

När hon 1985 började jobba för avdelningen arbetsvetenskap och flyttade till F-huset skrevs små rapporter och brev åt professorerna för hand. Fakturorna som forskarna signerade samlades i en svart bok och skickades till Umeå för inmatning. En gång i månaden kom listor som de bockade av mot. Då kom finansieringen huvudsaklingen från statliga forskningsråd och redovisningarna var betydligt mindre komplicerade än efter EU-projektens intåg, säger hon.

– Då var det inte ett så stort fokus på ekonomin. I dag är det hårdare konkurrens om medlen och vissa forskningsämnen har svårt att dra in pengar, även om de gör bra forskning. Genusforskningen var på tapeten under en period, nu ska det vara med på ett hörn medan klimatet står i centrum för många utlysningar, säger hon.

"Vi blev duktiga på att tyda handstilar"

Inte långt efter flytten till F-huset och arbetsvetenskap började hon arbeta med den första datorn på universitetet, en Tandberg terminal. Då var Högskolan i Luleå den enda tekniska högskola i Sverige som hade placerat ut terminaler kopplade till lärosätets centrala dator i E-huset. Det var en stor box med grön text och att använda den var nästan som programmering. De fick in handskrivet material som skrevs på maskin eller terminalen, berättar Annika Lindberg.

– Vi blev duktig på att tyda handstilar och jag skrev en avhandling på datorn, med kommandon för fet stil och annat. Man fick veta att det var jättedyrt, så jag fick fortsätta att använda skrivmaskinen för att inte vara uppkopplad så mycket. Hade forskarna lämnat in till oss ändrade man inte. Skrivet var skrivet.

När sedan Mac-datorerna slog igenom under slutet av 1980-talet förändrades arbetssättet radikalt. Med dem kom möjligheten att ändra, vilket trots effektiviseringen skapade mer arbete, fast av en annan karaktär. Ungefär i samma veva drev den dåvarande ekonomichefen Staffan Sarbäck arbetet med att ta fram ett ekonomiprogram tillsammans med institutionernas ekonomer, administratörer och datacentralen. BUS – Budget, uppföljning, statistik gjorde det möjligt att ta hand om de egna fakturorna. Därefter har systemen bytt av varande, blivit fler och alltmer komplexa.

– Teknikutvecklingen har ändrat yrkesrollen och varit det som har gjort att det varit roligt, att det hänt något. Att vi blivit större. I början när vi var fyra personer på studentexpeditionen hade man ingen att bolla med och det var för lite utveckling. När jag slutade var vi 16 personer i min arbetsgrupp som jobbade framåt och löste problem tillsammans, säger hon.

Jobbet var utvecklande men också roligt

När Annika Lindberg tittar tillbaka på sina 40 år på universitetet minns hon en ung arbetsplats som har växt, utvecklats och professionaliserats. Hon minns också hur roligt de hade.

– Det var faktiskt mer lättsamt då. Nu är kraven höga och alla ska vara så duktiga och jobba ihjäl sig. Man kan vara duktig ändå, men man får inte glömma bort att ha roligt, säger hon och skrattar.